Alla inlägg under februari 2014

Av Frida - 27 februari 2014 17:33

Intresset för akademisk ridkonst ökar ute i Sverige. För 10 år sedan spreds det nog mest nidbilder på folk med kallblod med mycket man och svans, tjusiga träns och sadlar, och en ryttare med slängkappa.    Nu vet de flesta på ett ungefär vad akademisk ridkonst är, utan att själva ha provat på det, så att säga.


Anledningen till detta skulle jag säga är för att det numer finns så många som undervisar i akademisk ridkonst. Det finns så klart Bent Branderup själv, därefter en mästare, riddare, väpnare och elever till dem alla. När Bent började komma hit till Sverige var det en liten skara som tränade för honom, de flesta blev snart riddare. Med tiden skapade Bent väpnar-titeln, så att man inte nödvändigtvis skulle behöva ha gjort ett riddarprov för att "duga" som tränare i andras ögon.


Nu har kvalitetskraven på både riddare och väpnare höjts. Förr var det många som hade en "vanlig" ridhäst och formade om den till en AR-häst. Kanske hade man själv tävlat dressyr, eller köpt sig en äldre läromästare. Nu går träningen mer ut på att forma hästen från grunden, även Bents krav på hur man ska kunna visa grundarbetet med sin häst har förändrats.


I takt med att kvalitetskraven höjts så har även de med ambitioner stannat kvar, och de som tröttnat har själva valt andra vägar att gå. Man måste inte nödvändigtvis köpa sig en riktigt bra ridhäst för att kunna visa bra arbete med den, utan man kan faktiskt visa fint jobb även med en häst som inte är lika talangfull.


Tack vare alla dessa ambitiösa ryttare som enträget tränar vidare och som hittar lösningar även för svåra hästar, så finns det många tränare att välja på. Det finns nu ofta tränare nära en själv, så man inte måste åka många mil för att vara med på en helgkurs. Tränarna breder ut sig över världen.   Tack vare Facebook kan man numer också ta del av vad medlemmar ur ridderskapet ägnar sig åt.


Man måste heller inte träna för Bent själv, för att få hjälp, utan man kan vända sig till en väpnare i närheten. Grundarbetet är ändå alltid detsamma.


Om Bent undervisar Christofer, och Christofer undervisar mig, så kan jag i min tur undervisa andra. Mina elever kan sedan själva kanske själva undervisa andra och på det viset sprider sig den goda ridningen. Som ringar på vattnet.  

Av Frida - 26 februari 2014 23:16

Ikväll när vi tog in Disto och Gibson hade vi kört fram hästtransporten inför att vi skulle åka med Titan till ridhuset. Transporten stod utanför Gibsons box så av nyfikenhet beslöt vi oss för att ta fram killarna till transporten. Disto har sedan tidigare verkat kommit över sin rädsla för transporten utan den har förbytts i nyfikenhet och förväntningar. Jag knatade därför på med Disto efter mig och det var inga som helst problem att följa med in i transporten med mellanvägg och allt. Med lite beröm, kli och godis var det hela inte så farligt. :-)
Godiset tog dock slut så jag tog med Disto bort till sadelkammaren för att hämta mer. Utifrån är det ett rejält kliv upp för att komma upp till sadelkammarens golv och när jag stod med Disto i grimskaftet kvar ute och plockades godis ur tunnan inne så vips klev Disto upp med framhovarna och stod nu delvis inne i sadelkammaren! Nåja, ingen fara med det. Han fick stå där tills jag var kvar och sedan fick han lugnt kliva ut igen. :-)

Vi transporten upprepade vi den nya övningen igen och Disto följde glatt med in. :-) Inga problem! :-) Skönt att den första bekantskapen med insidan av transporten gick så odramatiskt till. :-)

Erik och Gibson gick det ungefär på samma vis med. Gibson har dock åkt vår transport tidigare när han kom till oss så det här var andra gången han följde med in i den. :-)



Med Titan i ridhuset värmde jag upp på samma vis som sist. Idag upplevde jag att Titan var lite tröttare dock, kanske har han lite träningsvärk. Han kändes inte lika energisk som sist, men jag red på framåt ändå. Det sista jag gjorde var att jag galopperade på digonalen i höger galopp för att sedan bryta av och fatta en vänster galopp nere i hörnet. Dock blev min förhållning inte så tydlig så Titan fortsatte galoppera i inte alltför hastigt tempo och behöll höger galopp genom hela kortsidan!   Det har aldrig hänt förr! När jag har försökt något som helst att behålla honom kvar i förvänd galopp har han helt tappat koll på benen och takten och det har blivit pannkaka av det. Idag dock lyckades Titan alltså med något alldeles extraordinärt! Vad överraskad jag blev! 


Passet därefter kändes han lite seg och jag var trött, så i övrigt var det väl sådär överlag. Jag försökte få honom att hålla sig rund i halterna, men han tenderade att bli lång och lite oengagerad. Vi tappade något bakben här, men fick även till några lite bättre halter.


Övergångarna från skritt till trav och tillbaka till skritt var det svårare att hålla samma tempo i. Skritten tenderade att bli seg och långsam medan traven blev lite för högt tempo och lite oengagerad så att säga. Galoppen var inte mer än ordinär idag heller. Man kan inte lyckas med allt alla dagar.   Imorgon blir sista träningspasset inför Bent-kursen i helgen, på fredag får Titan gå i hagen och sedan åka transport för att därefter installera sig i en box i väntan på lördagens och söndagens ridpass. Imorgon blir sista avstämningen inför kursen alltså, men det är som det är, dagsformen kan man inte göra alltför mycket åt.

Av Frida - 24 februari 2014 22:42

Strax innan vi åkte iväg och tränade med Titan satt jag och läste lite förstrött på Hippsons sajt. Jag ramlade över en artikel om Dr Gerd Heuschmann och läste om lösgörande longering varvat med ridning. I artikeln tipsar också Gerd om att Bent Branderups kapsonlongering är ett väldigt bra exempel om man vill ha inspiration. :-)

Det Gerd lade sin tyngdpunkt på var att värma upp hästen ordentligt både vid ridning och longering. Inspirerad av detta värmde jag upp Titan idag mer än vad jag brukar. Vanligtvis är jag så rädd för att hans ork ska ta slut så fort att jag inte törs rida fram ordentligt. Det är bekymrande att ha en häst som orkar så kort stund men när jag övervägde det hela tänkte jag att jag får väl motionera Titan lite i ridhuset eftersom jag har så dåliga möjligheter att rida ut. Jag skrittade runt några varv, sedan blev det trav, lite skritt igen och så trav och sist galopp. Alla gångarter framåt även om jag faktiskt höll in galoppen en del så att det inte bara blev spring utan att Titan höll sig rund i alla gångarter.

Efter uppvärmningen som varade 15 minuter blev det dags för själva träningspasset. Jag bad Titan skritta på volt, först framåt och sedan mer samlat. Från samlad skritt komma in i halt med framåttänk så att Titan inte ställde sig i brygga. Därefter en liten tänkt skolhalt. Detta är så svårt, det är lätt att tappa någon del. Det gäller att hästen är lugn, rund och följer ens tyngdpunkt bakåt. Någon gång tappade jag ut ett bakben, men överlag går det bättre även om det tar tid. Vi ska inte lägga för mycket tid på detta så att vi inte förstör något utan det får komma successivt.

Från samlad skritt försökte jag sedan fatta samlad trav huvudsakligen för min sits. Avslappnat röra min kropp i travtempo men det är också svårt. Här kan jag inte bara släppa på flödet utan jag behöver först bygga upp trycket så att säga.

Vi fick några fina övergångar från samlad skritt till samlad trav och så tillbaka till samlad skritt igen. Jag upplevde också att Titan rörde sig fint genom ryggen. Jag försökte fånga upp hans rygg genom att också följa med mer uppåt så att säga och få mer vil på steget. Trots att jag under detta pass inte red traven så mycket framåt så många gånger tyckte jag att Titan fick finare trav när jag sedan väl släppte den framåt. Mer sving i ryggen helt enkelt.

Jag försökte också få Titan att lyfta sin högra, yttre, bog i vänster varv. Få en mer uttalad ställning i nacken. Det är svårt att beskriva exakt hur jag gjorde men jag försökte sitta på vänster sida och liksom ställa honom kring min innerskänkel och med ytter tygel typ lyfta upp yttersidan, skrapa den mot hans ytterhals. Se hela bilden framför mig och låta alla hjälper indikera samma sak. Stundvis fick jag Titan att få mer lyft i högerbogen men visst är det svårt.

Galoppen idag kändes väldigt fin i vänster varv. Där kunde jag be om samlad galopp från samlad trav på en liten volt kring Erik. Att försöka upprepa samma sak i höger varv var svårare, det blev inte lika fint så just nu upplever jag vänster galopp som den bättre. :-)

allt som allt blev träningen 25 minuter lång så total längd på passet blev 40 minuter.

Efter passet stretchade och masserade jag Titan. Jag är riktigt imponerad av hans bakdelsmuskulatur får jag säga! Titan gillade att bli masserad vad det verkae äär och stod och lutade sig mot mig när jag masserade.

Av Frida - 23 februari 2014 20:46

Äntligen börjar det kännas som vår i luften! Det är varmare ute, soligare och ljust längre tid av dygnet.

Erik och jag tog ut Distinguido och Gibson på ridbanan på förmiddagen, så tränade Erik Gibson medan jag tränade Disto. Disto har verkligen mognat och blivit mer trygg i sig själv. Gibson som blev kastrerad för ett par veckor sedan verkar också ha landat mer i sin roll som valack och han är inte riktigt så mycket på och ska leka med Disto som förut.

Jag tränade Disto på det vis jag fick träna med Perla för Rebecca sist jag var på Hällekis med henne. Jag bad honom följa mig på volten i grimma och grimskaft och det gjorde han fint. Grimskaftet hängde helt slakt, jag använde ett spö för att få honom att runda sig i sidorna eller ta med sig yttre bogen med sig. Jag strök med spöet över hans kropp och var noga med att han kände sig bekväm med det, lugn och avslappnad. Han fick några godisar när jag utsatte honom för obehaget, för att han skulle känna sig mer bekväm med situationen.

Jag provade också att gå lite längs långsidan och be Disto följa mig där, avslappnad utan att känna sig trängd mot staketet. Disto är trygg med att följa mig så här men jag ska ha i åtanke att man då befinner sig i en underlägsen position. Nästa gång ska jag ha en kedjekapson på honom för att även kunna formge honom.   


Erik umgicks med Gibson och faktiskt hade jag inte så mycket koll på vad de styrde med eftersom jag tränade med Disto under tiden, men vad Erik berättade efteråt så var det inte så mycket mer än hanteringsträning. Kunna leda hästen och att hästen förstår när man ska röra sig, stanna och kunna svänga.   


När killarna var utsläppta i hagen var det Perlas tur. Perla blir stel i nacken åt vänster och jag upplever det som att hon hänger på vänster bog, och inte får med sig bakdelen riktigt, när hon har loppat sig i hagen för länge. På grund av den bristande varan tid om vardagarna, så måste jag prioritera EN häst att träna och hitintills har det varit Titan. Nu när dagarna blir längre och jag kan använda ridbanan hemma så ska jag försöka hålla igång de övriga hästarna, däribland Perla. Perla är väldigt lätt att rida ut på. Hon är schysst, lägger sig inte på, och lyssnar på vad man än gör. När man är på ridbanan dock så blir hon en helt annan häst. Hon blir väldigt känslig och blir lätt spänd. Hon tar ofta i för mycket så att hon inte orkar istället. När det är något som är svårt och tar emot blir hon lätt spänd.

Idag skrittade jag bara på henne. Jag red barbacka med ett tjockare schabrak och så fick hon ha en kombinerad kapson/hackamore på sig. Jag tycker sällan att Perla går bra på bett. På delade bett tuggar hon frenetiskt, på raka bett tycker jag hon hänger sig på, och på stångbett känns hon framtung. Hackamore är den bästa betslingen hittills tycker jag och kan jag kombinera med kapson så kan jag också få lite mer ställning i nacken.


Idag red jag dock med tyglar fästa i hackamorets skänklar. Skritt på volt i huvudsak och voltombyten på medellinjen. Försökte få henne att ställa sig i vänster sida och försökte få henne att skjuta ut vänster bog mindre i höger varv. Få med sig bogarna i sidförflyttningar över ridbanan.

Jag provade att rida diagonalsluta åt båda hållen, först åt ena hållet och när jag nästan nådde långsidan skiftade jag om till andra diagonalslutan, dvs som de rider galoppsax i dressyrtävlingar, fast detta var då i skritt. Åt höger sköt hon ut vänsterbogen mycket. Åt vänster fick hon inte ren ställning åt vänster. Jag provade därför att rida öppna med överdriven tvärning på diagonala linjer över ridbanan och då fick jag lite bättre ställning i vänster nacke. Öppnan är lösgörande för hästen har jag läst mig till, men när hästen känner sig trängd mot ett staket, så kan det vara bättre att rida öppnan på andra linjer istället och det upplevde jag funkade bra idag. När jag red sluta på volt lade jag till ytter tygel för att föra bogen runt så att det blev en ocentrerad skrittpiruett.

Jag ägnade mig åt att rida öppna och sluta för att mjuka upp Perla och hon blev faktiskt mjukare i nacken och sidorna och även bogen efter en stund. Hon sänkte huvudet och fällde ut öronen åt sidorna, vilket jag av Rebecca fått lära mig att det är tecken på att hästen slappnar av. Just det där med öronen har jag inte tänkt så mycket på förut, men när jag tränar en häst som känns stressad kan jag mer lägga märke till den detaljen. Det blev inte så långt pass, men tillräckligt för att få Perla lite bättre.   




När Perla fått gå ut i hagen igen var det Glorias tur. Jag funderade på hur jag har jobbat henne och hur jag ska fortsätta jobba henne. Mitt mål är ju att kunna rida henne självständigt när jag åker till Christofer som veckoelev vecka 11, och då måste jag ju komma dit på något sätt.    Så, hur göra? Jag har ju longerat Gloria väldigt mycket och hon går fint i longeringen. Ju mer jag jobbar med henne, ju mer ger hon mig, men likväl kommer vi inte till ridning på det sättet. För att kunna rida självständigt behöver Gloria förstå mina skänklar och tyglars hjälper, jag kan inte ha en longör ståendes i mitten hållandes en lina och styra allt. Så, de senaste gångerna har jag haft tyglar på Gloria och jobbat med dem på samma sätt som jag började med Titan för en massa år sedan, nämligen genom att gå bredvid hästen, hålla yttertygeln i en hand och inntertygeln i den andra och föra hästen på volt så. Flytta utåt på volten för inner skänkel, vända genom volten för ytter tygel mot halsen. Eftersom Glorias träning också har varit eftersatt har hon dragit på sig stelheten i höger nacke och har alltså svårt att ställa sig åt höger. Jag tycker det är lättast att komma tillrätta med en stelhet i nacken genom att träna ganska mycket sluta på hästen, så att ställningen verkligen kommer igenom i nacken och hästen tar fram inner höft. Gloria fattar snabbt när hon gör rätt om jag belönar med ordet "braaa" och en godis, så även om något är svårt försöker hon göra det när hon får beröm och godis. Jag har därför förstärkt när hon fått ställningen rätt i nacken i höger varv och det ger ganska fort resultat. Hon vet att hon är duktig om hon gör det som är jobbigt, så hon gör det även fast det tar emot. På ett par pass har hennes nacke blivit mycket bättre i alla fall.

Efter träningen från marken idag med tyglar både på volt och längs staketet där jag växlade position mellan att gå framför eller bredvid Gloria, tyckte jag att det gick så bra att jag kände för att sitta upp med Erik som longer. Jag bad Gloria om flytta sig utåt på volt, vända genom volt, öppna, sluta och "piruett" (det blir en piruett i framtiden) på volt i båda varven och hon gjorde det så fint och utan hjälp från Erik att jag bad Erik koppla bort linan och bara stå kvar på sin plats. Med linan bortkopplad gick det lika fint, så jag var väldigt glad över hur lätt det är med Gloria.    Det känns som om det i vart fall inte är någon omöjlighet att rida självständigt i Hällekis, men vi får se hur saker och ting fortskrider.




Senare på kvällen var det dags för Titanträning i ridhuset. Kursen med Bent närmar ju sig, på lördag/söndag nu första helgen i mars är det dags! Det lär ju knappast ske några revolutionerande framsteg med Titan några få dagar innan det är dags för kurs, men jag vill i vart fall underhålla det vi kan och förhoppningsvis med små steg kämpa oss vidare. Titan är från marken väldigt vaken och vill göra tricks för att få godis, men jag har faktiskt försökt att dämpa honom lite grand där. Det är en avvägning, eftersom jag inte vill att han ska stänga av heller, och gå in i sin egna värld där han inte nås fram till. Jag vill ha en dialog med honom där han frågar vad jag vill, och där vi pratar med varandra, snarare än att det är en envägskommunikation. Lite grand får man se sig själv som en personlig tränare och hästen är den som ska utföra alla dessa övningar för att bli starkare att bära oss som ryttare. Inte alla steg är lätta på vägen, och Titan tycker många gånger att det blir väldigt jobbigt. Jag själv har lätt för att bli spänd och glömma bort att andas. När jag vet att det är svårt för hästen, så är det även svårt för mig, och då håller jag omedvetet andan. Jag tror det nog kan vara många som gör det, men inte är medvetna om det och så rider man runt med spänning i sin kropp.

Titan får ha Barefoot-sadeln och kandarbetsling på sig. Jag har skippat spö de senaste gångerna nu och ser hur mycket jag kan åstadkomma enbart genom min kropp istället.

Idag blev det först skritt och avslappning på volten. Om jag inte stadigvarande för Titan, så kliver han omkring lite som han vill. Eftersom han är stor och tung, så hänger han gärna på sina bogar och går dit han vänder sitt huvud. Om jag ber honom om en öppna i avslappning och inte påminner honom om att han ska kliva in med sitt inre bakben, så hänger han oftast på inner fram och välter in i volten, och vips så är det ingen öppna mer...

Efter framskrittning och uppmjukning bad jag Titan att samla skritten mer, göra halt och tänka skolhalt. Ack så lätt Titan stannar i "brygga". Fram- och bakben långt isär. Han går emot handen, tar inte halten genom sin kropp och så blir följden som den blir. Titan blir upprörd och tar ut det jobbiga i förskott, så idag fick jag faktiskt säga till honom att skärpa sig, att lyssna på vad jag bad om och inse att det inte var så farligt ändå. Därefter gick det genast bättre. Titan höll sig lugnare och lyssnade. Stannade när jag bad honom om det och kunde även väga tillbaka utan att flytta sina bakben. Han kunde fortsätta framåt i någon slags normal skritt, inte bara med huvudet rakt ner och dyka på bogarna.

Jag försökte analysera min egen sits och ben. Eftersom Titan inte har så mycket egen motor blir det lätt att jag lägger på för mycket energi/spänning i min egen sits. Jag försökte att hitta ett mer avslappnat och följsamt läge men liksom ändå energiskt - svårt! Jag försökte komma ihåg att andas men hålla kvar anspänningen, samla sitsen genom att räta upp den mer och därefter tänka taktförändring. Jag lyckades därigenom få fram Titan i annan takt i skritten, en bättre övergång från samlad skritt till samlad trav utan att den rände iväg för mycket framåt och sedan tillbaka till hyfsat samlad skritt igen. Övergångarna är svåra, men vi jobbar på det.

Någon gång där lyckades jag i vänster varv få till en riktigt fin samlad trav med lite mer vil på steget och lite mer lyft i benen. Därifrån kunde Titan fatta en riktigt imponerande galopp!    När sådant händer blir jag bara så orolig för hur länge jag ska kunna få Titan att behålla den där galoppen. Hur många steg ska han orka? Jag vet att han verkligen inte orkar så många steg, så varje språng är en utmaning. Åh, tänk att få ha ett halvblod med så där härligt rullande galopp där man bara kan rida i varv efter varv efter varv utan att hästen blir trött av det!    Så är inte fallet med Titan tyvärr. Varje språng är jobbigt och risken att han förlorar kvalitet i galoppen ökar för var sekund som fortskrider. Därför tordes jag heller inte galoppera på alltför mycket, utan bröt av till en ändå ganska hyfsad trav om än inte så samlad som galoppen upplevdes. Jag frågade lite halvt upprymd Erik hur det såg ut från marken och han sade att det såg bra ut, att det nog var den bästa galopp han sett på Titan. Det kändes verkligen bra, och det är svårt att förklara hur lätt förlorat de där ögonblicken känns. Det är liksom en flyktig doft av någonting, något man kan förnimma och vips så är det borta. Så lätt förlorat.

Jag provade att göra om samma sak igen, och fick faktiskt till en riktigt fin galopp igen i vänster varv, men nu bröt jag av tidigare än gången innan.

I höger varv vill Titan gärna ta in höger rumpa för mycket, så jag får se till att få honom lite mer rakriktad i sin kropp, rikta in bakdelen på framdelen och framdelen på bakdelen. Den samlade skritten och traven var inte lika bra som i vänster varv, och självfallet blev heller inte galoppen lika bra, men den blev ändå mycket bättre än vad den för en tid sedan var.

Till sist lät jag honom trava på en del framåt och fatta en galopp som var mer framåt/nedåt än rund uppåt i höger varv, bara för att galoppen inte varje gång ska bli så jobbig. Avbrott till trav och varvbyte och därefter avslutade jag passet. Jag tror det blev ett pass på ca 20-30 minuter idag, önskan är ju att kunna hålla på längre och att stärka upp honom mer så att han orkar.

Efter passet gick jag fram och klappade och strök på Titan och han sträckte fram sitt huvud mot mitt. Jag lutade mig huvud mot hans och kände ett sådant lugn över Titan, han var där och då. Han andades lugnt och mjukt och vänligt på något vis. Erik höll just då på och fipplade med sin telefon, så jag fick prata med honom och be honom fota mig och Titan.    På kortet här nedan har vi haft en paus där jag pratade med Erik och sedan bad jag Erik fota, så det är inte riktigt samma känsla här som jag egentligen ville förmedla. Här är det mer jag som sträcker mig mot Titan, medan det minuten innan var mer ömsesidigt.

Jag känner att han kämpar, men också att han ibland vill skrika att det är omöjligt det jag ber honom om. Jag tror ju att han kan mer än han visar, och ständigt ger han lite mer och lite mer, så visst kan han. Idag var ju galoppen så otroligt fin för att vara Titan, jag är glad för att han ger mig det, jag vet hur mycket arbete det är för honom. Bent-kursen nu i helgen blir väl kanske den sista planerade kursen för Titan. Om jag tar med Titan igen, så blir det för att visa något specifikt för honom, men visst är det lättare att träna med ambitioner när man har något slags mål att kämpa mot. För min del innebär en Bent-kurs att jag skärper till mig med träningen för att visa för någon jag tror verkligen bryr sig och uppskattar det jag gör, och som dessutom inte blir nöjd när läget är sämre än sist utan godtagbara anledningar.


Av Frida - 19 februari 2014 23:07

Idag i ridhuset var Titan väldigt angelägen om att göra saker. Förra gången vi var där fick han göra lite spansk skritt och buga osv och jag vet inte vad men idag var han väldigt "på" om godis.
Jag funderade lite kring det där med hästar och deras puls. En naturlig häst umgås inte med människor utan bara sin flock. När vet man ifall en häst är intresserad av att göra saker? När vet man att den är stressad? Vad betyder stress för en häst? Hur nära ligger känslan stress känslan sexuell upphetsning?

Idag blev Titan väldigt till sig och pockade på mig för att han skulle få göra något så att han fick skankböjningbad mig om att be honom om att göra något och visade det tydligt. När jag bad honom så gjorde han också saker väldigt fint. Buga behövde jag inte lyfta hans hov för att han skulle göra det, vilket aldrig har hänt förr.
Samtidigt med detta pockande och godisbelönande så skaftade Titan ut. Med andra ord borde hans känslor ligga nära sexuell upphetsning? Jag försökte då dämpa honom och inte trigga honom mer men han ville gärna ha godis.

Uppsuttet sedan var Titan mycket framåt så det kändes som om han kunde ligga nära en stressgräns. Idag blev det därför nästan bara mjukhet och avslappning. Titan fick träda inunder sig med inner bak i öppna på en liten, liten volt. Det är ju hans högra bakben som känns svagare men efter några varv på volten kändes han mjukare. Jag bad honom skritta och trava mjukt på stora volten och behålla hans lugn. Han frustade och höll tempot lugnt. I skritt sedan bad jag honom att fortsätta ta det lugnt och sen samla skritten mjukt för att göra halt och en liten skolhalt. Titan fick enligt Erik idag lite mer skankböjning så det är ju bra. Han har svårt för att hålla sig rund i halten men det blir sakta bättre.

Det sista jag gjorde var att be Titan komma upp i samlad trav i vänster varv. Först hade han svårt att hitta takten men då fick han gå lite mer framåt så kom traven. Sedan bad jag helt kort om galopp och det var en riktigt bra galopp! :)
Jag bytte till andra varvet och gjorde samma sak där och Titan lyssnade fint. :) Därefter var passet slut!

Av Frida - 16 februari 2014 22:19

Efter alla dagars idogt tränande med samling, fick Titan idag mestadels bara röra sig framåt i gångarterna, några steg i samlad skritt och samlad trav men det var allt. Istället fick han huvudsakligen stretcha ut och länga ut stegen på volt.


Tidigare har jag använt min Chezz-sadel på Titan, men idag och igår hade jag min Barefoot-sadel istället. Sedan nästan ett år tillbaka har jag haft problem med smärta i svanskotan, och Chezzen är tyvärr ganska stum i sitsen, så jag har provat att rida i Barefooten istället. Sadeln känns riktigt bra och trevlig! I den kan jag utan problem vinkla mitt bäcken mot samling, men den tillåter mig också att vinkla mitt bäcken för att hästen ska röra sig mer framåt.


Idag i varje fall blev det skritt och öppna, sluta, svag piruett och förvänd sluta i skritt i mycket framåt nedåt. Titan fick mycket beröm för allt han gjorde idag, för att verkligen uppmuntra honom. Jag vet att han tycker samlingen är svår, och jag vill hålla honom vid gott mod och inte göra allt så svårt för honom hela tiden. Jag är ju medveten om hans svårigheter. Förvänd sluta i höger varv är lite jobbigt nu, just för att Titan då behöver ta i och sträcka höger bak inunder sig och det är det bakbenet som vi nu lider av mest verkar det som. Han går därför hellre kort i steget då och har svårt att länga ut, så det får vi träna mer på. Mycket öppna i höger varv och försöka få honom att verkligen sträcka höger bak inunder sig. Samtidigt har Titan svårt för att ta med sig höger bog. Det är höger bog han lägger mest vikt på, så piruettvändning åt vänster, undan höger tygel behöver vi också hålla igång och då samtidigt få med oss höger bak.


Det var inga större svårigheter med skolorna i skritten, mer än höger bak då i förvänd sluta, men samma sak i trav gick på ungefär samma vis. Titan kändes väldigt framåt och slappnade av bra. I galoppen samlade jag upp honom mot galoppiruett men det var väldigt svårt i vänster varv, lättare i höger. I och med att Titan dock gick ganska mycket framåt blev väl samlingen så där, men det fick vara idag. Flytta sig ut på större volt igen i galopp gick fint och Titan frustade och verkade tillfreds.   


Faktum är att det blev ett rätt kort pass idag, 15-20 minuter tror jag, mest bara för att Titan skulle få röra sig och hålla igång.


Eftersom passet blev kort tänkte jag att jag kunde se om Titan ville göra lite spansk skritt och buga, när han ändå verkade så igång. Titan kan nu göra fler steg i spansk skritt, vilket har tagit tid för honom. Han har svårt för att behålla fokus utan att bli spänd och förut har han kunnat lyfta ett enda ben, och möjligen ett andra, men sedan har det varit stopp. Nu börjar han kunna gå flera steg och det är roligt att se. Jag tror att denna övning är ganska bra för honom och hans bogar, eftersom jag upplever att han blir stel i bogarna. Han är ju stor och tung, och sätter sig något fast så sitter det ordentligt fast sedan.

När den spanska skritten gick fint så ville jag inte förstöra tillfället genom att be om för många steg, men Titan verkade angelägen om att göra mer och då kom jag på att jag kunde be honom om att buga. Oh så gärna han bugade! Visst, jag får fortfarande lyfta upp hans framben, men han går gärna ner och får godis. Det är lite grand att göra det med risk för att bli av med fingrarna när man bara har pellets att ge hästen, men det gick bra. Titan gapar efter godiset i luften med huvudet mot marken, så han ser väl inte mycket av vad jag gör där kan jag tänka mig, men när det trillar ner godis i hans mun har han i alla fall fått sin belöning.   


Titan var fortfarande väldigt på g, och i det närmaste upphetsad skulle jag säga, men jag vill inte övergöra något eftersom jag vet hur lätt det då istället går dåligt när han tröttnar eller stänger av för signalen. Vis av erfarenhet gjorde jag därför något annat, och det var helt sonika att be Titan sträcka huvudet längs sidan och få godis bak vid flanken. Titan hade inga problem med att göra denna övning också, och ville fortfarande göra saker, men nu kände jag att jag inte tordes utmana ödet mer, så han fick på sig sitt stalltäcke och sedan promenerade jag runt med honom i väntan på att Erik lastat bilen med sadel och träns och allt.

Jag förundrades över vilket kliv Titan hade i skritten! Mer skritt än så kan han inte få, benen har ingenstans att ta vägen! Den var väldigt lös och ledig och samtidigt energisk. Han klev på och höll sig nära mig ändå, kändes uppmärksam och angelägen men han pockade ändå inte på mig, utan han höll sig för sig själv men liksom visade hur väl han kunde skritta. Jag själv fick knata på bra för att hålla jämna steg med Titan, så det kändes positivt att han hade sådan bjudning i skritten.


Till slut hade Erik lastat bilen och med Titan bak i släpet var det bara att styra kosan hemåt igen.   

Av Frida - 16 februari 2014 13:38

För en tid sedan efterfrågades det i några grupper på Facebook filmer på en Nordsvensk Brukshäst i avancerad dressyr, och med avancerad dressyr avsågs piaff, passage, levad, terre-a-terre, skolgalopp mm. Jag tror inte det dök upp så mycket filmer, och anledningen till det är ganska enkel anser jag. Jag blir också lite trött på den naiviteten, tyvärr, så många verkar tro att det är så enkelt att utbilda vilken häst som helst bara man tränar akademisk ridkonst.    Mig veterligen finns det ingen annan som avlagt prov i någon av dessa rörelser med en Nordsvensk Brukshäst. Christofer är en av dem som avlagt fler prov mer än på riddarnivå, så att utföra dessa rörelser är väl avancerat och kräver mycket träning.


Anledningen till att det inte finns särskilt mycket filmer på Nordsvenska Brukshästar utförande detta är ganska enkel. Man har inte avlat Nordsvensk Brukshäst för ridning, utan för körning. Det har aldrig varit en ridhäst, utan ridningen är något som kom vid sidan av körningen, och fortfarande gör det. Förr i tiden var arbetshästarna just arbetsdjur till skog och åker, inte nöjesdjur. Ville man ha en ridhäst köpte man helt enkelt en sådan.   


Idag såg jag ett foto på en Nordsvensk Brukshäst som rakt upp och ner såg ut att vara ett så mycket bättre ridexemplar än t ex Titan, så visst finns det individer som är bättre byggda för ridning, men lätta att hitta är de inte.    Jag har tränat i många år med Titan. Visserligen har träningen haft sina avbrott när jag tröttnat på allt slit som ger så lite lön för mödan, men i stort sett har jag tränat på med honom sedan vi köpte honom 2003. Nackdelen med avbrotten är att jag då i princip har fått börja om med träningen från början, att träna Titan är som att ro en roddbåt uppströms.  Det är också därför jag har tröttnat så många gånger, och gett upp. Så snart man slutar ro, åker båten tillbaka till noll igen. 


Idag är Titan på ungefär samma nivå som han var när jag red för Bent första gången, mars 2008 i Laxå. Det är också någonstans här som Titan bekvämlighetsgräns närmar sig, när det börjar bli riktigt svårt för honom och det blir en svår balansgång mellan avslappning och anspänning, eller stress. Titan har så mycket vikt att lyfta på och har inte dressyren naturligt för sig. Titan går idag riktigt fint i skritt och trav, han sträcker väl in sina bakben inunder sig. Galoppen är fortfarande väldigt framtung och han vill gärna springa fort framåt på rakt spår, snarare än med lätta luftiga språng med väl undersatta bakben. Galopp på volt har han lite lättare för, då han förstår grejen att jag vill ha upp hans framdel, men det blir lätt så att han kastar upp framdelen och då sänker ryggen istället för att hålla sig rund i galoppen. Det är svårt för honom att vinkla sina bakben och orka ta så mycket vikt på dem som hans framdel innebär.

Diagnalsluta i galopp kan Titan för all del klara av med visst besvär, men förvänd galopp - det bara går inte! Han kan inte hålla ordning på sina ben och takten. Om jag rider i volt i höger varv och vill rida vänster galopp så har jag hästen ställd och böjd åt vänster och försöker föra den på en volt åt höger. Då går Titan hellre i höger galopp fastän han är ställd och böjd åt vänster. Tittar jag på Titan i hagen så galopperar han också gärna utåtställd.


För att komma tillrätta med sådana har uppenbara svårigheter i galoppen, finns det inga riktigt bra recept. Jag läser om olika ridövningar på nätet, men överallt förutsätts hästen normalbegåvad och med normala fysiska förutsättningar, så att galopp är naturligt för denne. För Titan är dock galopp en högst onaturlig gångart. Skritt är hans bästa gångart. Förhoppningsvis kan galoppen förbättras något genom ytterligare arbete med samlad skritt och trav och få honom att sätta sig mer baktill, men det kräver väldigt mycket jobb inser jag.

 

Jag kan för all del lägga ut filmer på när Titan skrittar och travar vackert, den kvaliteten han har uppnått där, för det är sannerligen en utveckling som har skett där. Det är dock inte så många som imponeras av vanlig simpel trav som ett halvblod har av naturen.    Jag skulle också kunna lägga ut filmer på sådant jag tycker är dålig skuttig galopp och något terre-a-terre-liknande, men jag gör det inte eftersom jag inte anser att de inte är korrekta och kontrollerade rörelser. Jag kan träna med rörelser som inte är korrekta för att hästen ska förstå varthän jag vill, men utbildningen är inte färdig där.


Om man tar vilken som helst P.R.E, Lusitano, Halvblod, ridponny osv, så kan de göra det Titan efter mycket möda och stort besvär gjort efter så många år, på några få månaders tid. Gloria gör väldigt mycket från marken av vad Titan idag inte kan göra. Gloria visar hur lätt hon har för sig, fastän hon inte har någon lysande exteriör eller särskild talang. Disto visar i hagen och när man går med honom att han kan trava långsamt med mycket benlyft och vara absolut taktren i traven. Gibson visar i hagen att han kan sätta sig i levad och lätt snurra runt på sin bakdel.


Om man ska hitta en Nordsvensk Brukshäst som har så här lätt för sig och gör saker som en dans, får man leta länge och välja väl. Det gäller att hitta en häst med rätt fysik och rätt mentalitet. Om Nordsvensk Brukshäst vore ypperliga ridhästar så skulle vi se väldigt många av dessa på dressyrtävlingarna, eller för all del inom ridderskapet på hög nivå. Kallblodstravarna däremot är av annorlunda typ, de har mer lätthet i kroppen, även om de kan ha andra svårigheter så klart. De två var samma ras en gång i tiden, men är nu två skilda raser och kan därför inte likställas med varandra.

När vi köpte Titan var jag fullständigt blåögd och såg inga som helst betänkligheter med att träna honom upp till riddarprovsnivå och däröver. Det fanns inte i min värld hur omöjligt det kunde te sig. Om jag hade vetat då vad jag vet idag, hade vi valt att titta på en annan hästras. Förmodligen en ridponny, som i princip är ett halvblod i mindre format. Dock ska jag säga att Titans ögon var vad som fick mig att vilja köpa just HONOM, och hans ögon ångrar jag inte!    


Om hästen sedan ska göra alla dessa avancerade dressyrrörelser, så anser åtminstone jag att de inte är korrekta så länge du inte kan rida övergångar med hästen in och ur dessa rörelser. En levad som inte kommer ur piaff och kan gå tillbaka till piaff, är ingen ordentligt tränad levad, utan ett intränat trick. Terre-a-terre där hästen slänger upp sitt huvud och hoppar jämfota på stället är ingen terre-a-terre om du inte kan rida en annan övning innan, gå in i terre-a-terre och tillbaka till en annan övning utan avbrott. En övning är bara en korrekt övning om man kan komma in i den från en övergång från en annan rörelse, och ur den genom att gå över till en annan rörelse. Det är övergångarna som talar om hur väl hästen hänger ihop och hur stark och utbildad den egentligen är. En levad som är så satt att hästen inte kommer ur den utan avbrott, är inte längre en nyttig övning, man får inte längre något flyt i ridningen.


Även om man har en talangfull häst krävs det mycket träning för att få hästen stark och kunna utföra allt i avslappning och anspänning. Utan målmedveten träning blir det tricks av det hela, eller så blir hästen spänd. Om man vill ägna sig åt dressyr på högre nivå, så bör man vara medveten om sitt val av häst. Välj en individ som passar dig mentalt, men välj också en individ som du ser kan ha tillräckligt lätt för sig så att resan inte blir för svår och jobbig för vare sig dig eller hästen. Vare sig du eller hästen blir lycklig av träning som hästen inte orkar med. Det finns som sagt anledningar till varför man avlat hästar för olika ändamål under århundraden och det är också därför det numer står andra raser än Nordsvensk Brukshäst hemma hos oss.     

Av Frida - 13 februari 2014 22:17

Jag läste just ett väldigt intressant svar om positiv och negativ förstärkning, om varför en tränare använder just en specifik metod. Saken är mycket riktigt den att det handlar om att INTE låsa fast sig vid en viss METOD. Positiv förstärkning och negativ förstärkning kan vara bra att använda i olika situationer, och skickliga tränare vet när man använder vad.


Hästar är, skilt från hundar, djur som ägnar större delen av dygnets timmar åt att äta. Gräs växer i princip överallt, så de behöver inte gå på jakt och förstärks inte så av föda som naturligt förekommer omkring dem.


Jag använder både negativ och positiv förstärkning i min träning med våra hästar. För att förstärka ett beteende kan jag belöna med godis, och för att höja hästens motivation, men det är som sagt inte alla hästar som svarar enbart bra på positiv förstärkning, en del blir stressade av situationen. Hur skiljer tränare på stress och att hästen mår bra? Inlägget nedan tycker jag var balanserat och ordentligt tänkvärt.


För mig är det viktigt att min samvaro med hästen är funktionell. T ex behöver jag veta att jag kan lasta min häst, och att det inte tar flera timmar för att hästen inte är på humör att kliva in i transporten idag. Då vill jag inte vänta ut hästen för att den ska ta rätt beslut. Däremot kan jag förstärka lastningssituationen positivt genom att låta hästen få äta något gott när den väl står inne i hästtransporten. Då blir det ganska likt det som sker när jag tar in mina hästar från hagen och det ligger mat i krubban. Hästtransporten är inget annat än en trång box.


Obehagliga situationer kan jag alltså förstärka med något positivt, så att hästen förknippar situationen med något positivt. Det kan ju t ex vara att jag kliver upp på min häst och att det innan jag sitter tillrätta på hästens rygg blir vingligt för den så att den nästan tappar balansen. En känslig och lite rädd häst kan en uppklivningssituation vara mycket obehaglig för, men då kan det finnas saker som gör att den känner sig mer tillfreds med situationen.   


Jag är tillräckligt flexibel för att se när ett tänkt tillvägagångssätt inte fungerar, och försöka mig på ett annat istället, jag måste inte envist klamra mig fast vid precis ett sätt utan funkar inga gamla, provar jag något nytt. 


http://goodhorsemanship.ca/clicker-training/

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
<<< Februari 2014 >>>

Länkar

RSS


Skapa flashcards