I hästvärlden finns det en mängd olika tränare inom alla discipliner. Vad är det som gör att man väljer att träna för en viss tränare och varför tycker man inte om vissa andra? Jag har funderat på detta och kommit fram till att det är bra att tränarna är olika, för olika personer trivs olika väl med olika tränare. En persons erfarenheter och värderingar ligger till grund för vad den tycker om en tränare.

En tränare kan ha en diger meritlista i form av att ha ridit många hästar till höga nivåer, eller ha tränat många ryttare/ekipage till höga nivåer. Detta enbart i sig gör inte att alla trivs med den tränaren.

En annan tränare kanske inte har tränat någon häst till någon hög nivå utbildningsmässigt sett, och har heller inga ryttare/ekipage som nått några högre nivåer, men har ändå elever som trivs med denne.

Beroende på våra tidigare erfarenheter och värderingar och även personliga kemi tycker vi att det fungerar bra med somliga tränare. En tränare kan ha andra egenskaper som eleven värderar högre, än tränarens egna meriter. Tränarens pedagogik, öga för hur hästen rör sig, ryttarens hjälper, förståelse för hur ett fel ska korrigeras, eller en hjälp ska ges och erfarenheter av hästars svar spelar roll. Hur skicklig ryttaren är på att avgöra hur skicklig tränaren är, spelar också roll. En erfaren ryttare märker om tränaren hjälper på rätt sätt, medan en oerfaren ryttare kan ha en åsikt, men inte nödvändigtvis ha rätt i sin åsikt.

Beroende var ryttaren är själv i sin utbildning, vilken häst denne har och hur vägen framåt med den hästen har varit, så kan ryttaren välja en annan tränare, än en ryttare med andra erfarenheter.

Jag tycker att det är bra att det finns så många olika tränare. Det finns en tränare för var och en.

Mina erfarenheter gör att jag föredrar vissa tränare framför andra. Det innebär inte nödvändigtvis att jag tycker andra tränare är dåliga, men just nu finns det somliga tränare som passar mig bättre än andra, där jag befinner mig i nuläget.   

Igår blev det ju ett väldigt långt inlägg om vad som har skett på sistone, så jag orkade inte skriva om träningen igår eftermiddag, det får bli nu istället.  

Ridbanan känns tyvärr alldeles för mjuk. Det är ungefär som en sådan där tjock madrass man skulle springa på under gymnastiken i skolan. Hästarna sjunker ner i den, så rörelseenergin går ner i marken istället för att ge hästarna det frånskjut de behöver för att orka röra sig bra. Vi väntar nu på möjligheten att flytta (!) ridbanan till fastare mark, så därför får träningspassen nu bli som de blir. Jag kan inte förvänta mig maximal prestation av hästarna, jag får ha förståelse för om de inte orkar.

Ridbanan till trots så jobbade både Titan och Perla på fint igår. Titan fick gå ordentligt framåt i skritten, för att sedan ta tillbaka tempot till nästan stillastående utan att han tappade ryggschwunget. Vi kom inte helt ner till stilla, men vi undvek att han hamnade på bogarna och började gå i någon slags tölt.  

Traven kunde han samla ganska fint även den och galopperna fattade han fint. Vi lyckades även samla galoppen ganska mycket utan att jag använde handen till det, utan för ytterskänkel och sitsens riktning, därefter länga ut galoppen igen. För Titan är det viktigt att han kommer till utlängning igen, så att han inte tappar ryggen. Titan var jätteduktig ridbanan till trots!

En nöjd Titan efter gårdagens träningspass. 

Perla provade jag kandarbetsling på, men det var ingen hit. Hon skramlade med betten och var inte alls tillfreds med dem i munnen, så den betslingen kommer jag inte att fortsätta med. Däremot samlade hon sig fint i skritten och även traven och höll ställningen/höfterna bra på plats i skritt och trav. När jag bad henne fatta galopp däremot så kastade hon ut höften åt höger i vänster varv, men jag fick ändå till ett par fattningar i rätt galopp i vänster varv. Jag siktade ner mot staketets kortsida och fattade just när vi vände åt vänster. Höger galopp var det inga problem att fatta och det gick bättre att behålla höften på rätt plats i höger varv också.

Igår blev jag lite gladare av träningen. 

Idag är det söndag den 29 april. Igår var Erik och jag med Titan och Perla på Trec-träning. Förra helgen var vi (som fotfolk) på Bent-kurs i Hällekis. Vecka 15 var jag veckoelev hos Christofer och hade med mig både Titan och Perla.

Två nöjda hästar och en nöjd Erik efter Trec-träning!     

För att börja med det som skett först, så var det då att vara veckoelev hos Christofer. Vädret var usligt från måndag till onsdag, så det var verkligen tacksamt att kunna ställa hästarna på box över nätterna. Dessutom tycker jag att det känns tryggt att veta var hästen är nattetid. Om något händer i hagarna om natten och man inte är hemmavid, så vet man inte var hästarna tar vägen! :O

Anledningen till att vi tog med både Titan och Perla dit var just för att kunna gardera mig om att ifall den ena hästen skulle "gå dåligt" den veckan, så skulle den andra uppväga det genom att vara annorlunda. Jag har tidigare beskrivit hur olika Titan och Perla är. Perla kan på nya platser bli okoncentrerad och vilja springa ifrån allt. Titan kan bli trött på ridhus och inte orka gå fram. Därför tänkte jag att en av varje kan göra att man uppskattar dem för deras olikheter. :)

Vi lade upp träningen som så att Erik höll i Perla medan jag först tränade med Titan. Då fick hon stå och lugna sig lite i ridhuset och bli bekväm i den nya miljön. Titan å andra sidan har en tendens att "somna till" om han står stilla för länge utan att aktiveras, så för honom passade det bra att vara första hästen till träning.

Första passen fick jag visa lite hur jag red själv, en liten avstämning för att se var "ribban låg" så att säga. Därifrån jobbade vi oss sedan vidare under veckan. För båda hästarnas del gällde det att få dem att länga steget, ta långa kliv, med bibehållen böjning. Titan har haft problem med ställning åt höger, medan Perla har problem med ställning åt vänster. Därför fick jag vara extra noga med att verkligen föra fram min innerhöft i båda varven och att särskilt inte tappa den i det varv där de hade svårt för sig. Problem med nackställningen satt gissningsvis egentligen i höften, och därför var det så viktigt att jag hade med min egen kropp i ställningen.

Naturligtvis är det jobbigt för hästarna att börja röra sig annorlunda än vad de är vana vid. Det jag märkte att jag hade tappat under alla år, sedan träningen lades på hyllan 2008, var just mina höfters placering. Särskilt på Titan fann jag att mina höfter fick honom tillbaka på spåret, men även Perla svarade fint. Svårigheten att ställa i nacken blev bättre också, mest markant på Titan, Perla behöver en del lösgöring i munnen för att verkligen bli mjuk i nacken. När jag satt med tydligt framförd innerhöft och dessutom lät den skänkeln hänga ner ordentligt och svinga med i rörelsen så kom hästarna så småningom att röra sig i sluta. Då minskade jag på min höfts framåtplacering och släppte den en aning tillbaka, så att vi hittade till rätt böjning på volten.

Vi jobbade med att först och främst ha framklivet på plats, att båda hästarna svingade framåt med sina bakben. Framsvinget skulle sedan behållas fastän tempot minskades till nästan stillastående. Titan hamnar på bogarna om han slutar kliva fram till handen. Han blir då kort och stum i steget och det känns orytmiskt på ryggen, han blir tölttaktig tror jag. På honom var det av stor vikt att inte tappa ryggsvinget, så att han fortsätter i skrittakt, och så småningom går över i diagonal takt, men fortfarande med sving i ryggen.

Perla tar långa kliv, så för henne upplevde jag det som svårare för henne att hon skulle få plats med sina bakben, hon kom därför lättare in mot diagonal takt, kändes det som. Hon vill dessutom framåt, så henne ber jag om att minska tempot, medan på Titan måste jag be honom om att minska tempot men behålla energin, dvs inte stanna, utan fortsätta gå nästan på stället. Perla vill ju fortsätta gå, för henne är det inga problem att röra sig på stället.

Vi jobbade med att samla upp traven, mot halva steg, vilket gick ganska bra, de är som sagt olika hästarna. Perla vill gärna springa på framåt, så med henne var det mer arbete för att få henne att lyssna på förhållningarna men ändå länga fram halsen, hon krullar gärna ihop sig och fortsätter i samma tempo. Titan däremot saktar gärna ner, men har svårt för att bibehålla traven utan att gå ner till skritt, eller hamna på bogarna.

Perla har vi inte fattat så mycket galopp på tidigare, men varje pass hos Christofer så fattade vi några galopper i varje varv. I vänster varv kastar hon ut höften åt höger, och fattar fel galopp. På Perla var det jätteviktigt att inte tappa höften, dvs mina höfter måste hålla hennes åt vänster och därefter komma in i galopptakt i sitsen. Förut har jag fattat galopp för skänklarna, och då har hon liksom kastat sig in i galoppen. Nu när jag inte använde skänklarna utan försökte röra mig i galopptakt i sitsen och tänka galopp, så fattade hon bättre och bättre galopper, även i vänster varv. Sista dagen fattade hon riktigt fin samlad galopp några få steg, från samlad travsluta på volten. :)

Titan fick vi jobba med att länga ut sitt steg i galopp, men även kunna samla galoppen för ytterskänkel i sluta, utan att han började kasta upp sitt huvud, och att han bibehöll sökningen till handen, dvs inte göra så mycket med handen, utan få honom att följa sits och skänkels riktning. För honom var det oändligt mycket jobbigare att samla galoppen, än att det var för Perla att fatta en ganska samlad galopp.

När veckan var över kändes det som om jag "kommit på banan" igen, efter alla år!   

Förra helgen åkte Erik och jag tillsammans med en bekant till Hällekis, denna gång för att till fots delta i en kurs för Bent Branderup. Det var ekipage på olika nivåer och med olika hästar, roligt att se dem alla! Några genomförde väpnarprov, longeringsprov eller arbete vid hand prov, varav några godkändes.

Bent talade om sitsen och hjälperna, något som tål att upprepas tror jag.

Igår var Erik och jag med Titan och Perla på Trec-träning för första gången. Jag tänkte att det kunde vara rolig och lite mer målinriktad träning, än att bara rida ut. Erik red på Titan, medan jag red på Perla. Det första hindret vi skulle klara av var att rida mellan bommar med ett avstånd av 100-80 cm, helst i galopp. Först började vi med skritt och det gick bra, sedan trav, och sedan galopp och allt funkade faktiskt bra! :) Som nummer två skulle vi skritta fram mellan bommarna, stanna så att hästen hade sina framhovar framför en linje som dragits mellan bommarna, sedan backa utan att hästen med sina hovar vidrörde någon bom med hovarna, eller satte någon hov utanför dem ända tills man passerat linje nummer två med framhovarna. Inte lika lätt övning, perfekt blev det inte.  

Vi fick prova att gå uppför och nerför en trappa, rida slalom mellan koner och pinnar med vissa avstånd och skritta uppför och nerför en backe på en rak linje och i samma tempo hela tiden.

Sedan fick vi prova att rida genom en labyrint, också utan att hästens hovar vidrörde någon bom. Gå över en bro, stå stilla i en cirkel utan att vidröra tyglarna ett visst antal sekunder. Låta hästen stå kvar i en cirkel medan man själv var ett visst antal meter därifrån under ett visst antal sekunder utan andra hjälpmedel än rösten. Kunna kliva av och upp på hästen utan att den flyttade sina hovar under tiden.

Därefter, det sista vi gjorde, var att rida en terrängbana och hoppa några relativt låga hinder. Det var riktigt skoj tyckte både Titan och Perla, eftersom vi var en grupp på nästan 10 hästar. Det blev lite fart och fläkt genom skogen och båda våra hästar verkade tycka att det var riktigt skoj att hoppa!    

Nu har alla hästarna i hagen börjat fälla ordentligt, piggborsten blir full av hår bara efter några drag. När de sätter sommarpäls så blir de också tröttare än vanligt.

Under vintern har jag ju koncentrerat mig på att träna Titan, eftersom han är min "nummer ett"-häst. Perla har därför hamnat i skymundan, men nu på vårkanten har jag tagit upp träningen med henne igen. Titan och Perla är väldigt olika som hästar, även fastän de är samma ras, så det är väldigt olika att rida/träna dem. Titan är grov, Perla är nätt. Titan har svårt att sätta ner sina ben någon annan stans än rakt framåt, Perla kan sätta ner sina var som helst verkar det som. Titan är lågenergisk, medan Perla är energisk. Titan placerar sina bakben mer inunder sig, Perla skjuter på mer med sina. Titan har svårt att bli lätt framtill, Perla har betydligt lättare med det. Titan hänger sig gärna på framåt och nedåt, medan Perla helst håller sitt huvud högre. Titan är inte så känslig för skänklarnas inverkan, medan Perla far framåt om inte har koll på när man lägger till skänklarna och hur. På Titan är det oftast en ganska vag känsla av hur hans bakben rör sig, medan på Perla känns det väldigt tydligt hur hennes bakben rör sig.

Idag fotade Erik Perla och Titan när jag tränade med dem. Titan kändes slö, men av bilderna att döma hade han en del energi i sig ändå. Något jag har svårt att få till, är att få honom att bli helt taktren i traven. Han landar så gott som alltid med frambenet före bakbenet. Jag undrar om det finns något jag kan göra år det, vad är det jag missar? Bilder på Perla visar att hon så gott som alltid är taktren i traven, så något annorlunda i deras kroppskonstitutioner verkar det vara som får dem att röra sig olika. Titan rör sig passtaktigt i galoppen, medan Perla har ren galopptakt. På detta vis har det alltid förhållit sig. Titan blir mindre passtaktig av träning, men håller man inte hans styrka på en tillräckligt hög nivå så faller det alltid tillbaka i passtakt, så rör han sig även i hagen.

Nåväl, lägger in några bilder från dagens träning. =)

Igår hade jag en equiterapeuten Linda ute för att se över Titan och Perla. Titan har ju känts ojämn i varven, och det har känts som om något sitter fast.

Perla ville jag ha en allmän översyn på, eftersom hon mest har gått och skruttat i hagen i vinter.

Titan hade låsningar i nacken och halsen och även höger bog, som har strulat genom åren. Han tyckte inte att behandlingen var helt angenäm, men jag den gjorde nog nytta för honom. Linda tyckte att han behöver gå ner några kilon, gärna genom att rida ut ganska långa pass om en och en halv timme så där och galoppera en hel del. Han behöver bli av med slaggprodukter i kroppen, han samlar lätt på sig det. Bara det att det är svårt att hinna med både konditionsträning och styrketräning på häst. Nåja, sådär är det med tid. Nu börjar det bli ljusare så nu finns åtminstone möjligheterna till att ta turer om eftermiddagarna. =)

Perla hade hamnat tillbaka i att muskla ena sidan mest, vilket syns ganska tydligt. Hon verkade tycka behandlingen var rätt ok, såg ut att tycka det var behagligt faktiskt. =)

Idag kom jag ut på en ordentlig ridtur, med rätt mycket trav och galopp. Titan har mycket energi som han behöver bli av med, och han verkade njuta av turen, även fastän han blev rejält svettig så verkade han inte trött utan knatade friskt på, började gärna trava så fort han fick chansen.

När jag kom tillbaka till gården mötte Perla upp i full galopp. Hon verkade väldigt sugen på att själv komma ut på ridtur, men eftersom jag väntade besök så fanns inte riktigt tiden idag. En annan dag, Perla. =)

Ikväll när vi var till ridhuset använde jag Chezz Iberico-sadeln och det tredelade tränsbettet med parerstänger. Jag återvänder alltid till detta bett och tycker att det är det som funkar allra bäst.Nåväl, jag har insett att jag verkligen måste försöka hålla passen korta med Titan och snabbt komma till arbete då han fort blir trött och om inte annat uttråkad. Han ledsnar fort på en övning om den upprepas flera gånger. Han slutar anstränga sig och blir loj. Så, det blev några varv i skritt på en 8-volt för att stämma av att han lyssnade på inner och yttre skänkel. Sedan lite trav, samlingsjobb och sedan på kvällens övning. Galoppfattning och energisk galopp utan att gå så mycket framåt. Titan lyckades utmärkt med detta! Jag bad om samling i höger varv och sedan galopp ur det. Titan tog ett gäng galoppaprång med fantastisk energi, och kunde behålla överlinjens längning! :) Det tog en stund innan jag fattade vad han gjort, men Erik var alldeles lyrisk. Jag klappade om Titan och gav honom en godisbit, men kom inte av hans rygg så fort jag borde med tanke på Titans prestation. Därför satt jag faktiskt upp igen och bad om upprepning, vilket Titan också bjöd på. Då berömde jag massor och hoppade direkt av! Kvällens träningspass var över! :D

Igår var det väldigt soligt och fint väder ute. Vi passade då på att göra allehanda vår-saker, som t ex att sladda/hyvla vägen som löper inne på våra "ägor". Självklart skulle också ridbanan sladdas! :)

Idag var därför ridbanan slät och fin när vi för första gången tog ut Gloria där för att AR-träna med henne. Gloria är ju bara 3 år gammal och inte så välbyggd ännu. Det tar nog några år innan hon är helt färdigväxt, så inridning blir det inte i år för hennes del.

Vi har haft lite funderingar på hur stor hon kommer att bli. Risken är att hon blir för liten och klen för mig. Vi får se vad tiden bär med sig och hur mycket hon växer. Idag såg hon i alla fall lite större ut när vi stod bredvid henne, så det ingav visst hopp.

När jag var på praktik hos Bent köpte Erik en kedjekapson från Deuber, när han stanande till hos Jonna på Kapson.se på vägen till Danmark. Denna kedjekapson är mycket justerbar, så den passar pnny/cob upp till Xfull. Denna kapson fick Gloria ha på sig. Obrydd som hon är, tyckte hon inte något särskilt om kapsonen när hon lät sig ledas till ridbanan. Väl på ridbanan blev det alltså basic-övningar. Vi tränade på att sänka nacken (inte så lätt till en början), ta upp huvudet (ännu något svårare att förstå vitsen med) och så att ställa nacken till vänster och höger (höger var lite svårare). Jag tycker att hon ganska så snabbt förstod vad det gick ut på, så vi tjatade inte mer om det, utan skrittade igång på en volt, började med vänster varv. Här var det lite svårt att förstå att man samtidigt skulle sänka nacken och ställa sig i den och gå framåt samtidigt, så det blev lite upp och ner med huvudet, och hitta ställning, räta ut ställning, gå framåt, stanna osv. Några varv i varje volt gjorde vi innan vi slutade. Sammanlagt blev det kanske 10 minuters träning och det gjorde hon fint, lilla Gloria.   

Efter Gloria tog vi ut Perla. Perla har haft vintervila kan man säga. Jag har inte haft ork och tid att träna med två hästar, så Titan har varit den jag har satsat på. Jag vet att Perla är en bra häst, men jag tänkte att jag börjar med henne igen när ridbanan tinat och är användbar. Sagt och gjort, idag var ridbanan ju användbar. ;)

Perla fick också ha på sig kapsonen idag, fast med henne gick vi ganska snabbt till att fatta galopp på volt, det var dagens övning. Vänster galopp är lättare än höger. Höger galopp var riktigt svårt. Det blev några få galoppfattningar i varje varv och sedan slut för dagen.   

När man jobbar med ston märker man så otroligt mycket integritet de har, åtminstone de vi har haft att göra med. Perla har starka åsikter om vad som ska göras och kan se högst missbelåten ut. Hon vill göra saker på sitt sätt och gillar egentligen inte att bli domderad över. Vissa sura miner fick jag därför stå ut med, men likväl spetsade öron när hon fick höra order "bra!" och därför genast stannade. Perla lär sig riktigt snabbt vad som förväntas av henne. Dock är hon inte alltid tillräckligt stark för att göra allt, och hon tenderar att överdriva och försöka mer och mer och mer. Hon blir ivrig och man vinglar därför från ena ytterligheten till den andra med henne, känns det ibland som.

Onsdag och ridhusträning igen! Jag skriver inte blogginlägg varje gång, för oftast är klockan så sen när vi väl kommer hem att det blir direkt till sängs för att orka upp dagen därpå.

Idag var klockan tjugo över åtta innan vi kom iväg, så det fick bli ett kort pass bestämde vi. Jag har de senaste gångerna ridit med ponnyhack med läderrem över och under nosen, så det blir ungefär som ett LG Bridle (men mycket billigare). Jag började stillastående att be om böjning åt höger och vänster, sedan volt där vi ökade och minskade storleken i både skritt och trav. Lite samling i trav på volten, sedan red jag ut på långsidorna och bad om lite samling i trav där med. Det gick rätt bra tycker jag.

Vi jobbade lite med typ halva steg i skritt och det gick ganska fint ändå. Mer perfekt kan det absolut bli, men vi är en bit på väg. Med mer träning får Titan mer styrka och kvaliteten förbättras.

Sist av allt tog vi lite galopp. När vi började fatta galopp var Titan ganska taggad av allt "samlande" arbete som ju ger en del energi, så de första fattningarna blev nästan bara studs på stället. Nja, lite mer framåt kan vi röra oss tyckte jag. Efter att Titan lugnat sig så kom vi mer framåt i galopprörelsen, men jag känner att han måste bli mycket starkare för att galoppen ska bli bättre.

Viss ojämnhet visar sig också tydligare i galoppen. I höger varv fattade han rätt bra galopper, men blev lite för rakställd i kroppen mot vad jag önskade. I vänster varv böjde han sig fint, men hade svårare att få till en bra galopp. I slutet galopperade vi längs långsidorna och då kände jag att han i höger varv tenderar att gå i öppna, i vänster varv i sluta. Detta blir nog också tydligare ju tröttare han blir, och idag var han ganska så trött när vi slutade passet. Det har blivit varmare ute och vinterpälsfällningen är igång.

Idag red jag i sadeln Chezz Iberico. Jag har för korta ben för den och Titan är för rund för den konstaterade jag. Ändå var det skönt att rida i en sadel, och inte barbacka som jämt annars. I och med att Titan är så bredryggad så åker man lätt omkring på hans rygg när man sitter barbacka. Allt blir så halt då. Det är inte alls samma sak att rida barbacka på Perla som är lite mer normalbred över ryggen.

Jag skulle vilja ha en sadel som är väl uppbyggd i sitsen men inte har så långa kåpor. En Star Trekk Espaniola vore nog bra, men så är det det där med koppjärnet. Vidaste är K5, och det motsvarar väl kanske 110 grader eller så. Titan är väl 130 grader över manken, så det skulle inte bli helt optimalt. Mja, jag får se.