De senaste dagarna har det regnat mycket. I onsdags eftermiddag, i torsdags hela hela dagen i princip och igår blåste det ganska kraftig hela dagen och på eftermiddagen kom även regnet. Usch och fy.  Åtminstone jag blir inte alls sugen på att rida då, så hästarna har fått vara i hagen. 

Igår började Erik att dra ihop paddexen på ridbanan. Vi beslöt oss för att korta in kortsidorna två stolpar, dvs ungefär 5,5 meter. Ridbanan blir därför mycket smalare, men jag tror det kommer att fungera ändå. Det var väldigt tunnt med paddex på sina håll på ridbanan och det är väl därför den har varit så mjuk där. Nu blir det lite tjockare med paddex på resten av ridbanan som blir kvar.

Idag ska vi fortsätta med ridbanan tillsammans, så jag hoppas att vi får upp staketet och kan anse den "klar" för tillfället.   

Jag länkar nu till en artikel om HWSS - Hoof Wall Separation Syndrome http://connemara.nu/?p=1427 för den som vill läsa om detta. Jag tycker att det är viktigt att sprida informationen om denna gentetiska sjukdom, eftersom den får avgörande betydelse för hästens hälsa om hästen föds med HWSS. Om man inte tar hänsyn till HWSS när man avlar, riskerar man på sikt att alla individer är bärare av genen. Som ni alla vet så är det också som man säger: Utan hovar - ingen häst. Att hovarna fungerar är avgörande för om hästen överhuvud taget ska kunna leva. Detta genfel måste uppmärksammas!

Information från connemara.nu:

Vad är HWSS?

Idag blev det lite för sent på kvällen för att hinna/orka träna hästarna på ridbanan, så istället gick vi bara ut i hagen för att ge hästarna varsina hinkar med mineraler. Gloria får lite extra foder, eftersom hon behöver mer än vad Titan och Perla gör. För att Gloria skulle få äta sin mat ifred, så tog vi på Titan och Perla grimmor så att vi kunde se till att de inte tog över Glorias hink.

Erik fick ett samtal just då, så han stod och höll Perla i grimskaftet medan jag höll Titan.

När Titan var klar med sin hink kände jag att han verkade väldigt energisk och ville röra på sig, så jag lät honom gå runt mig i det ganska korta grimskaftet. Eftersom han verkade vilja fortsätta röra på sig, så gick jag lite längre bort i hagen där marken är lite jämnare och bad honom röra sig runt mig där. Han skrittade och travade lätt på hängande grimskaft. Jag kunde få honom att länga steglängden i trav och även korta den. Galoppen kunde han både samla upp och länga ut! Han kändes så energisk och han VILLE röra på sig, få utlopp för sin energi. Han såg stark ut och han rörde sig elegant. Han såg ut självsäker ut och han följde mig för att han ville det, inte för att han var tvungen till det. Ungefär som att han ville visa upp sig, hur stark han är. 

Det kändes riktigt euforiskt, jag fick nästan lite gåshud på armarna och kände mig priviligerad när han erbjöd detta självmant. Ett högtidligt tillfälle att ta vara på. ;)

Jag frågade senare Erik om han såg hur Titan rörde sig och det hade han sett. Han höll med om att det såg fint och starkt ut, så då inbillade jag mig inte bara.  

Idag har Titan varit lärare. Han har visat sig vara en god undervisare.  

När ryttarens inre höft är förd framåt, för även Titan sin inre höft framåt och ställer sig i nacken - ryttarens hand behöver inte be om ställning i nacken. När ryttaren tappar/släpper sin inre höft, tappar också Titan sin inre höft tillbaka. Det visar åter igen hur viktigt det är att ryttaren använder sin sits och att man är medveten om den. När sitsen ger hjälpen, slipper handen att be om densamma och så småningom når man till att sitsen kan föra hästen helt och hållet.

Igår deltog Erik och jag med Titan och Perla i ytterligare en Trec-träning. Det var ordentligt blåsigt, så det var riktigt kallt trots att solen sken.

Den här gången delade vi inte upp grupperna, som sist, och vi började med att rida igenom grind, över bro osv. Eftersom Perla kändes väldigt otålig så tordes jag inte rida genom grinden eller göra de avsuttna momenten, jag tänkte att det var säkrast så. Det passade henne bättre att först få utlopp för sin energi och för att kunna varva ner.

Efter hinderbanan gick vi direkt bort till sträckan där man ska galoppera så långsamt så möjligt, respektive skritta så fort som möjligt. Perla kändes inte alls lika uppladdad som sist, så nu galopperade hon sträcka på 19 sekunder, mot förra gångens 24 sekunder (har jag för mig att det var). Titan däremot imponerade stort på oss alla! Han galopperade sträckan på 28 sekunder! Banrekord!    

Skritten hamnade på 54 sekunder för Perla och Titan 59 så det var lite mindre bra, men så är det ibland, nåja.     

Trappan tog Perla med några få kliv, medan Titan gick försiktigt både upp och ner. Titan visade prov på sin styrka där också dessförinnan när Erik kände att Titan var ganska taggad. Han bad honom då samla sig och kom då upp i travtakt, då Erik tog honom något tillbaka så satte han sig ner i levad och när Erik sedan släppte honom framåt så hoppade han jämfota framåt i en courbette. Inte säkert att det var helt perfekt enligt skolboken, men med lite gratis energi utifrån så är det trevligt att Titan bjuder på det med lätthet. Han är stark, Titan. 

Terrängbanan hoppade både Titan och Perla med glädje, de tycker att det är skoj och dras så klart med när andra hästar springer på, så det var ett trevligt avslut på träningen! 

Idag var det dags att se över hovarna på hästarna, så när det var klart blev det lite sent att träna dem alla. Det var därför bara Titan som fick gå en stund på ridbanan.

Titan kändes fin både i längning av steget i skritt och trav och även samling. Vi gjorde någon skrittpiruett åt varje varv och han kändes mjuk och fin.   Däremot blir jag trött på ridbanan som är ömsom för mjuk, ömsom för hård. I galoppen kändes det tydligast då Titan sjönk ner djupt där det var för löst och där han struttade fram på den hårda delen. Hm. I övrigt försökte han verkligen, men jag förstår om underlaget inte känns bra, han gick mycket bättre i ridhuset hos Christofer i Hällekis.  

Bild på de tre i hagen. :)

Idag var vi på långritt med Perla och Titan. Vädret var väldigt skönt, så vi gjorde iordning hö för hästarna och matsäck för oss som vi på förhand körde ut till en sjö där vi bestämt att vi skulle rasta.

Både Titan och Perla var pigga och framåt, de knatade villigt på och det blev lite trav och galopp också på turen.

Så här fint var det på rastplatsen:

Efter ungefär en timmes vilopaus red vi vidare, på långa slingrande grusvägar tills vi var hemma.     

För något år sedan fick jag höra talas om något som var relativt nytt för mig, nämligen en klassificering av hästar i fyra olika personlighetstyper, kallat Horseanalities. Uttrycket kommer från Pat Parelli, och jag tycker att det kan vara ganska bra att känna till, för att förstå hur ens häst reagerar i olika situationer. Det leder till bättre förståelse för varför.  

Här är en länk till en sida med en svensk översättning av Parelli Horseanality för den som vill läsa (så länge hemsidan finns kvar och länken fungerar):

http://rodeonay.blogg.se/2011/july/horsenality.html 

Hästar kan delas in i Right Brain Extrovert, Right Brain Introvert, Left Brain Extrovert och Left Brain Introvert. Utifrån vilken personlighetstyp ens häst tillhör, kan man också förstå varför den reagerar på vissa sätt i det man gör med hästen.

En häst kan vara mer eller mindre uttalad i sin personlighetstyp. En del hästar är lite grand av varje, men de flesta överväger åt något håll. Hästen kan vara en mild, eller extrem variant av en personlighetstyp.

Perla skulle jag (efter lite överläggande med andra) nog kategorisera som RBE, medan Titan är lite mer osäkert. Jag trodde först han var LBI, men tror mer på att han är LBE, om jag ska välja en personlighetstyp vill säga.

Eftersom de båda två är så olika, så reagerar de också på olika sätt vid hantering.

I början när vi hade Titan var han t ex ganska så lat och när det gällde lastning kunde han vara väldigt envis och inte alls vilja vara med. Däremot när kraven blir för höga, så reser han sig eller drar iväg. Vid uteritter är han pigg och framåt, gillar det verkligen. Han hittar på saker, som t ex att snegla in på en stig och sedan snabbt vända in på den. Han är väldigt vänskaplig, trygg och lugn, men kan bli nervös/rädd. Jag ser nog fler LBE-egenskaper, än LBI. Han är ganska smart och jag skulle säga att han har fler goda egenskaper än dåliga hos LBE.

Perla kan inte stå still och vill göra saker, men hon kan bli lite för ivrig ibland och hon tycker om att röra sig framåt, gärna fort. Jag skulle också säga att även Perla har goda egenskaper på RBE-sidan.

Eftersom Titan och Perla är så olika, så reagerar de på olika sätt när jag/vi tränar dem. Titan får jag övertyga mycket mer om att göra det jag ber om, medan Perla oftast snabbt fattar vad det är frågan om och vill göra saker. Det är lättare att få Perla att göra saker, också för att hon har en lättare kropp, men framför allt för att hon vill röra på sig. Titan får jag motivera mycket mer, och vara mer noga med berömmet. Samtidigt tåla att han "sätter sig på tvären" mer, undviker att anstränga sig. Han är naturligt bekväm av sig, men blir samtidigt stolt och stark av träningen när han kommer underfund med att han faktiskt kan och orkar. Det är lite som att Perla säger: "Jag kan, jag vet, jag kan!! Titan säger: Jag orkar inte, jag vet inte, jag orkar inte. Sedan när de gör som jag ber dem om: Perla: "Åh, jag visste väl att jag kunde! Titan: "Jaså, jo det här gick ju faktiskt, vad stark jag är!"

Eftersom hästarna på förhand inte vet vad jag vill att de ska göra, så försöker Perla gissa sig till vad jag vill, medan Titan undviker att göra det jag vill, tills han inser att jag säger att han måste. Perla provar tusen olika saker och fattar snabbt, medan Titan undviker på tusen olika sätt, och tar lång tid på sig att "vilja" förstå.

När det gäller AR handlar det om att be hästen om olika form i dess kropp. Det grundläggande är ställning i nacken, dvs ställning i hästens höfter. Om inte det fungerar, så är det svårt att ha någon bra grund att bygga vidare på. På en häst som Perla går det snabbt att få henne att förstå ställning i nacken, medan Titan fortfarande efter alla år inte nödvändigtvis direkt anser att han måste forma sin kropp på det viset jag förklarar, med honom får jag ha förståelse för att jag får tjata lite extra och peppa honom lite mer än med Perla som jag istället får försöka lugna ner så att hon inte gör för mycket.

En del hästar fattar supersnabbt vad det är frågan om, medan andra tar längre tid på sig att förstå. Ju duktigare ryttaren är på att förklara, ju snabbare förstår hästen. Det gäller att som ryttare inse hur skicklig man är på att förklara för hästen. En snabbtänkt häst och en skicklig ryttare når snabbt framåt, medan en mindre erfaren ryttare och en häst som förstår långsamt, tar tid på sig att nå framåt. Man får då förstå att man kan få förklara samma övning många gånger för hästen som förstår långsamt och vara övertygande för hästen.