Det brukar sägas att man kan ägna sig åt akademisk ridkonst oavsett vilken typ av häst man har, och det stämmer. Oavsett vilken häst man har, mår den alltid gott av god utbildning som får den starkare och smidigare och bättre lämpad till att bära människans vikt. Grunderna i akademisk ridkonst är för mig inga konstigheter, det är vanlig hästutbildning helt enkelt, väl genomtänkt och med en röd tråd.

Man börjar vanligen med att rida på en volt, får hästen att sträcka sitt huvud och hals framåt och nedåt, kliva framåt med sina bakben och ställa och böja sig i sin kropp. Detta görs i båda varven för att få hästen liksidig. Man får hästen att kunna kliva in med sina bakben in mot sin tygndpunkt och förflytta vikt från sina framben till sina bakben. Så långt allting gott. Man kan därefter göra lite vad man vill med sin häst, när grunderna är på plats. Man kan förfina styrteknik och känslighet för viktförändringar, och det har man nytta oavsett vilken gren man sedan tänkt ägna sig åt.

När man börjar med själva ridkonstutbildningen inom akademisk ridkonst och börjar närma sig piaff/passage och högre skolor, blir det oändligt mycket jobbigare för både ryttare och häst ju sämre kropp och mentalitet hästen har för detta arbete. En välbyggd häst och med en god vilja att jobba med sin ryttare är det inte så bekymmersamt för, medan en lättutråkad häst och som har sämre kropp får det mycket jobbigare.

Det är samma sak oavsett vad man vill göra med sin häst, det finns olika individer lämpade för olika ändamål. En häst byggd för löp, har mycket lättare att springa fort och länge, än en byggd för att dra. En häst byggd för att dra tunga timmerlass kommer göra det oändligt mycket lättare och bättre än en häst byggd för löp. Man kan träna kallblodet till att bli bättre på att springa, men den kan aldrig mäta sig med ett fullblod. Man kan köra in ett fullblod, men den kommer aldrig ha lika mycket styrka som ett kallblod.

Som ryttare kan man så klart också vara mer eller mindre ambitiös i det man gör. En del är väldigt drivna och noggranna med vad de gör och tränar ihärdigt, medan andra tar det lite lättsammare och gör lite av varje och vad som faller dem in. En del älskar att träna med sin häst, oavsett snålblåst och regn, isande kyla och snö, gassande sol, flugor och insekter, kyliga sommarkvällar fulla med mygg. Andra tränar bara när vädret känns okej.

Om man som ryttare är lite mer bekväm av sig och har en häst som inte har så lätt för sig, blir det kanske så att man inte tränar fullt lika ofta.

Den ryttaren som är mer hängiven och är omgiven av bra faciliteter och bra hästar, kanske däremot helst skulle vilja träna flera gånger om dagen med sin häst.

Som person är man olika mycket motiverad och olika hästar kan också vara olika mycket motiverade till att vara med människan.

Var och en väljer så klart fritt vilken häst den själv vill ha. Alla ryttare vill inte ha samma slags hästar.    Dock tror jag att det är som så att man tröttnar ifall man inte upplever glädje när man är med sin häst.

Jag har under åren förändrats som person. När vi köpte Titan var jag ganska osäker och lite rädd för hästar med mycket energi. Nu har jag kommit att uppskatta hästar med lite mer egen motor än vad jag gjorde förr. Fortfarande vill jag dock inte ha en häst som stressar upp sig själv.

För att det ska vara roligt att rida och träna, vill jag ha en häst som också uppskattar träningen, som tycker att det är roligt!. Jag tycker att det är skoj att gasa på ordentligt utomhus och rider gärna längre sträckor, jag har blivit mer äventyrlig med åren. Titan orkar dock inte så långa sträckor pga sin tunga kropp. Någon gång framöver vill jag därför gärna ha en häst avlad för att vara bekväm under ridning och har fysisk lätthet för högre skolor. Dett är klart att en häst som fysiskt har det lättare för sig behöver göra en mindre arbetsinsats för samma resultat, och detsamma gäller för ryttaren.

Titan är byggd för att dra tungt, inget snack om saken. Han tar sig allra helst fram i skritt mitt i skogen, där trivs han som bäst. Han blir lätt uttråkad av långa grusvägar, och i ärlighetens namn tycker han väl att ridbanan är sådär. Han gör det han ska, men han behöver mycket motivering för det. Utomhus i skogen behöver han ingen motivation, där kliver han på som ingenting, med öronen på skaft!
Jag kan få honom att göra ganska mycket, och han är duktig, men oh så jag har fått kämpa och fortfarande får kämpa för det. För att komma över tröskeln där han börjar ha egen energi på ridbanan, ligger det mycket jobb bakom. Jag kan svära på att han absolut inte älskar ridbaneträningen tillnärmelsevis så mycket som han älskar att gå i skogen. Det märks när han är i sitt rätta element. 

Bara för detta, behöver man inte gå från den ena ytterligheten till den andra. Man behöver inte ha ett lugnt kallblod och skaffa sig ett hetsigt fullblod, men någonstans däremellan skulle jag vilja hamna. En trevlig och häst med lite mer motor och lätthet för högre skolor och bra galopp med mycket ork, som jag kan rida ut i fart och fläkt på och även träna på ridbanan. Någon gång så.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är åtta år sedan jag senast skrev på denna blogg. Jag skaffade en egen hemsida och bloggade vidare på den ett tag, men nu skriver jag ett inlägg här igen. Jag funderar på att lägga ner hemsidan då jag känner att den har tjänat ut sin roll. Jag hi...

Efter många år på först bloggagratis och under senare år på bloggplatsen så har jag bestämt mig för att flytta bloggen. Jag saknar många funktioner här på bloggplatsen och det är vad som gjort att jag bestämt mig för flytten. Numera ligger min blogg ...

Titan och Perla har fått stå lite åt sidan nu när vi har fokuserat på att förbereda Distinguido inför att åka transport och vara med på kurs. Idag längtade jag dock efter att rida Perla, så det blev hon som fick komma ut först. :-)   Då jag inte ...

Idag fick Erik en avbokning mitt på dagen, så han kom hem och vi åt lunch tillsammans. Efteråt gick vi ut och tränade Distinguido. Idag fortsatte jag träningen med slutan och nu verkar det som att Disto har förstått kombinationerna av hjälperna f...

Nu har det åter igen varit dags för ridsport på TV. I år har jag inte brytt mig om att ens titta på sändningarna, för jag vet att jag mest skulle sitta och bli besviken. Dressyren är inte dressyr i mina ögon, de flesta ryttare har hårt, hårt åtdragna...