Idag var det varmt och skönt på eftermiddagen. Lite för varmt för att träna häst utomhus, så vi åkte istället iväg och köpte glass på Go Glass i Hjortkvarn.   Lite senare hämtade vi upp Aventajado för en stunds träning på ridbanan. Nästa gång ska jag prova kapsonen med fast järn, istället för kedjekapson, eftersom denna med kedja i tenderar att glida omkring lite på nosryggen. En kapson med fast järn blir lite tydligare i sina signaler mellan ryttare och häst. Vill man göra den fasta kapsonen mildare kan man ha ett nosludd på den.

Jag observerade hur Vento gick på volt och kom fram till att höger bak rör han i en roterande rörelse. Det rör sig annorlunda än vänster bak. De flesta hästar är ju lite oliksidiga, och blir mer liksidiga med träning. Jag noterade att öppna i vänster varv är lättare än öppna i höger varv. Han faller lätt in mot mitten av ridbanan vid öppnan i höger varv, det är inte alls lika dant i vänster varv. Jag får observera och se vad som händer framöver med de olika sidorna.

Galopp på volt var nog ändå lättare i höger varv, men det kan vara tillfälligheter. Passet idag gick annars bra.   

När vi kom tillbaka till hagen med Vento, upptäckte vi att en del av Titan och Ventos hage blivit demolerade av en älg (troligtvis) så det blev hagreparation istället för träning med de andra hästarna.

Så här ser mitt modifierade hackamore ut.

Över nosen har jag satt den läderrem som från början satt i den nedre delen av hackamoret. Undertill har jag istället en curb strap som jag köpt någonstans någongång.

Hackamoret har jag sedan sittandes ganska långt ner på nosryggen. För mig gör det bäst inverkan där, men man får känna sig för hur det känns bäst när man rider.  

Tittar man på bilder på http://www.molekuer.de/  så blir ju min konstruktion hyfsat likt ett LG Bridle med skänklar. Jag är åtminstone ganska nöjd med mitt hackamore så som jag satt ihop det, än så länge fungerar det fint att rida på. 

Här hemma har vi just nu grävarbeten pågående. Det medförde att det var full ruljans igår, med bl a sprängningar av stora stenblock. Det var inte lönt att springa med hästar mellan stora maskiner och krut. När arbetarna var klara för dagen, regnade det skurar titt som tätt, så igår blev det ingen hästträning. Det skulle sitta fint med ett ridhus här en dag...

Idag däremot, var vädret bättre, så idag blev det hästträning igen.   

Vanan trogen började vi med att hämta Vento, men idag fick även Titan följa med. Titan är fortfarande halt kunde vi konstatera.   

Idag blev det "akademisk" träning med Vento. Erik fick börja att träna, medan jag instruerade Erik. Jag ville se hur det ser ut och så är det även nyttigt för mig att undervisa någon annan.

Det jag ville se idag var att Vento kunde föra sig på volt med ställning och böjning i höger och vänster varv. Flytta utåt på volten och även minska volten. Detta med avslappnad hals och nacke, utan att tränga med inner bog, vara följsam och ha respekt för människans plats. Svara för lätta hjälper och vara med på noterna. Jag vill att människan helst kan hålla ungefär en armlängs avstånd till hästen. Detta för att människan ska få bättre överblick över sin häst, och så att hästen inte går "på" människan, var och en ska få ha sin egen zon. Jag vill att longerlinan hänger i en lätt båge, så att man inte har konstant kontakt med hästens nosrygg, utan att man låter hästen ha eftergift och gå ifred så länge den för sig på önskat sätt. Hästen ska röra sig i människans tempo, inte skritta varken överilat eller segt.

Detta gick ganska nöjaktigt för Erik och Vento, så de fick fortsätta ut på långsidans spår. Här var det mycket svårare. Vento ville inte gå nära spåret och behålla böjningen. Det hängde lite grejor på staketet och det fanns diverse störande saker som fladdrade eller var något att titta på. På grund av detta blev det fokus på att Vento skulle gå långsamt, vara avslappnad med sänkt nacke, röra sig i böjning/ställning och stanna i böjning/ställning. Det blev böjd rakt fram längs spåret, med slutatendens hellre än öppna. Detta för att Vento skulle hålla kvar inner bog på sin plats och inte tränga med den inåt. Från att ha varit väldigt spänd på spåret, blev Vento ganska avslappnad till slut.   

Efter en stund tog jag över för att känna hur det kändes. Det är en sak att instruera och säga hur det ska vara, när man inte vet hur hästen reagerar på hjälperna. Jag fick känslan av att Vento är väldigt rörlig i sin kropp, samtidigt som rörelsen har lite svårt för att gå genom hela hans kropp från bakbenet och framåt. Hans inner bog kändes stel, som om den trängde, men jag måste få lura lite på det där. Jag tror att jag det kändes som att han ramlade på inner bog och inte riktigt lyfte ytter bog tydligt. Han är rörlig i sin kropp och har ett helt annat sätt att föra sig än våra Nordsvenskar, och jag är ovan vid det måste jag säga. Gloria rör sig också annorlunda än vad både Vento eller Titan och Perla gör.

Vento är väldigt lik Titan i sin personlighet. Jag tror att Titan är en LBI och så även Vento. De båda två behöver mycket beröm för att motiveras. Det är lätt att glömma bort att berömma hästen, men för dem båda verkar det vara väldigt viktigt, för att de ska vilja göra det man ber dem om.

Efter en stunds träning kom vi till ände med dagens träningspass, nöjda och glada.  

Medan Erik tränade på att få Gloria att kliva upp på lastpallen,

red jag Perla med det modifierade hackamoret. Hon böjer sig lätt åt båda hållen, nästan lite för mycket, trots att jag inte tycker att jag drar i innertygeln för att böja, utan mer bara reglerar tyglarnas längd och låter yttertygeln vara lite sträckt. Därför skulle jag egentligen vilja ha en konstruktion som ett stångbett, så att inte skänklarnas inbördes förhållande ändras när man sträcker en tygel. 

Nåväl, Perla gick bra idag. Jag var lite trött, eftersom det blev sent på kvällen vi tränade, så jag var inte hundra procents uppmärksam. Hon skrittade på energiskt och kunde korta skritten också, hon blir lite frustrerad dock när hon inte får gå framåt utan ska ta korta steg. Hon vill då gärna kliva åt sidorna istället för framåt, så jag tror att jag ska vara lite varsam och inte korta ner tempot så fort, så att hon bibehåller framklivet.

Till sist tog vi några galopper. Här blir hon så överladdad och vill spränga iväg. Hon gillar att galoppera, och nu när hon mestadels fattar rätt galopp, får jag nog istället träna på att fatta galopp från lite mer samlat tempo och bara ta några få galoppsprång och sedan bryta av, innan hon fått upp farten. Jag provade dessutom att stå upp i fältsits i de sista galopperna, bara göra fattningen sittandes. Då fick hon kanske lite lättare att behålla ett lugnare tempo. Det kan vara så att det är jobbigare för henne att galoppera långsamt, så jag ska prova i fortsättningen att lätta från sadeln just när hon har fattat, och se vad som händer.

Efter några riktigt varma veckor är vädret nu kallt, blåsigt och regnigt, knappast något sommarväder längre.    Det goda som det för med sig, är minskat insektstryck, vilket säkert hästarna allra mest uppskattar dock. 

Erik och jag började hästträningen med att hämta Aventajado, medan Titan fick vara kvar ensam i hagen. Det blev först lite longering, flytta bogar och rumpa, följa och backa, att röra sig i alla riktningar. Aventajado är väldigt känslig för ryttarens placering under longeringen. Mitt för hästen är neutralläget, framför neutralläget är bromsande och bakom är drivande. Detta lyssnar Vento mycket väl på. Jag tycker att han är väldigt lätt för hjälperna, och det är roligt att få sådant gensvar, så lätt!   Jag tycker det är intressant att observera andra som jobbar hästar också, och se deras timing och hjälper. Somliga kan ge så små och fina hjälper att de är nästan osynliga, det tycker jag är eftersträvansvärt, det ser vackert ut.

Jag tränade på att ta upp Vento i galopp på volten, det gäller att vara tydlig med vad man vill, tillföra tillräckligt med energi för att få galopp och samtidigt se till att man gör rätt hjälper som man kan använda sig av och förfina i framtiden. Vento påminner så mycket om Titan i sitt behov av beröm. Jag finner det lämpligt att vara överdrivet glad och positiv med Vento, precis som med Titan, det peppar dem båda två, de blir fyllda av positiv energi och vill då göra rätt. Vento har en väldigt trevlig galopp ser det ut som, den är säkert härlig att känna från ryggen! Hans matte har tur att ha en häst med så trevliga gångarter!

För att passa på att utnyttja vädret fortsatte vi med toleransträning idag. Blåste gör ju sitt till för att få hästarna lite extra på tårna. Jag gjorde mitt bästa för att hämta lite konstiga föremål att störa med, paraplyer brukar vara lite jobbiga, så tre paraplyer hittade jag inomhus som jag släpade ut till ridbanan. Jag roade mig med att fälla upp paraplyerna, flaxa lite med dem och kasta omkring med dem på ridbanan, det såg nog ganska konstigt ut för dem som eventuellt såg vad vi höll på med.   Min bylsiga jacka var också bra att använda till att rysta och slå med i vinden, och diverse föremål lät vi ligga utspridda på ridbanan. Vento tyckte att det mesta var lite läskigt till en början och försökte observera vad jag styrde med, men han fortsatte ändå att lyssna på Erik. Det brukar vara svårt för hästarna att koncentrera sig, när de inte låter människan ha kommandot. När hästen är omgiven av människor som inte har koll på situationen (som hästen tolkar det) brukar hästen reagera med att ta instinkterna ta överhanden, dvs fly eller släppa fokuset från människan och titta på det läskiga. Det är svårt att jobba med hästar som har fullt upp med att hålla koll på omgivningen, och många gånger sänks hästens toleransgrad så att minsta lilla störningsmoment blir besvärande.

Jag finner det bäst att först ha hästens uppmärksamhet innan jag börjar göra något annat med den. Det är inte så stor mening med att försöka jobba hästar som inte är observanta för människans signaler. Det blir som att försöka hoppa över hästens grundutbildning för att genast börja med övningar som hästen inte är förberedd för. Först när vi har hästens uppmärksamhet, kan vi be dem om svårare saker än så, hästen är inte mottaglig för våra hjälper förrän den accepterar att lyssna på oss.

Vento gick väldigt fint idag, han lyssnar bättre och bättre, det är mindre ifrågasättande och mer vilja till att jobba. Det är just denna vilja som man måste väcka i varje häst, att få den att vilja vara med en, men på människans villkor. Jag vill komma till att dansa med hästen, men jag vill föra dansen.

Härnäst tror jag att Vento är redo för akademisk träning, nu när vi har lagt grunden i hanteringen och det fungerar bra.   

När Vento var utsläppt i hagen hos Titan, var det dags att ta upp Perla och Gloria för deras träning idag. Jag tycker att Perla blir äldre och äldre i sitt sätt, det märks att hon inte längre är en ung häst. Gloria är mycket mer barnslig i sitt beteende, just nu är hon väldigt mycket för att tugga på grimskaftet i tid och otid. Både Titan och Perla har haft sina "orala" faser då de tuggat på grimskaftet, så det är väl något som går över med tiden när hästen mognar tillräckligt tror jag.

Jag beslöt mig för att rida Perla på det hackamore jag har satt ihop för att lika LG Bridle. Jag tycker att LG är lite väl dyrt, och min variant tror jag fungerar på liknande vis i alla fall.   När jag skulle tränsa henne idag, så är hon så väldigt angelägen om att hitta huvudlaget och sticka huvudet i det. Nu får hon också alltid beröm när hon gör så, och det verkar trigga henne att sträva efter att göra mer, och mer, rätt. 

Perla kändes väldigt lugn och tillfreds idag. Hon svarade fint på min framförda höft och böjde sig väl i kroppen. Ibland tenderar hon att göra saker lite för mycket till och med, det blir som att hon tar i så mycket hon kan, hon nästan slår knut på sig själv för att vara till lags, bara hon förstår. Jag tycker att det är fascinerande hurdan hon är, och hon är så smidig i kroppen att hon för det mesta också kan göra det man ber om.

Jag bad henne länga och samla sig i både skritt och trav och det gick riktigt fint. Hon var aningens loj i energin, men ändå tillräckligt för att fortsätta röra sig framåt fastän jag bad henne om lägre tempo.

Bland det sista jag gjorde var att fatta galopp i båda varven, först i vänster varv (som är det svåra) och sedan höger varv och så vänster igen. Jag bad Erik att titta så att det blev rätt galopp. En gång fattade hon fel galopp, och det var första galoppen efter jag tagit höger några gånger. Jag hade då inte hennes inner höft tillräckligt på plats, kände jag, när jag fick den på plats, blev det rätt galopp igen.  

Under tiden jag tränade Perla, tränade Erik med Gloria. Det märks att Gloria mognar och blir mer och mer samarbetsvillig från att ha varit relativt ohanterad. Erik hängde lite på henne i slutet, och svängde sedan över benet och satt på henne medan jag ledde henne på ridbanan. Gloria säger inget om det, hon funderar väl lite på vad vi gör, men hon är inte ängslig eller bekymrad.

Idag har det blåst hela dagen, även om vi i alla fall har sluppit regnet, som det flödade av igår. Ventos ägare kom hit på förmiddagen, så vi två tog en uteritt på Vento och Perla. Titan gnäggade gällt efter oss, han hade säkert gärna följt med om han varit kry. 

Perla kändes faktiskt lite slö idag. Kanske beror det på blåsten, jag tycker att hästarna verkar trötta då, åtminstone om de går på lösdrift. Det är som om sinnena blir uttröttade av allt ljud som blåsten åstadkommer. Jag ska medge att jag själv kände mig ganska så trött när vi kom hem från ritten, utan jacka frös man, men med vindskyddande varm jacka blev det lite för varmt. Borde skaffa mig just bara en vindtät jacka att ha dagar som dessa.

Ute på turen red vi förbi två hagar med kvigor i, och en hage med kor i. Kvigor är så väldigt nyfikna av sig, de springer gärna med längs staketet, särskilt första gångerna de ser hästar. De undrar väl vad det är för konstiga djur som går förbi utanför deras hage.   

När Vento kom tillbaka till Titan verkade Titan bli väldigt nöjd över att få sällskap i hagen igen, och Gloria ville så kärvänligt hälsa på Perla, som däremot inte verkade bry sig ett skvatt. Det verkar vara mycket jobbigare för hästarna som är kvar i hagen att vara själva, än för hästarna som går ut på tur. Nu hade förvisso Perla och Vento sällskap av varandra förstås, medan Titan gick i egen hage och Gloria likaså. Kanske hade de varit mindre oroliga om de gått tillsammans.

Idag har regnet öst ner, och det har inte varit särskilt intressant att ge sig upp på hästryggen ska jag erkänna. Jag tror att hästarna också föredrar att låta bli att ridas, när de är blöta.

Med regnet kommer också mer eller mindre leriga hagar. Vår mark är ganska jordig, så när hästarna trampat omkring mycket på en mindre yta, syns det verkligen och det går hårt åt gräsrötterna. Idag har vi utökat hästarnas hage lite grand också. Titan och Aventajado ska inte ha så mycket mat i och med att de är så lättfödda, så de fick bara en mindre plätt nytt gräs. Hullet ser ganska ok ut på dem ändå.

Perla och Gloria fick en stor bit gräs att gå på tills i morgon, då vi tar bort en del igen. Vi måste dock spetta ner lite nya trästolp först.

Någon gång i sommar skulle jag vilja ge mig ut på långritt runt sjön Skagern. Det finns en ridled som heter "Skagern runt" och den är belägen i gränsen mellan Götaland och Svealand. Bilderna som visas på hemsidan tycker jag ser riktigt härliga ut!   

Det går framåt med Aventajado. :) Det märks mer och mer hur känslig och väl hanteringstränad han är. Erik jobbade med att få Vento att flytta ihop sina hovar, att placera dem närmare varandra. Han longerade lite på volt, vände och flyttade Vento.

Medan Erik tränade Vento, skulle jag rida Titan. Jag tyckte att han gick lite konstigt på väg mot ridbanan, så jag trodde att en sten fastnat i hoven. Tittade efter och fick bort en sten som satt i sidostrålfåran. På ridbanan bad jag Titan att skritta på volt i båda varven och såg inget konstigt då, så då tänkte jag att allt var frid och fröjd. När jag satt upp kändes han några steg lite ojämn, men sedan var det inget mer. Lite ont kan de få om en sten kilat fast sig, även efter att den är borttagen.

När jag sedan skulle börja trava märkte jag direkt att han var halt, och efter en koll i alla fyra hovar och konstaterat att det inte fanns stenar eller annat som skulle störa, så kände Erik tydligt igenom Titans ben. Hästar med så mycket behåring tycker jag att det är svårt att känna värme på, det är en klar fördel med endast lätt behårade ben. Erik hittade i alla fall värme i vänster fram, vid ballen på insidan. Troligtvis är det en hovböld, så vi får vänta och se ifall den blommar ut snart.   Det var märkligt, för det syntes inget när Titan kom gåendes i hagen, och jag märkte heller inget när jag ledde honom. 

Ledsen är jag så klart, och dessutom behöver Titan hållas igång så här års så att han inte lägger på sig mer hull i onödan. Han är så lättfödd och det tar sådan tid att motionera bort fettet när det väl har satt sig. Jag hoppas att han snart blir bra.

Medan Erik kände igenom Titan, styrde jag lite med Vento. Han kändes väldigt lyhörd för det jag bad honom om och svarade på små hjälper. Allt det jobb som jag har fått lägga ner på Titan, kommer sig naturligt med en häst som är känsligare från grunden. Idag är Titan välskolad och känslig, men han kan ändå välja att lägga sin buffliga sida till och inte alls vara samspelt, särskilt med nya personer. Vento har vi inte tränat många gånger med, men redan märker man så tidigt hur bra han svarar. För att få honom att stanna på volt, räcker det att andas ut och släppa energin, för att komma igång i skritt eller trav behövs det relativt små hjälper. Att komma fram och följa efter gjorde han med lätthet, flytta bogar och flytta rumpan gjorde han också för små hjälper, utan att gå framåt överdrivet mycket. Nästa häst vi ska äga ska definitivt vara från grunden av den känsliga sorten.   

Nu har det varit svalare några dagar, och det är faktiskt rätt skönt måste jag säga. Det blir lite svalka. :)

Igår eftermiddag tog vi upp Aventajado för träningspass nummer två med Erik. Denna gången blev det inga försök att gå iväg när grimman skulle bytas mot en repgrimma.   Därefter var det inga konstigheter egentligen, Vento gjorde vad han skulle, det märks som sagt att han är mycket tränad förut, han vet vad han ska göra. Han har lite svårt att koncentrera sig när saker och ting händer runtomkring, så igår skramlade jag lite med en säckkärra när jag körde fram en lastpall (för hästträning). Sedan släpade jag fram en stol att sitta på, och det var också givetvis en del att titta på, tyckte Vento. Det är ganska bra att toleransträna hästen, för ibland blir det mycket saker som stör. Ju fler situationer man övar på, ju bättre förberedd är man för nya som uppstår.

Titan har i sin ungdoms dagar bekymrat sig om saker i omgivningen som stört. Soptunnor t ex har varit väldigt läskiga, stora stenar likaså, paraplyer och skramlande fordon. När oväntade saker dyer upp, eller sker runtomkring, är det viktigt att ändå kunna ha kontroll på sin häst, så att den inte sätter av i sken, eller springer ut i vägen t ex. Det kan vara så att man rider i grupp, och sedan bestämmer sig för att dela på sig, eller att ena ekipaget kan skritta på lugnt även fastän det andra travar iväg. Erik och jag brukar träna på sådant när vi är ute och rider. Han stannar upp med Titan, medan jag fortsätter skritta eller trava eller galoppera med Perla, och även omvänt. Visst att hästarna ibland kan bli hetsiga och vilja springa iväg, men det måste ändå få åligga ryttaren att ha kontrollen i de situationerna.

Även om det är jobbiga saker runtomkring, måste hästen i slutänden lyssna på människan. Det handlar helt enkelt om säkerhet här.

Vento gjorde som sagt det han förväntades göra, uppförandet var mycket bra. Han blev också ombedd att kliva upp på lastpallen med alla fyra hovar, det tog honom inte många sekunder och det klarade han av galant.   Det blir lite som att man har tänkt ut lite lagom kluriga uppgifter till en elev, och så visar det sig att eleven klarar av att utföra uppgifterna på betydligt kortare tid än vad man avsatt.

Den sista övningen fick därför bli att ta upp Vento i alla tre gångarter. Galopp brukar vara lite svårt, om hästen inte tydligt förstår att det är just galopp man vill ha, inte bara snabb gångart. Man måste tillföra mycket energi för att få hästen att fatta galopp, ifall den inte av sig själv är väldigt pigg på att galoppera. Galoppen var lite svårare att få till, men några fattningar i varje varv blev det.