Alla inlägg under juni 2012

Av Frida - 28 juni 2012 20:35

I måndags och tisdags regnade det ganska friskt hos oss, så de dagarna blev det ingen hästträning.


Igår däremot tränade jag först Perla en kort stund och sedan Vento.


På Perla hade jag som vanligt mitt modifierade hackamore. Det fungerar bra över lag tycker jag, men just igår hade jag behövt ha hjälp av en kapson. Perla hade svårare för att mjukna och ställa sig korrekt åt vänster. Med hackamoret kan man inte inverka på nackens ställning/höftens placering lika tydligt som man kan med en kapson. Igår ville Perla ställa sig utåt i vänstervarv så jag fick jobba mycket på att verkligen få henne att först länga ut halsen och sedan ställa sig i nacken. Det kan bli så att man får lägga onödigt mycket tid på långsamma korrigeringar av hästens kropp. Man kan välja redskap som är bättre lämpade för uppgiften. Igår var en sådan dag, och då funderade jag på att skaffa mig ett spanskt hackamore.


Bild lånad från www.millhorse.se där detta hackamore finns att köpa.

     


Jag skulle vilja ha hackamore inklusive kapsonfunktion, men är inte helt säker på hur jag skulle montera ihop något sådant...


Vento gick fint. Vi tränade en del på att få honom att länga ut steget och kliva fram med sina bakben mot tyngdpunkten på volt. Sluta längs långsidan går nu fint, han förstår hjälpen väl. Det går även att några steg ta in honom i diagonalsluta på detta vis.   Vi höll passet ganska kort, för att inte tråka ut honom. Det är bättre att låta honom vila mellan träningstillfällena och upprepa samma övning vid nästa tillfälle.

Av Frida - 24 juni 2012 20:53

Dagens höjdpunkt är att Titan verkar bättre. Han visade ingen hälta, så nu ser det positivt ut med honom igen. Fördelen med att Titan har varit halt nu är att jag har insett att Perla är en väldigt bra häst. Hon har lätt för att lära sig och kräver inte alls lika många repetitioner som Titan. Från och med nu kommer jag lägga ner mer tid på Perla och låta Titan få vara en "andra"-häst, tills jag är säker på att han är hundra procent bra igen. Nu i början blir det lätt träning på ridbanan, tyvärr inga uteritter i högre tempo för hans del, även om han tycker att det är grymt kul att springa fort. Det får bli styrketräning på ridbanan och fokus på att han ska stärka upp sig.


Idag var en gammal hästbekant till Erik och mig på besök, vi tränade alla våra hästar (Aventajado fick vara kvar i hagen) en efter en. Vi började med Perla, som idag visade en väldigt bra form. Samarbetsvillig och energisk!    Hon gjorde fina galoppfattningar. Vid ett tillfälle blev det ett litet missförstånd i samlad trav och hon trodde att hon skulle galoppera. Hon fattade då först ett steg i vänster, sedan bytte hon till ett steg i höger och sedan tillbaka till vänster galopp igen. Det känns som om all tid och möda vi har lagt ner på Titan, har Perla gratis i sin kropp. Först nu efter många års träning har Titan av misstag kunnat göra ett galoppombyte, medan Perla delar ut dem till höger och vänster hur lätt som helst.


Titan var som sagt fräsch idag, vad vi tre kunde se. Han släpar som alltid vänster bak lite efter sig, det bakbenet blir bättre med träning, men idag var det nog just det bakbenet som störde och ingen hälta i något framben. Det blev ett väldigt lättsamt träningspass med Titan från marken. Han ville väldigt gärna trava och använda sin (som det verkade som) uppdämda energi och göra det han vanligtvis förväntas göra. Idag blev det dock ett mycket kort pass där jag bad honom om öppna och sluta, diagonalsluta och piruettvändningar i skritt, så avslappnat som möjligt. Något varv i trav på volten med ytterst lätt böjning i kroppen. Han kändes lätt och fin på handen och "sög" på bettet, ett tunt salivlager på läpparna när vi var klara för dagen. Titan verkade ändå nöjd med att ha fått göra något. Han kändes inte alls bekymrad eller ansträngd, utan bekväm och avslappnad.


Erik tränade med Gloria i kapson och lina. Gloria gjorde öppna och sluta längs staketet på ena långsidan. Ett par repetitioner åt varje håll. Hon fick röra sig lite på volt i både skritt och trav. Det märks hur känslig hon är i kroppen, hon kliver också på framåt med sina bakben och har lätt för att böja sig i kroppen.


Något senare på kvällen tränade jag Aventajado. Idag blev det ganska lättsamt arbete, några steg i öppna på volten och längs långsidorna. Sluta längs långsidorna. Dessutom något steg i diagonalsluta i vänster varv.   Vento verkar ha förstått slutan nu, och hittar lätt in i den med sin kropp. Det är inga tveksamheter om vad min hjälpgivning betyder längre.

Av Frida - 23 juni 2012 21:58


Aventajado var mycket lugnare idag då det inte alls blåste så mycket som igår, även fast Titan fick vara kvar i hagen och Vento själv. Han blir lätt spänd och tittar på allt och då får svårt att koncentrera sig. Idag var han betydligt mer koncentrerad så träningen gick mycket enklare idag. Slutan börjar han förstå riktigt fint.    Visst, ännu är det inte några perfekta slutor han utför, men han placerar sin kropp mer korrekt. Han förstår att bakdelen kan befinna sig innanför spåret ibland, och vilken signal som betyder det.  Han behåller också böjningen i kroppen och går inte bara på "snedden". Öppnorna går också bra, även om det kvarstår en hel del jobb där med. Han känns i alla fall mycket lättare på inner bogarna nu i båda varven.


Framöver blir det jobb med att lära in slutan även på volt för Ventos del, men det tar nog en tid till. Dessutom lära in öppna och sluta även från ryggen. Sedan kombinera framåtgripande steg med att röra sig i öpppna eller sluta.

 


Vento har helt andra rörelser än vad både Titan och Perla har i otränat läge. Han har en helt annan frambensaktion och naturlig läggning att sätta sig på bakdelen i vändningar. Det syns att han är avlad för ridning.    Det är intressant att se hur han rör sig med sina ben. När han inte skrittar framåt med vägvinnande kliv, utan blir kort i steget, tappar han rörelsen i ryggen. Han har lätt för att bli kort och spänd i steget, man får se upp när man börjar samla honom att det inte bara blir tramp på stället utan att han verkligen griper framåt i varje steg. Han är nog en häst som man kan rida lite hur som helst, och ändå håller han. Han kommer alltid se vacker ut eftersom han har utstrålningen från sitt spanska ursprung.


Gloria fick vara kvar i hagen medan Perla fick vara ensam på ridbanan. Idag var Perla därför mycket mer spänd när jag tränade med henne. Vi började med att bara stå stilla (för att Erik skulle fota) och då behålla ställning/böjning och inner höft framförd. Det var lättare sagt än gjort för damen! Perla ville inte stå still och hon ville inte hålla vänster höft framförd. Det tog några minuter innan hon kom rätt. Samma sak åt höger och nästan lika svårt. Det var lättare att föra fram innerhöften, men svårt att stå still och slappna av. Ibland är de saker som verkar allra mest simplast, allra svårast att klara av.

Perla under försöken att stå still i böjning:

 

I skritten hade hon gott om energi. I vänster varv är det lättare att behålla hennes inner höft framförd och bakbenen klivandes mot tyngdpunkten. I vänster varv faller vänster bak gärna in, så jag får tänka lite öppna där och försöka få hennes vänstra bak att kliva mot tyngdpunkten. Svårt, men det gick ändå skapligt med tanke på att hon var mer spänd än vanligtvis.

I traven hade Perla också energi, det blev lätt springigt så jag fick börja med att hitta ner till ett lagom tempo och lagom takt. Jag nöjde mig med att det blev bättre, om än inte perfekt, med hänsyn till dagens stämning. Hon kunde samla upp tempot bra i traven och fick nästan lite passage-liknande några få steg i höger varv. I och med att hon inte riktigt har styrkan till att korta ner sig hur mycket som helst, får man acceptera att hon inte kommer ner helt till på stället, det viktiga är att hon fortsätter gripa framåt med sina bakben och inte börjar trampa på stället eller bakom sig.

Galoppen, dagen till ära, var mycket energisk! Hon fattade med lätthet galopp för mitt säte. För att hon inte skulle rusa framåt så mycket, utan rikta energin uppåt, försökte jag att sitta mer upprätt och även röra mig uppåt som för att samla galoppen Jag märkte att om jag rörde mig mycket uppåt så följde hon också med så mycket uppåt, det blev nästan studsigt på stället. Då fick jag istället minska mitt sätes inverkan så att det blev en något mer framåtgripande galopp. Det går nu bra att galoppera på volt, även om vi stundvis "ligger ner i kurvan".   Jag tänker att jag får ta en sak i sänder och inte begära för mycket, eftersom det nog blir varken hackat eller malet då. Nu kan hon fatta rätt galopp, relativt sansat. Det är mycket bättre än för några månader sedan då hon inte kunde galoppera på volt vare sig med eller utan ryttare. Fortfarande har vi problem med hennes ställning i vänster varv, även om det blir bättre. Hon kan ändå mjukna på vänstertygeln/vänster skänkel i galoppen och länga halsen framåt. Detta är faktiskt svårare i höger varv, men det kan bero på att jag spontant på uteritter mest använder vänster skänkel för att få henne att mjukna och ge.

Av Frida - 22 juni 2012 15:50

Träningen från marken med Vento fortsätter. Kapsonen med fast nosjärn fungerar bättre att använda då den är tydligare för hästen. Vento, som enligt min uppfattning är en häst med personligheten LBI, Left Brain Introvert, behöver tydliga signaler så att det inte är någon tvekan om vad som önskas. Pga blåsten idag var han något ofokuserad eftersom saker fladdrade och skramlade runt omrking, det behövs mer jobb med störande moment. Nu när Vento och Titan har gått ihop märks det också hur pass fäst Vento har blivit vid Titan, så fortsättningsvis kommer vi att ta upp dem var och en för sig istället, så att de vänjer sig vid att vara ifrån den andre, och så att de är bekväma med att vara ensamma med människan.


Slutan för Vento fungerar bättre och bättre för var gång, men det är klart, när saker stör runt omkring får han svårt att fokusera på människan och vad den vill, särskilt när det är svårare saker eller sådant som är jobbigt kroppsligt sett. Idag förstod han slutan bättre, men hade svårare att koncentrera sig och lyssna pga blåsten och dess bieffekter.

 


När Vento och Titan var utsläppta igen, tog vi upp Perla och Gloria. Gloria visade också att hon är väldigt fäst vid Perla och när jag gick bort först till ridbanan, utomsynhåll för Gloria, började Gloria gnägga högt och gällt efter Perla. Perla svarade vid något tillfälle också, så även dessa två damer behöver vi ta och träna var och en för sig.


Perla är så tydligt samarbetsvillig.   Hon vill röra på sig och är gärna till lags. Ibland speglar dock hennes ras och könstillhörighet igenom, då hon blir lite envis och tjurig. Allt som oftast är hon dock till lags och accepterar att bli korrigerad.

Vi tränade på galoppfattningarna, få henne att galoppera lite mer sansat på volten. Hon fattar nu rätt galopp i varje varv, men när hon blir trött blir det oftast höger, så jag får passa mig lite och inte träna henne för trött. Bäst är att börja med vänster galopp så att hon har mest energi kvar då, och när hon är lite tröttare låta henne rulla på i höger. Dock får jag nog se upp så att hon inte är överladdad när hon ska fatta vänster galopp, för då blir det mycket hopp och studs på stället kan jag tänka mig. Jag får växla lite och börja med höger galopp ibland också. Perla tycker om att galoppera fort, så jag får jobba med att be henne sansa sig, men samtidigt hålla igång tillräckligt mycket för att hon ska orka galoppera och inte gå ner i trav, det är en balansgång.

 


Gloria var idag besvärligare att träna tyckte Erik. Hon ville gärna bort till Perla och hade svårt att koncentrera sig. Jag tror att Gloria är en LBE, Left Brain Extrovert, eftersom hon behöver övertalning för att göra saker och när hon inte vill försöker hon springa iväg från jobbet, eller agerar utåt på annat vis. Hon är rar och snäll när man borstar och styr med henne, men man får vara noga med att göra saker i lite långsam takt och höja nivån gradvis.


Olika människor gillar ju olika typer av hästar och deras personligheter. När man skaffar sig en häst är det bra att förstå vilken personlighet hästen har och varför den svarar på ett visst sätt när man tränar den. Alla hästar vi har här är olika i personligheterna. Ju mer träning de får kontinuerligt, ju mindre stark blir deras personlighet, mer hanterbar så att säga. Titan som nu har fått vila ett bra tag blir mer och mer introvert tycker jag.


Det är väldigt intressant, detta med hästars personlighet, tycker jag. Jag kan förstå varför man gillar olika typer av hästar, för vi människor är ju väldigt olika vi med. I olika faser i livet behöver vi kanske olika hästar runt omkring oss.   

Av Frida - 18 juni 2012 22:21

Genom att jobba Aventajado från marken i kapson med fast nosjärn har vi på kort tid fått honom att förstå slutarörelsen. Till en början blir det mest att lära in tekniken, sedan får man börja jobba på att få rörelsen att inverka rätt.  


Med kapsonen kan man placera Ventos huvud på rätt sätt. Med körpisken kan man få bakdelen att flyttas innanför spåret och även hålla bogen kvar på spåret.


 

Av Frida - 15 juni 2012 07:10

Jag kanske har berört ämnet tidigare men här kommer i så fall mina reflektioner igen.  


Akademisk ridkonst är för mig ett logiskt sätt att utbilda sin häst. För mig finns det inga motstridigheter i teorin eller praktiken, det går en röd tråd genom allt, från första stunden med unghästen, till den fullt utbildade skolhästen om man så vill.


Genom att förstå biomekaniken bakom tillvägagångssättet, blir det teoretiskt förståeligt varför man gör på ett visst sätt och vad man vill uppnå. Det finns alltid ett svar på frågan varför. När man som ryttare förstår vad som rent fysiskt händer i hästens kropp när man ber den om att föra sig på ett visst sätt, blir det begripligt vad man eftersträvar.


När man till en början arbetar hästen på volt, framåt och nedåt, handlar det om att få hästen att slappna av fysiskt och mentalt i sin kropp, att den blir redo att ta emot instruktioner från ryttaren/den som för den. Man ber den om att nå ett läge där man kan bygga vidare utbildningsmässigt sett. Man skapar en stadig grund att fortsätta på. Ryttaren lär sig att förstå vad som är korrekt och vad som är fel och hur man korrigerar felen. Det är inte farligt att göra fel, det viktiga är hur man korrigerar felen, som jag hört Bent Branderup säga många gånger.   


När man kan få hästen att föra sig avslappnat på volt i båda varven, framåt och nedåt med rätt böjning och ställning har man en grund som man kan ta med sig i alla gångarter. Man kan få hästen att kliva mer framåt med sina bakben därmed bära upp ryttaren bättre. Man kan då börja jobba med hästens inner bakben och ytter bakben, vart de placeras, man kan också börja föra hästens bogar.


Detta är en grund som för mig är självklar för alla hästar, oavsett vilken disciplin man sedan ägnar sig åt. Man behöver inte ha en önskan om att rida de högre skolorna inom dressyr för att vilja ge hästen en bra grundutbildning.   

Av Frida - 13 juni 2012 21:31

Idag var det dags för Erik att rida lektion på Aventajado för mig igen. Vi började med skritt på volt, framåt och nedåt med ställning och böjning. Höger varv är fortsatt svårare, så det får vi jobba mer med.


Övergång från skritt till trav och ner till skritt igen går ganska fint. Vento tenderar att bli lite kort i steget i skritten innan han går upp till trav dock. Jag förmodar att han blir lite spänd just i övergången, efter några steg travar han på med lite längre steg. Övergångarna ner till skritt blir bättre och bättre.


Erik fick också fatta galopp i båda varven på volten. Vänster galopp gick lättare att fatta än höger galopp. Galoppfattningen var mest tänkt som en kontroll att Vento förstår att fatta både höger och vänster galopp och det gick bra.   


Därefter gick vi tillbaka till skritt igen och provade öppna på volt. Det är viktigt att se till att det blir "bogen in" istället för "bakdelen ut" när man rider öppna. Många tenderar att lägga till inner skänkeln längre bak på hästen, för att få hästen att gå sidvärtes, men då blir det just sidvärtes, inte en öppna. Öppnan har till uppgift att lära hästen att bära mer vikt på inner bak och att lätta på ytter bog.

Det är viktigt att det är yttertygeln som för in bogarna och att inner skänkel bibehålls i sitt normalläge. Inner skänkel kan be inner bak om att träda längre in under hästen. När man lägger an ytter tygel mot hästens ytterbog, är det viktigt att inte dra och korta upp yttertygeln. Vi vill att hästen ska länga sin yttersida och söka sig till yttertygeln. Om ytter tygel kortas upp, kommer hästen att tappa sin böjning, kanske rent utav böja sig åt fel håll. Man får vara aktsam så att man just lägger an yttertygeln och att man vrider sina axlar inåt. Hästen ska följa med ryttarens kropp, ryttaren ska inte tappa hästens kropp. Precis som mannen i dansen för kvinnan, ska ryttaren föra hästen. Man ska inte släpa runt sin partner på dansgolvet, eller dansa iväg utan. Det gäller att fånga upp hästen och föra den med sig.


Nåväl, öppnan gick ganska fint. Jag fick påminna Erik lite om att inte ta mer i innertygeln (för att undvika förböjning i halsen) utan att just föra yttertygeln, då gick det ganska bra.   


Därefter försökte vi oss på slutan, och det var inte alls lika lätt! Till att börja med fungerade hjälperna på volten inte alls, så vi provade istället längs en långsida, vilket inte heller gick. Vi ställde oss i mitten av ridbanan och flyttade framdelen för yttertygel, vilket gick bra. Att flytta bakdelen för inner skänkel gick bra, men att flytta bakdelen för ytter skänkel, nej, det gick bara inte.

Vi försökte åter igen vid staketet på långsidan, nu enbart med att flytta bakdelen in på spåret för ytter skänkel, oavsett nackställning och halsböjning. Att flytta bakdelen inåt på spåret på detta vis fungerade hyfsat.    Därefter bad Erik om ställning inåt (mot ridbanans mitt) och rörelse framåt ur den placeringen, och det gick sådär. Vento förstod inte alls övningen och blev frustrerad. Han ville hellre bara gå framåt längs spåret.


När jag har tränat Vento från marken så har jag tyckt att han har varit ganska så tung på inner bog. Har detta med slutan att göra?   I och med att öppnan får ytter bog att bli lätt, så tänker jag att slutan då ska få inner bog lätt. Om hästen hänger tungt på inner bog, är det kanske ett tecken på att den inte bär med ytter bak? Rent utav har svårt att bära med ytter bak?


Efter att ha försökt några gånger fick det vara nog för idag. Det var mycket jobb för litet resultat. Istället gick vi över till övningarna från början, att skritta på volt och röra sig i öppna. Vento hade inga problem med att hitta i de för honom välkända övningarna.    Även om det ibland blir lite motgångar, är det inget som han stressas upp av, han hittar snabbt tillbaka till lugnet.


Vi kommer nu pröva med att träna slutan från marken istället, jag tror att det blir lättare. Gloria som vi har, är ungefär av samma personlighetstyp som Vento. Hon som inte har gjort något direkt innan hon kom till oss, tyckte också att slutan var väldigt svår att förstå i början. Jag har inte tränat enormt mycket med henne, men gång för gång har något litet ändå sjunkit in i henne. Vi har tagit små, noggranna steg. Häromdagen när Erik tränade med henne sade han att slutan gick väldigt bra.  

Vento behöver nog lite mer träning från marken med slutan, så kan man nog ta det med sig upp på ryggen sedan.  

Av Frida - 11 juni 2012 22:48

Det brukar sägas att man kan ägna sig åt akademisk ridkonst oavsett vilken typ av häst man har, och det stämmer. Oavsett vilken häst man har, mår den alltid gott av god utbildning som får den starkare och smidigare och bättre lämpad till att bära människans vikt. Grunderna i akademisk ridkonst är för mig inga konstigheter, det är vanlig hästutbildning helt enkelt, väl genomtänkt och med en röd tråd.


Man börjar vanligen med att rida på en volt, får hästen att sträcka sitt huvud och hals framåt och nedåt, kliva framåt med sina bakben och ställa och böja sig i sin kropp. Detta görs i båda varven för att få hästen liksidig. Man får hästen att kunna kliva in med sina bakben in mot sin tygndpunkt och förflytta vikt från sina framben till sina bakben. Så långt allting gott. Man kan därefter göra lite vad man vill med sin häst, när grunderna är på plats. Man kan förfina styrteknik och känslighet för viktförändringar, och det har man nytta oavsett vilken gren man sedan tänkt ägna sig åt.


När man börjar med själva ridkonstutbildningen inom akademisk ridkonst och börjar närma sig piaff/passage och högre skolor, blir det oändligt mycket jobbigare för både ryttare och häst ju sämre kropp och mentalitet hästen har för detta arbete. En välbyggd häst och med en god vilja att jobba med sin ryttare är det inte så bekymmersamt för, medan en lättutråkad häst och som har sämre kropp får det mycket jobbigare.


Det är samma sak oavsett vad man vill göra med sin häst, det finns olika individer lämpade för olika ändamål. En häst byggd för löp, har mycket lättare att springa fort och länge, än en byggd för att dra. En häst byggd för att dra tunga timmerlass kommer göra det oändligt mycket lättare och bättre än en häst byggd för löp. Man kan träna kallblodet till att bli bättre på att springa, men den kan aldrig mäta sig med ett fullblod. Man kan köra in ett fullblod, men den kommer aldrig ha lika mycket styrka som ett kallblod.


Som ryttare kan man så klart också vara mer eller mindre ambitiös i det man gör. En del är väldigt drivna och noggranna med vad de gör och tränar ihärdigt, medan andra tar det lite lättsammare och gör lite av varje och vad som faller dem in. En del älskar att träna med sin häst, oavsett snålblåst och regn, isande kyla och snö, gassande sol, flugor och insekter, kyliga sommarkvällar fulla med mygg. Andra tränar bara när vädret känns okej.


Om man som ryttare är lite mer bekväm av sig och har en häst som inte har så lätt för sig, blir det kanske så att man inte tränar fullt lika ofta.

Den ryttaren som är mer hängiven och är omgiven av bra faciliteter och bra hästar, kanske däremot helst skulle vilja träna flera gånger om dagen med sin häst.


Som person är man olika mycket motiverad och olika hästar kan också vara olika mycket motiverade till att vara med människan.

Var och en väljer så klart fritt vilken häst den själv vill ha. Alla ryttare vill inte ha samma slags hästar.    Dock tror jag att det är som så att man tröttnar ifall man inte upplever glädje när man är med sin häst.


Jag har under åren förändrats som person. När vi köpte Titan var jag ganska osäker och lite rädd för hästar med mycket energi. Nu har jag kommit att uppskatta hästar med lite mer egen motor än vad jag gjorde förr. Fortfarande vill jag dock inte ha en häst som stressar upp sig själv.

För att det ska vara roligt att rida och träna, vill jag ha en häst som också uppskattar träningen, som tycker att det är roligt!. Jag tycker att det är skoj att gasa på ordentligt utomhus och rider gärna längre sträckor, jag har blivit mer äventyrlig med åren. Titan orkar dock inte så långa sträckor pga sin tunga kropp. Någon gång framöver vill jag därför gärna ha en häst avlad för att vara bekväm under ridning och har fysisk lätthet för högre skolor. Dett är klart att en häst som fysiskt har det lättare för sig behöver göra en mindre arbetsinsats för samma resultat, och detsamma gäller för ryttaren.


Titan är byggd för att dra tungt, inget snack om saken. Han tar sig allra helst fram i skritt mitt i skogen, där trivs han som bäst. Han blir lätt uttråkad av långa grusvägar, och i ärlighetens namn tycker han väl att ridbanan är sådär. Han gör det han ska, men han behöver mycket motivering för det. Utomhus i skogen behöver han ingen motivation, där kliver han på som ingenting, med öronen på skaft!
Jag kan få honom att göra ganska mycket, och han är duktig, men oh så jag har fått kämpa och fortfarande får kämpa för det. För att komma över tröskeln där han börjar ha egen energi på ridbanan, ligger det mycket jobb bakom. Jag kan svära på att han absolut inte älskar ridbaneträningen tillnärmelsevis så mycket som han älskar att gå i skogen. Det märks när han är i sitt rätta element. 


Bara för detta, behöver man inte gå från den ena ytterligheten till den andra. Man behöver inte ha ett lugnt kallblod och skaffa sig ett hetsigt fullblod, men någonstans däremellan skulle jag vilja hamna. En trevlig och häst med lite mer motor och lätthet för högre skolor och bra galopp med mycket ork, som jag kan rida ut i fart och fläkt på och även träna på ridbanan. Någon gång så.   

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5 6 7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Länkar

RSS


Skapa flashcards