Idag flyttade vi hästarna till ny lösdrift. Här finns ligghall, boxar, plats att göra iordning hästen på, ridbana, uppvärmd sadelkammare, foderkammare, samt närhet till ridhus. Det känns väldigt skönt att ha hittat en bra fungerande lösning till vintern! :)

Ihopsläppet med de andra hästarna gick bra. De andra hästarna sprang runt i sin flock, medan Titan och Perla höll sig på sin kant. Hagen är så pass stor att det finns utrymme att springa undan, så jag tror det blir bra. :)

Efter att vi kommit hem tvättade vi av hästtransporten. Oj, vad smutsig den blivit! Nu hade vi inte någon tillräckligt hög stege, så vi nådde inte allra högst upp på taket på transporten. Vi ska se om vi kan få tag i en annan stege tills i morgon, och fortsätta då. Sedan ska vi vaxa transporten också, vi köpte båtvax på Biltema igår. Vet inte om Biltemas båtvax är så bra, men det är väl bättre än inget i alla fall.

Nu lider augusti månad mot sitt slut och det innebär att höstmånaderna närmar sig med stormsteg.

Nu har vi hittat ett riktigt bra ställe där vi kan ha hästarna inhysta från och med september månad! :) Det är en lösdrift med ridbana, ligghall, sadel- och foderkammare, som motsvarar våra önskemål på inhysningsplats. Jag längtar tills vi flyttar hästarna. Som det är just nu, vågar jag inte att Erik och jag ger oss ut på en ridtur. Risken för att hans skador ska gå upp igen, innan de är helt läkta, är alltför överhängande. I samband med att han gick omkull med Perla lossnade en flisa från båtbenet (såvitt jag förstått) på vänster hand och så fick han någon skada på infästningen till nyckelbenet i höger axel. Båda armarna var ur funktion. :(

Nu får alltså ridandet ligga på hyllan ett tag, tills vi kan träna på ridbana, hästarna är ju ystra när de inte kommer ut så ofta. Förvisso gick det inte ens särskilt fort när vi var ute den där olycksaliga kvällen, men i nuläget har Erik ännu mindre chans att styra Perla ordentligt, så nej, ridningen får vänta.

Det är nu ungefär ett och ett halvt år sedan vi var i full träning, och jag saknar det så. Det är inte alls kul att sakna ridbana och möjligheter att kunna träna. Snart, så är den tiden förbi dock. :)

Jaa, så är vi då äntligen tillbaka från vistelsen i Skåne och Falsterbo Horse Show. I onsdags kom en gammal hovslagarklasskompis till Erik, Karin som hon heter, hem till oss.

Efter att ha sett till våra hästar, ätit en bit mat och duschat av oss, så bar färden av. Jag började att köra, men efter att vi stannat och ätit en bit mat i Mjölby, så for vi vidare, då med Erik vid ratten. Karin och jag pratade på om ditt och datt, Erik koncentrerade sig mest på körningen. Framåt halv tre på morgonen kände jag att jag började bli trött, så då somnade jag nog till. Det hade då redan börjat ljusna ute!

Omkring klockan 4 på morgonen hittade Erik ett övernattningsställe, där vi stannade till, klev in i husvagnen och ställde klockan på ringning klockan 7. Då var det dags att fortsätta färden söderut.

Vi kom sedan fram till Falsterbo camping omkring klockan 9 på morgonen, då blev vi tilldelade en husvagnsplats, som senare skulle visa sig vara belägen ungefär mitt i en mindre festplats!

Efter att ha ätit lite frukost och kommit i allmän ordning, knatade vi bort mot entrén. Karin hade inga biljetter, så vi fick vänta på henne innan vi kunde gå in på området.

Väl inne på området var det fullt med folk liksom utställare! Vi hade att göra med att orientera oss där inne, liksom att hitta var dressyrläktaren fanns, där vi hade biljetter.

Vi valde att inte titta på all dressyr, utan vi knatade runt bland utställarna. Så mycket intressant hittade vi inte, och vi var heller inte på jakt efter något särskilt i utrustningsväg. En sak hade vi dock uppskrivet på listan, och det var att köpa en nosgrimma till Perla. Alla nosgrimmor som vi har, är för stora till henne, så vi hade för avsikt att hitta en sådan. Efter lite letande bland utställarna så hittade vi till slut vad vi sökte, en svart nosgrimma i platt läder och med avtagbar nosrem, detta för det facila priset av 50 kr hos Kullagulla. Helt ok pris! :)

Något annat som vi också fyndade, var en sadelgjord med elastiska ändar. Den är ämnad till Perla, som ju är något rund om magen. 130 cm lång sadelgjord kostade ynka 98 kr hos Kings Saddlery.

Ett par släta lädertyglar i hyfsad kvalitet hittade vi hos Skara hästsport, 99 kr kostade dessa.

Sedan köpte jag en jacka hos Nightmare AB, den är i softshell-material (tror jag det heter) och är vind- och vattentät. Då vi skulle betala fungerade inte deras kortläsare, så vi lyckades pruta ner jackan från 400 kr till de 350 kr som vi hade på oss. Kön till uttagsautomaten var väl sådär en halvtimme lång, så det var skönt att slippa den.

I övrigt handlade vi inget mer, förutom mat och dryck förstås.

Ridningen då, hur såg den ut? Jo, vissa ekipage var mer trevliga att se på, medan andra helt klart inte hade där att göra. :(

När Erik och jag stod vid framridningsbanan hörde vi två kvinnor upprört prata om en ryttare som inte var särskilt snäll mot sin häst. Hon piskade den upprepade gånger och red den väldigt hårt. Red rakt fram mot staketet där hon tvärnitade. Väldigt brysk ridning som inte alls hör hemma på en framridningsbana. Sorgligt att sådant ska behöva finnas.

När vi satt på dressyrläktaren såg vi åtminstone ett ekipage på framridningsbanan som red sin häst á la rollkür. Hästen gick med huvudet inkrullat mot bröstet, ömsom mot sidan, allt detta med kandarbetsling förstås. :(

Framridningsbanan ska väl inte vara till för korrigeringsridning, utan för uppvärmning? Man rider och tränar väl hästen inför tävling på hemmaplan? Begriper inte ryttarna att allt vad de gör ses och bedöms av folk på plats? Dressyren växer inte i folks ögon om den ser ut så här, förutom i oförstående lilla Lisas ögon som tror att det är så man ska rida sin häst, och sedan åker hem och gör likadant hemma...

På något vis blir det legitimt att behandla sina hästar illa, när de stora stjärnorna gör det och vinner medaljer för det, då måste det ju vara rätt, eller..?

Nåväl, det fanns trevliga ekipage att se också, så allt var inte idel dåligt. Hubertus Schmidt red väldigt mjukt och fint. Tinne Willhelmsson-Silvén red trevligt och utan några stora missar. Patrik Kittel och hans häst Scandic såg också trevliga ut. Vinnarna var faktiskt ganska rättmätiga trots allt, åtminstone från vad vi såg på tävlingsarenan.

Svaret på den frågan är nog olika, beroende på vem man frågar. Sedan finns det också olika saker att träna en häst på. Finns det då någon gemensam nämnar, undrar jag? Jo,det gör det nog. Vitsen med all träning är att hästen bättre ska klara av de uppgifter som man önskar att den ska utföra, det kan röra sig om all från lastträning, till att gå höga klasser i dressyr, hoppning, western och så vidare.

Så, om man då lyckas med att träna hästen till det man avsåg att träna den till; Är man då automatiskt en god hästränare? Det skulle jag vilja säga att man för den skull inte är.

Har man däremot lyckats träna hästen till den önskvärda nivån, utan att den har tagit skada av träningen på både det fysiska och psykiska planet, tvärtom däremot har blivit stärkt på de båda områdena, då kan man nog nästan titulera sig som en god hästtränare.

Även om man rent tekniskt kan få en häst att prestera på en viss nivå, så medför det inte per automatik att det är träning som har stärkt hästen. Skyndar man på för snabbt med piaff-träning t ex, utan att ta hänsyn till att muskler, leder, ligament och senor mm, behöver tid på sig för att stärkas till att klara av den ökade belastningen, så kommer träningen att leda till att hästen dels får ont av träningen, men också att den inte upplever den som positiv.

Idag ses det mestadels som en merit att någon har lyckats utbilda en häst till en hög nivå så snabbt som möjligt. Ju snabbare ju bättre, för då har hästen inte hunnit kosta så mycket pengar, blivit så pass gammal att den börjar sjunka i värde etc. Hänsyn tas sällan till hästens eget välbefinnande.

Vill man briljera med hur snabbt man kan lyckas uppnå något, så är hästar inget lämpligt objekt att utöva sin förmåga på. Vem vill väl ha en häst som inte håller i kroppen för att den är för snabbt tagen? Vem vill ha en mentalt nedbruten häst, eller kanske förskrämd häst, bara för att man har lyckats forcera träningen några år?

Skynda långsamt, är väl valda ord när det gäller träning av hästar. Låt saker och ting få ta sin tid.

Jag hinner sällan skriva i bloggen varje dag, är vi ute och rider med hästarna kommer vi hem ganska sent på kvällen och då finns inte riktigt tid och ork för att skriva ner dagens händelser i bloggen. Alltså skriver jag idag för den ridtur som vi var ute på igår. :=)

 Igårtog jag med Pee Wee-bettet för att prova på Titan under en ridtur. Jag var lite skeptisk från början; skulle bettet vara för kort? Mja, kanske är det i kortaste laget? I det vanliga raka egg-bettet från Hööks, så är det storlek 12,5 cm. Det upplever jag som ganska lagom, kanske till och med lite stort ibland.

Perla har 11,5 cm i sitt Billy Allen-kopierade bett. Det är ett tredelat bett men som har väldigt liten rörlighet, så det är nästan som ett rakt bett. För den som vill så finns det att skåda på Haglunds. Detta bett är lagom till Perla, men för tight till Titan, enligt vad jag tycker.

Nåväl, Pee Wee-bettet mätte vi till 11,5 cm, bettet är ju lite bågformat, så skulle man mäta med måttband är det kanske 12 cm. Så här såg det ut när Titan fick det i munnen.

Kanske lite tight? Om man ska ha sidostycken fästa så att det blir lite skarpare, då är funderar jag på ifall stängerna liksom tar i käken? Hm, jag får fundera på det. Ändå så stod det på hemsidan om Pee Wee att det skulle passa hästar som har upp till 14 cm i bettstorlek, dock i och för sig med drygt 0,6 cm glapp på var sida om bettet, vilket då är totalt 1,3 cm bort, men det ska ändå lämna drygt 12,5 cm bettstorlek. Nåja, det är inte bra om bettet kan kana runt i munnen heller förstås, men kanske får jag överväga att köpa ett Pee Wee-bett i storlek Large.

För några dagar sedan beställde jag ett Pee Wee-bett från en utländsk site. Tanken med det är att köpa ett rakt bett som är lite skarpare än just bara ett vanligt rakt bett. För det allra mesta sköter sig Titan bra, men ibland kan det vara bra att veta att man har en liten nödbroms ifall det skulle behövas.

Stångbett på Titan är ingen vidare bra idé då han hellre går för djupt än för högt med huvudet. Vill man bromsa när han inte vill bromsa, så drar han helt sonika huvudet nedåt och då får man inte så mycket kraft att hejda honom. Nu hoppas jag på att Pee Wee-bettet kan vara ett mellanting, lite skarpare än vanligt rakt bett, men inte sådan kraftig hävstång som det är på t ex Pelham-bett eller Kimblewick-bett.

Det enda jag eventuellt oroar mig för, är att bettet är för kort. Titan har 12,5 cm i det raka eggbettet som jag köpt från Hööks, och det är väl i längsta laget kanske. När jag mätte Pee Wee-bettet så är det 11,5 cm mellan "stängerna". Jag får prova och se helt enkelt. Är det för smalt för honom, så kan Perla med all säkerhet ha det, och så får vi beställa ett större till Titan. Pee Wee-betten finns bara i två storlekar, ett Standard och ett Large.

Idag tog Erik och jag ett kvällspass på hästarna, eftersom det var väldigt varmt tidigare på dagen. Uppåt 25-27 grader tror jag att det var i skuggan när det var som varmast.

Klockan var nog närmare halv åtta på kvällen när vi hade sadlat på och väl red iväg. Båda hästarna kändes pigga och fräscha, men vi höll tempot lugnt ändå eftersom de är ridna ytterst sporadiskt på senaste tiden.

På ett ställe red vi på en mindre stig där det var fullt med lupiner omkring oss. Erik gjorde ett tappert försök att fota mig och Titan, sittandes på en otålig Perla. Suddigt blev kortet på oss, medan det kort jag tog på Erik och Perla blev riktigt bra. :=)

Efter en lång uppvärmning kändes det ändå att både Titan och Perla var på hugget och Perla började till och med att takta, så taggad var hon! Vi släppte Perla och Erik först, och de for iväg i galopp nästan per omgående. Herr Titan väntade snällt på att jag skulle låta honom springa, och när jag väl släppte fram honom for han iväg som skjuten ur en kanon. Det är en härlig känsla att flyga fram med dundrande hovar inunder sig, även om det inte varade många sekunder innan vi bröt av. Vi har aningens längre bromssträcka än vad Perla och Erik hade, men snart så kom vi ner i skritt igen. Perla ville gärna springa mer, men nu fick hon faktiskt ge sig till tåls och nöja sig med att skritta fram.

När vi så hade bara några hundra meter kvar, så tog Titan och jag täten i en ganska lugn trav, Erik hade ett sjå med att få Perla att hålla sig på mattan. När jag manade fram Titan i galopp, skuttade visst Perla fram jämfota, berättade Erik senare, men hon höll sig kvar bakom Titan ändå.

När vi väl kom tillbaka till hagen igen, var det två nöjda hästar och lika nöjda ryttare som andades ut. Vi var nog alla fyra lika längtansfulla efter att komma ut tillsammans och se andra marker än de vi vanligtvis ser. :=)

Till en början såg dagen inte ut att bli alls så fin, det första vi hörde när vi vaknade i morse var regn mot fönsterblecken.

Efter att ha lyssnat på slutet av "Ring så spelar vi" och "Melodikrysset" så klarnade vädret ändå upp. Vi packade ihop alla grejor och åkte iväg mot hästarna, för att då på bilvägen mötas av mer regn... Inte så kul, tänkte vi.

När vi hämtade hästarna i hagen regnade det en hel del, men det avtog ganska snabbt och när vi till sist kom iväg så regnade det knappt alls. Vi behövde inte ens de regnjackor som vi befarat att vi borde ha tagit med oss!

Efter en ganska lugn ridtur med bara skritt, bortsett från en kort trav när vi nästan var tillbaka igen, så var vi rätt nöjda. :=)

Jag kan konstatera att jag skulle behöva en längre sadelgjord till Titan. Min förhoppning var att kunna köpa längre sadelgjordsstroppar, men det verkar vara i stort sett omöjligt! Perla skulle också behöva en längre sadelgjord, så tills vidare kanske hon får ärva Titans och så köper vi en längre till honom.