Idag har det blåst hela dagen, även om vi i alla fall har sluppit regnet, som det flödade av igår. Ventos ägare kom hit på förmiddagen, så vi två tog en uteritt på Vento och Perla. Titan gnäggade gällt efter oss, han hade säkert gärna följt med om han varit kry. 

Perla kändes faktiskt lite slö idag. Kanske beror det på blåsten, jag tycker att hästarna verkar trötta då, åtminstone om de går på lösdrift. Det är som om sinnena blir uttröttade av allt ljud som blåsten åstadkommer. Jag ska medge att jag själv kände mig ganska så trött när vi kom hem från ritten, utan jacka frös man, men med vindskyddande varm jacka blev det lite för varmt. Borde skaffa mig just bara en vindtät jacka att ha dagar som dessa.

Ute på turen red vi förbi två hagar med kvigor i, och en hage med kor i. Kvigor är så väldigt nyfikna av sig, de springer gärna med längs staketet, särskilt första gångerna de ser hästar. De undrar väl vad det är för konstiga djur som går förbi utanför deras hage.   

När Vento kom tillbaka till Titan verkade Titan bli väldigt nöjd över att få sällskap i hagen igen, och Gloria ville så kärvänligt hälsa på Perla, som däremot inte verkade bry sig ett skvatt. Det verkar vara mycket jobbigare för hästarna som är kvar i hagen att vara själva, än för hästarna som går ut på tur. Nu hade förvisso Perla och Vento sällskap av varandra förstås, medan Titan gick i egen hage och Gloria likaså. Kanske hade de varit mindre oroliga om de gått tillsammans.

Idag har regnet öst ner, och det har inte varit särskilt intressant att ge sig upp på hästryggen ska jag erkänna. Jag tror att hästarna också föredrar att låta bli att ridas, när de är blöta.

Med regnet kommer också mer eller mindre leriga hagar. Vår mark är ganska jordig, så när hästarna trampat omkring mycket på en mindre yta, syns det verkligen och det går hårt åt gräsrötterna. Idag har vi utökat hästarnas hage lite grand också. Titan och Aventajado ska inte ha så mycket mat i och med att de är så lättfödda, så de fick bara en mindre plätt nytt gräs. Hullet ser ganska ok ut på dem ändå.

Perla och Gloria fick en stor bit gräs att gå på tills i morgon, då vi tar bort en del igen. Vi måste dock spetta ner lite nya trästolp först.

Någon gång i sommar skulle jag vilja ge mig ut på långritt runt sjön Skagern. Det finns en ridled som heter "Skagern runt" och den är belägen i gränsen mellan Götaland och Svealand. Bilderna som visas på hemsidan tycker jag ser riktigt härliga ut!   

Det går framåt med Aventajado. :) Det märks mer och mer hur känslig och väl hanteringstränad han är. Erik jobbade med att få Vento att flytta ihop sina hovar, att placera dem närmare varandra. Han longerade lite på volt, vände och flyttade Vento.

Medan Erik tränade Vento, skulle jag rida Titan. Jag tyckte att han gick lite konstigt på väg mot ridbanan, så jag trodde att en sten fastnat i hoven. Tittade efter och fick bort en sten som satt i sidostrålfåran. På ridbanan bad jag Titan att skritta på volt i båda varven och såg inget konstigt då, så då tänkte jag att allt var frid och fröjd. När jag satt upp kändes han några steg lite ojämn, men sedan var det inget mer. Lite ont kan de få om en sten kilat fast sig, även efter att den är borttagen.

När jag sedan skulle börja trava märkte jag direkt att han var halt, och efter en koll i alla fyra hovar och konstaterat att det inte fanns stenar eller annat som skulle störa, så kände Erik tydligt igenom Titans ben. Hästar med så mycket behåring tycker jag att det är svårt att känna värme på, det är en klar fördel med endast lätt behårade ben. Erik hittade i alla fall värme i vänster fram, vid ballen på insidan. Troligtvis är det en hovböld, så vi får vänta och se ifall den blommar ut snart.   Det var märkligt, för det syntes inget när Titan kom gåendes i hagen, och jag märkte heller inget när jag ledde honom. 

Ledsen är jag så klart, och dessutom behöver Titan hållas igång så här års så att han inte lägger på sig mer hull i onödan. Han är så lättfödd och det tar sådan tid att motionera bort fettet när det väl har satt sig. Jag hoppas att han snart blir bra.

Medan Erik kände igenom Titan, styrde jag lite med Vento. Han kändes väldigt lyhörd för det jag bad honom om och svarade på små hjälper. Allt det jobb som jag har fått lägga ner på Titan, kommer sig naturligt med en häst som är känsligare från grunden. Idag är Titan välskolad och känslig, men han kan ändå välja att lägga sin buffliga sida till och inte alls vara samspelt, särskilt med nya personer. Vento har vi inte tränat många gånger med, men redan märker man så tidigt hur bra han svarar. För att få honom att stanna på volt, räcker det att andas ut och släppa energin, för att komma igång i skritt eller trav behövs det relativt små hjälper. Att komma fram och följa efter gjorde han med lätthet, flytta bogar och flytta rumpan gjorde han också för små hjälper, utan att gå framåt överdrivet mycket. Nästa häst vi ska äga ska definitivt vara från grunden av den känsliga sorten.