Förra helgen var det årsmöte med BAR, Bråvikens Akademiska Ridkonstsällskap, som Erik och jag är medlemmar i. Till årsmötet var Torbjörn Lundström från Djurtandvårdskliniken inbjuden att föreläsa. Det han har att berätta om hästars tänder är mycket intressant att lyssna till, så föreläsningen var högst uppskattad av oss som var där!Hästars tänder är väldigt annorlunda konstruerade än människors. En häst har bara ett visst tandkapital och när det är slut eller inte fungerar, då är livet på sin upphällning för hästen. Hästar ska ha vassa kanter på sina tänder för att kunna mala sin föda. Det är när vi sätter betsel i munnen på dem eller snör nosgrimmor runt deras munnar som problem uppstår. Torbjörn visade en bild på en häst med ett betsel i munnen och ett ytterst lätt tag i tygeln. Sedan visade han exakt samma bild fast med röntgenbild över munnen och tungan var fullständigt manglad! Tänk då vad som händer om man tar hårdare tag än så, inte konstigt att hästar protesterar mot att ha bett i munnen. Det finns ett antal bettlösa alternativ, och LG Bridle tror jag kan vara något. Jag ska försöka leta fram mitt gamla hackamore ikväll och testa det när jag kan. De senaste träningarna har vi galopperat en del och nog tycker jag att galoppen blir bättre och bättre. Dock känner jag att Titans bakdel inte riktigt orkar, så jag tror att mer jobb med samlande övningar kommer att stärka honom mer.

Träningspassen med Titan fördelar sig något ojämnt. Igår var det tredje passet på raken som vi åkte till ridhuset, och jag förväntade mig att Titan kunde kännas lite trött. Mycket riktigt var han lite trött, men vi jobbade med samma som den senaste tiden, dvs samling och skolor i alla gångarter. Han hade riktigt bra tretaktig galopp igår, vi galopperade några långsidor upp och ner i ridhuset utan att han lade sig på och blev tung. Jag fick lite mer "storhästgalopp"-känsla, än den korta, struttiga, passgalopp som han är född med. :/ Han börjar få riktigt bra takt i galoppen!

Jag tänker lite som så att man jobbar med samling för att förbättra gångarterna, men sedan är det också så att upprepning av övningen stärker densamma. När man väl kan galoppera i tretaktig galopp, är det bra att utöka sessionerna än att nöja sig med några få bra språng. Okej om de första sprången må vara bäst, men jag låter Titan galoppera på i en normal takt/tempo för att få in flytet så att säga. Dock bryter jag av innan jag känner att han blir för trött för att orka galoppera mer. Skillnad vore om han galopperade i passgalopp och jag lät honom fortsätta galoppera så, då blir ju inte den tretaktiga galoppen bättre utav det och ju tröttare han blir, ju mer passtaktig blir galoppen. Knappast går den åt det andra hållet i alla fall. Nu kan han hålla ren tretakt och då vill jag gärna låta honom jobba i den också och även få upp lite kondition.

Samma är ju med traven. De första stegen må vara bäst, men upprepning och ridning i ren travtakt så slappnar nog hästen av mer och rörelsen går mer genom kroppen.

I förrgår bjöd han på en alldeles fantastisk galopp-piruettansats i vänster varv! Jag vill inte kalla det för piruett, för det är det ännu inte, men det är en bit på vägen. :) Galoppen överlag förbättras hela tiden, det är häftigt att uppleva förbättringen från gång till annan.

I torsdags red jag på stång och bridong, och det är en rätt bra betsling om jag ser till mina fördelar utav den. Med bridongen kan jag lyfta Titans huvud och med stången kan jag be honom om att länga ut överlinjen. Dock är inte Titan så jätteförtjust i att ha flera bett i sin mun, och just tredelat bridongbett med lösa ringar har han väl aldrig gått särskilt väl på, utan han har skramlat runt med bettet i munnen onödigt mycket.

På slutet av torsdagens träningspass provade jag lite med skolhalten. Dock tenderar Titan att lägga huvudet på sned och tippa nosen inåt och då tycker jag att en kapson gör sig bättre.

I fredags testade jag därför att börja med att sätta på en longerkapson (av kedjemodell) och starta med longering. I longeringen funkade kapsonen mycket bra, men när jag satt upp och skulle rida med den så hänger Titan sig på kapsonen. Stången kan då inte göra något annat än att länga överlinjen, så man har inget verktyg att lyfta upp hans huvud/nacke med. Efter en kort stund hoppade jag därför av och så tränsade vi med bridong och kandarstång igen och då gick det mycket bättre.

Igår provade jag att rida på en portugisisk unghäststång. Hur den ser ut syns på bilden som hör till detta inlägg. Tanken med att rida på denna stång är att den ju är konstruerade ungefär som en Pelhamstång så man kan fästa en tygel för att ha som vanligt tränsbett och en tygel i hävstången. Hävstången är kortare än på den kandarstång som jag har, och det kan det vara både fördelar och nackdelar utav. Nackdelen är att ju mer man rör sin hand, desto längre skänkel borde man ha för att det ska kännas i hästens mun, men en längre skänkel gör också att hästens motstånd inte känns lika väl i ryttarens hand. Ju längre hävstång - ju mer övertag tar ryttaren. Dock är det så att en kort hävstång på bettet gör att om ryttaren har en ostadig hand så blir det oftare onödiga signaler i hästens mun.

Jag anser nog dock att om man är en riktigt skicklig och känslig ryttare så kan man rida på en stång med långa skänklar, för tanken är då att röra händerna endast ytterst lite och att hästen svarar på den subtila signalen. Den ryttaren tar inte mer i tygeln för att hästen inte svarar.

En oerfaren ryttare rider nog bäst på tränsbett ändå, om denne ska rida och träna på egen hand. Även om ryttarens hand är dålig, så har hästen bättre möjlighet att "ge svar på tal" när ryttaren är dålig i handen.

Jag trivs ganska bra med att rida på tredelat bett med parerstänger, men nackdelen är att när man jobbar med samling så kan hästen höja huvudet för högt utan att ta med sig nacken uppåt. I det fallet när man tar i tränsbettstygeln så svarar hästen inte alltid med att gå framåt/nedåt, eftersom man kanske använder tygeln för att lyfta hästen, och det kan då hända att hästen går än mer upp med huvudet istället.

När jag rider med kandarbetsling så låter jag oftast stångtygeln hänga och jag vill även ha en väldigt lätt kontakt på bridongtygeln. När jag behöver lyfta, så höjer jag mina händer ett kort ögonblick. Tanken är då att hästen ska följa med tränsbettet uppåt och då direkt låter jag min hand sänkas/gå framåt. Det är inte så ofta jag behöver använda stångtygeln, men om jag känner att jag behöver den, så finns den där.

Ja, det här med betsling kan man ha långa och många tankar/diskussioner om. Man kan väl rida på vad som helst, det är ryttarens skicklighet som begränsar denne, antar jag. Men, likväl så kan man ha samma argumentation gällande sadlar, spö, sporrar etc. Det finns skickliga ryttare/hästmänniskor som har känsliga hästar och som på nolltid kan rida dem oerhört vackert utan vare sig sadel eller träns. Riktigt den kategorin tillhör inte jag själv, erkänner jag villigt... Så, jag använder olika redskap, utvärderar dem och varierar mellan dem jag tycker passar mig bäst för tillfället.

Just nu har jag tankar på att bygga med eget LG Bridle och prova på Titan. Jag tänkte att man ju lika gärna borde kunna ta ett vanligt "ponnyhackamore" men byta ut nosdelen mot en läderrem. Då borde signalen bli ungefär densamma som med ett LG Bridle. Jag ska testa någon dag, om jag kan leta upp mitt gamla hack och dessutom få fatt i en bra rem. :)

För en längre tid sedan skrev jag om Moorlands Totilas, när han var nyhet på löpsedlarna. Sedan dess har tiden gått och hästen har bl a bytt ägare. Numera är det inte Edward Gal (Holland), utan Matthias Alexander Rath (Tyskland) som rider Totilas. Häromdagarna dök det upp ett klipp på Youtube där ekipaget ser ut att ha en del problem.

Vad beror problemen på? Somliga anser att Matthias Rath inte håller lika hårt i betten som Edward Gal gör, dvs att hästen nu inte blir lika kvävd som tidigare. Hästen är inte under lika mycket "kontroll" som tidigare.

Många har säkert också hört om att Matthias Rath vill träna för Sjef Janssen, en tränare som definitivt gjort sig känd som rollkürens ansikte. Dock är väl Sjef landslagstränare i Holland, och det Holländska landslaget tillåter inte något samarbete dem två emellan förrän efter sommarolympiaden.

Det faktum att Matthias Rath vill träna för Sjef Janssen, låter i mina öron som att han vill tillskansa sig de träningsmetoder där man kan "hålla tillbaka" hästarna när det håller på att slå över i huvudet på dem. På Facebook förs heta diskussioner om Totilas och hans ryttare.

Kylan håller i sig ett tag till verkar det som, trots det har Titan redan börjat fälla av sin vinterpäls. Jag tycker inte att tiden mellan pälsfällningarna är så lång...

Igår var vi iväg till ridhuset (igen). Erik fick som vanligt börja rida lite grand för att jag skulle få se hur det såg ut och det såg bra ut. :) I traven kände Erik sig lite stel, så därifrån tog jag ganska raskt över. Vi tränade främst på öppnor, diagonalslutor och piruettvändningar, sedan förvänd sluta. När man rider vanlig sluta, så upplever jag det lätt som att hästen hamnar på inner bog, särskilt dessa hästar som är byggda med stora, tunga framdelar och med mycket påskjut. Av den anledningen lät vi därför slutan vara ganska mycket igår.

Jag märker att det i diagonalslutan är lätt att tro att Titan tvärar mindre än vad han gör, men han tvärar faktiskt fint mest hela tiden. Tanken är ju inte att han tvära för mycket, utan sträcka fram ytter bak mot sin tyngdpunkt. Så länge han gör det är det fint och mer tvärning än så ska man inte ha i en bra diagonalsluta. Smidiga hästar kliver lätt förbi sin tyngdpunkt, men till den kategorin hör inte Titan. ;)

Det blir mycket nöta, nöta, nöta i diagonalsluta för att träna överlinjens, rumpans och bakbenets muskulatur och allt. Viktigt är då att inte bara rida "samlat" utan att man försöker gymnasticera hästen i en lite större ram och få den att sträcka ut ordentligt och bli lång i muskulaturen.

I öppnan får jag vara noga med att verkligen sitta rakt upp och ner och bara vrida in axlarna, så att vi inte faller in åt ridbanan. Nästan tänka lite skänkelvikning för att få med bogarna ordentligt också. Det är lätt hänt att bara böja hästen i halsen, och inte få den träning av det inre bakbenet som behövs.

I slutan däremot är det viktigt att inte rida den för böjd. Jag upplever det som att diagonalslutan egentligen är en bättre övning när hästen väl har lärt sig slutan och därefter diagonalslutan, för det är så lätt att hamna på inner bog och då får man en försämring istället för en förbättring.

Den förvända slutan gör ju att hästens inre fram får en lite längre väg att gå och förvänd sluta tycker jag nog också att den är bättre än vanlig sluta.

På slutet tog vi ett varv i galopp i varje varv. Titan kämpar på hårt, och vi behöver jobba mer med samlingen för att få galoppen att bli bättre. Antingen lyfter han för mycket så att han kastar upp framdelen, eller så rusar han framåt. Läget mittemellan är jobbigt, men det gäller att hamna där så att man kan driva med inner skänkel och samla upp med ytter. Med mer jobb med samlingen kommer galoppen att bli lättare.

Sammantaget kändes Titan väldigt stark igår. Erik sade att han böjer haserna mer nu än när vi drog igång träningen, så det är väl ett gott tecken. :)

Igår varnade de för att stora snömängder skulle komma in över länet, samtidigt som vi skulle få hem en höleverans och åka iväg till ridhuset. Vi hoppades på att hinna hem och få in höet innan snön. Vi hann både åka och träna och få in höet och ännu har ingen snö kommit. När vi kom till ridhuset var det tre andra ekipage där inne som for fram i högt tempo men lagom till vi hade gjort iordning Titan så var de andra klara. :) Erik red Titan förra gången och det fick han göra igår med. Han är duktig, Erik, och Titan följer honom bra. Det enda Erik klagar på är Titans breda rygg, he-he. ;)Hur som haver så tränade de på, Titan kändes jämn i båda varven, ganska energisk. Jag satt upp på slutet och jobbade även lite från marken. Nu är underlaget ganska djupt i ridhuset så Titan med sina relativt sett (jämfört med stora hästar) korta ben får verkligen kämpa. Vänster varv går riktigt fint, där lättar han bra framtill. Höger varv är svårare, som det alltid varit. Jag ska nog höra med ET:n som jag hade ute i somras, så får hon titta på honom igen. Han kan ju ha dragit på sig stelheter och gamla ojämnheter igen. Efter passet fick han lägga sig ner och rulla sig. Det tycker han är så skönt! Kul att se är det också. :)Väl hemma masserade jag Titan en del. Rumpan, låren och skankerna särskilt. Även lite på frambenens överarmar och bog och bringa masserade jag lite på. Det tyckte han synbarligen var skönt då han stod stilla och verkade koncentrerad på vad jag gjorde. Han lämnade också bakbenen i en position som underlättade för mig att massera så nog gillade han massagen tror jag. :) Det sägs att man inte behöver ta i när man masserar hästar, men Titan verkar gilla när jag tar i mer på bakdelen iaf. Framdelen är jag lite försiktigare på, man känner vad hästen uppskattar och vad som är för hårt.

Eftersom passet med Titan i förrgår gick så väldigt bra, beslöt vi oss för att åka en sväng igår med. Titan klev som vanligt på transporten med spetsade öron och utan minsta tvekan. :) När vi kom dit var ridhuset sladdat och vattnat, så underlaget var väldigt jämnt och fint - jättebra!

Det kändes nog lite att Titan kanske hade lite träningsvärk eller trötthet i kroppen från söndagens pass, med han knatade på bra ändå. Efter sedvanligt jobb i skolorna i skritt och trav så kände vi på galoppen. Titan tar i ifrån tårna, han kämpar så för att lyfta upp sin stora, tunga bog i galoppen, det gick fint trots att det var så tungt. Titan stånkade och stönade, det lät som när kroppsbyggarna tränar på gym. ;) Det dundrade i marken av hans hovslag, det påminde om Bents Corazon i somras på sommarakademien, fastän inte lika elegant förstås. ;) Jag tror Titan förstår vad det går ut på och det glädjer mig att han anstränger sig. :)

Under passet så hade han oftast ett öra riktat framåt och det andra fladdrade lite fram och tillbaka, det såg ganska avslappnat ut. Han lyssnade också mycket på min röst när jag pratade med honom, min kloke häst.

Det är en fröjd att träna Titan, även fastän det från marken och i jämförelse med lättare hästar må se lite klumpigt ut, så gör han sitt bästa, det är jag övertygad om. Han är mycket bred att sitta på och därför får jag det svårt med min kropp, men vi kämpar på tillsammans. :)

En liten bild i dålig kvalitet från igår. Vi är på väg i en öppna. Bortse från mina uppdragna ben. Det är svårt att sitta i en bra sits när ryggen är så bred på hästen, så när jag försöker inverka med skänkeln så drar jag lätt upp den tyvärr. Något att jobba på.   

Igår åkte vi till ridhus med Titan för första gången på flera år. Vilken härlig upplevelse det var! :) Titan är otroligt lättlastad, så han klev rakt in i transporten och jag undrar om han kände igen sig när vi kom fram. Inne i ridhuset när jag satt upp kändes han väldigt pigg och framåt. Jag tror att han gillade underlaget som var riktigt mjukt (kanske aningens djupt, men det verkade inte bekomma Titan). Han var mjuk och fin i uppvärmningen på volt där han klev under sig bra samtidigt som han gäspade. Hemma har vi tränat särskilt på att jobba med vänster bak, särskilt inner, som alltid varit hans svagaste bakben. Igår kändes det som att höger bak, särskilt som inner, var det svagaste. Alltså har förmodligen den idoga träningen gett resultat. :)Öppna, sluta, diagonalsluta och piruettvändningar gick fint i skritt och trav. Allt detta utfört i den samlingsgrad som vi då jobbade i. En piruett t ex blir ju inte mer centrerad än den samling och kvalitet på samling man har när man rider in i den. I slutet bad jag om en trav med mindre framåt i och fick då enligt Erik en fin samlad trav och sedan några samlade galoppanslag. :)När jag kände att energin började ta slut stannade jag och då stannade Titan med. Då avslutade vi. :)Jag var så glad igår över min duktige Nordsvensk! :D

På grund av jul och allt runtomkring har det åter igen blivit uppehåll i hästträningen. Det har också stormat rejält de senaste nätterna. Erik har fått se till röja undan stora träd som ramlat över hagtrådarna, så att inte hästarna kan ta sig ut, men idag var det hästtränardag! :)

För en tid sedan köpte vi en hushållsassistent, och sedan startade jag några surdegar. För att inte surdegarna ska förgås, gäller det nu att baka på medan surdegen har jäskraft. Idag blev det därför att springa mellan hästarna och in i huset för att se till det blivande brödet...

Först ut var Perla. Hon har ju svårare för sig i vänster varv, men jag tycker faktiskt att det blir bättre och bättre. Vi började från marken och tränade, ställning i nacken, framförande av inner höft i "typ skolhalt", sedan överträdelse av inner och ytter bakben. För att träda in med ytter bak och minska volten krävs att hästen kortar upp tempot, annars "ramlar" den över inner bog. När jag försöker tänka mig in i rörelsen öppna och sluta på volt, så känns det som att öppnan, där yttersidan är lång och inner bak träder utåt/framåt rör sig lätt och ledigt även fastän hästen skjuter på en del. Hästen kan i öppnan variera mellan att gå mycket framåt eller kliva förbi tyngdpunkten för att undvika att kliva in mot tyngdpunkten - vilket är det jobbigaste. Jag får ändå känslan av att rörelsen "öppna" är ganska lätt för hästen att utföra, vare sig det blir en bra eller dålig öppna. I slutan däremot är yttersidan lång och ytter bak ska nu kliva in mot tyngdpunkten. Det är jobbigt att korsa sina bakben mycket och skjuter hästen på för mycket är det tydligt att den ramlar över inner fram. Det blir svårt för hästen att räcka över till att kliva förbi tyngdpunkten i slutan, kanske för att innersidan sjunker och bröstkorgen ska rotera utåt i slutan, liksom i öppnan? I slutan blir det lång väg för ytter bak att sträcka sig, eftersom hela den sidan är utsträckt. I öppnan är ju innersidan kort, och inner bakbens svingande hjälper till att sänka innersidan, och tvärt om.
Hur som helst, Perla har långa ben och inga större problem med att nå in med dem, det är svårare för henne att inte skjuta på så mycket, utan bära upp sig bättre. I slutan ramlar hon därför lätt över inner fram, så det gäller att försöka få henne att korta upp steget. Hon försöker ändå så väl, och hon fattar snabbt vad det är hon ska göra.
Från ryggen jobbade jag med samma sak, och på slutet travade jag och försökte behålla samma takt och tempo hela tiden, vilket hon gjorde fint. Hon kunde även vända fint genom volten i trav. :)

När Perlas träning var slut fick jag springa in och se till brödet och när jag kom ut hade Erik lagom borstat klart och gjort iordning Titan. Vilken timing!

Titan får man jobba korta pass med, för annars blir han uttråkad och trött, och det måste jag komma ihåg. Han verkar tycka att ställning från marken är så tråkigt och meningslöst. Bättre gillar han att gå framåt, så vi uppehöll oss inte så länge vid stillastående. Överträdelse gick fint, men han har ju också svårt att korta upp sig och verkligen nå in med sina bakben i slutan/piruetten. Det gäller att inte korta upp tempot för mycket och be om för små piruetter för det klarar han inte av just nu och då faller istället bakbenen ut på volten. Han är inte tillräckligt stark och smidig för för små piruetter ännu.
Uppsuttet följer han sitsen och tyngdpunkten fint. Öppna och sluta och böjd rakt fram gick fint i både skritt och trav längs spåret, men jag får passa mig så att inte tempot blir för lågt och att han då tappar takten och ryggen i rörelsen. Det känns när ryggen blir mer stilla, men den ska svinga fint inunder ryttaren, så stillar den sig måste man hitta tillbaka till rätta tempot igen. Diagonalslutorna blev faktiskt väldigt fina, dem som han har haft så svårt för förut. Jag försöker att inverka så lite jag kan på honom, och kanske är det så att han nu blir lite mindre spänd i de rörelserna och då rör sig friare. I travpiruetterna tappar han lätt tempot och takten och kommer ner till skritt, så jag måste passa mig och inte begära för snäva piruetter. De kommer att bli bättre, så småningom, det är jag övertygad om. :)
Sist av allt fattade jag några galopper. Galoppen har verkligen blivit mycket bättre, och nu kunde jag galoppera längs långsidorna utan att han lade sig på och ökade tempot. Jag gjorde också lite öppna och slutahjälper i galoppen och även om det är svårt, så kanske det finns en chans att han kan klara av skolorna i galopp i framtiden. :) Galoppen är annars Titans stora aber, den är jättedålig i grunden, passtaktig och bara usch och fy. Idag gick det bra att sitta i galoppen, utan att den kändes stötig.
Efter passet gjorde Titan som han brukar göra när passet har varit bra, han slappnade av och hängde ut snoppen. ;) Han såg faktiskt riktigt nöjd ut, jag tror att träningen stärker och gör honom stoltare, för han visar tydligare bestämmande i hagen nu när han tränas lite mer regelbundet, än när han inte tränas.

Sist ut var Kamelia. Hon brukar ha svårt att stå stilla och vill gärna iväg på en gång. Denna gång stod hon mer stilla än förra gången, det var ganska stor skillnad, så förra gångens träning har sjunkit in tror jag. Det var ganska enkelt att få henne att stå stilla, be om ställning i nacken och be höften att komma fram, för hon är ändå ganska smidig i kroppen. Överträdelse är svårare med höger bak, där får man påminna oftare än vad man behöver göra med vänster bak. Jag longerade henne lite också, tränade på att behålla ställning/böjning på spåret och kunna stanna på spåret. Förra gången var det väldigt svårt att stanna kvar på spåret, men idag förstod hon bättre och snabbare vad jag ville. Även igångsättningarna gick bra. Sist av allt fick hon galoppera lite, och det gjorde hon med den glädjen! :) Hon blev lite väl taggad, så vi avslutade med lång och låg och sträcka halsen framåt och träda in med inner bak, sedan var dagens träning över. :)