Jag fick en länk av en väninna. Länken visar Anky von Grunsven och information som klart och tydligt talar om varför rollkur inte är bra.

Informationen om varför rollkur är dåligt finns överallt, ändå fortsätter folk att försvara detta sätt att träna. För mig är det obegripligt. Jag vill ändå sprida informationen vidare, och få folk att förstå att rollkur inte har något med god ridning att göra.

Hygrom - det är en svullnad som kan uppträda efter att hästen t ex har blivit sparkad. Det som ledde till att jag lärde mig detta ord, var att vi för några dagar sedan upptäckte en svullnad på Perla, just i bogen mellan frambenen. Eftersom hon den senaste tiden har varit ganska så brunstig så har hon nog råkat fått sig en spark när hon har varit alltför närgången mot de andra hästarna i hagen.

Beträffande brunstigheten, så får hon nu ett dyrt preparat som heter Hormone Balance. Till en början verkade det fungera, men sedan återkom brunstigheten, så då ökade vi på dosen.

Nu går Titan och Perla endast tillsammans med ett annat sto, och i den flocken verkar det vara lite lugnare. Perla är så oerhört flörtig av sig...

Nåväl, bulan mellan frambenen är säkert uppkommen efter en spark, men nu har jag lärt mig vad det heter. Trodde först att det hette ödem, men så är det inte. Själva svullnaden påminner om en lårkaka, så det var det ord jag först sökte på inne på Bukefalos, men då hittade jag ordet hygrom.

Bra när man lär sig nya saker! :)

För några dagar sedan läste jag signaturen "Havrepappas" blogg där han skrev om sin reaktion om rapporten "Älskade hästar" från Djurens Rätt. Jag har också läst denna rapport, fast det var ett tag sedan. När jag läste den framkom inte så mycket nytt, det satte snarare pränt på saker som jag länge känt till och känt avsky för. Signaturen Havrepappa verkade dock läsa rapporten på ett annat sätt än vad jag gjorde, tror jag.

Här är för övrigt länken till rapporten: http://www.djurensratt.se/portal/page/po.../hastrapport.pdf

Här är länken till Havrepappas blogginlägg om rapporten: http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/7...epappa/73941.htm

Många icke hästmänniskor som jag pratar med, har ofta en helt annan syn på hästar än vad hästmänniskor har. För icke hästmänniskor är det inte naturligt att rida en häst, att ens ha den domesticerad. Icke hästfolk, som inte har förutfattade meningar om hur en häst bör leva eller tas om hand är ofta förvånansvärt mindre bekymrade om vilken färg hästen ska ha på "sitt" täcke eller ens hur stor box den har. Det är lätt för dem att se hästen som vilket annat vilt djur som helst, för i grund och botten är hästen ett vilt djur, även om vi har tämjt dem. Det går att tämja många djur, men att ta ur dem deras vilda instinkter är svårt. Har man däremot blivit lärd att behandla hästar på ett visst sätt, t ex från ridskolan där man lärt sig rida, så är det onaturligt för människan att helt plötsligt frångå det sättet.

Jag tycker inte att rapporten är så konstig, men den berör mig djupt. Kanske är det så att de hästägare som har vuxit upp med att hästar ska stå inne i en box med täcke och lindor på natten, och ofta om dagen, rakas inför varje vinter och sedan täckas med tjocka termotäcken, äta x antal kilo kraftfoder som komplement till x kg hö/silage/annat grovfoder, och vistas i ensam i en rasthage, á en paddocks storlek, som känner sig attackerade i denna rapport? För dessa människor är det en djupt rotad vana om hur de ska hantera och sköta sina hästar, och det behöver inte medföra fysisk misshandel av djuret hästen.

Många tänker sig djurplågeri som former av där man fysiskt misshandlar hästen, men det kan också vara mental misshandel.

För att ge några enkla exempel på detta;

* Tänk på alla värphöns som förr så "naturligt" satt i trånga små burar och producerade ägg på löpande band. Det var ingen som fysiskt skadade dessa höns.

* Tänk på alla kor som så "naturligt" står tjättrade i sina bås dygnet runt när de tagits in från säsongens sommarbete.

* Tänk på alla grisar som så "naturligt" hålls i utrymmen inte större än att de rymmer suggan själv.

För bönder som vuxit upp med att hålla djur på ett visst sätt, finns det inget onaturligt i att fortsätta hålla sina djur på detta vis, det har ju alltid fungerat förr! Sedan kommer en myndighet och ska helt plötsligt diktera nya villkor som gör att de måste ställa om sig och bygga om hela sin anläggning för miljontals kronor. Inte blir bönderna glada av det. Dessa bönder sköter också säkert sina djur på ett kärleksfullt sätt, och på det sätt som de har lärt sig i generationer. Trots det, vilken "icke-bonde" tror inte att värphönsen skulle trivas bättre i små flockar, med sin egen tupp och få vistas ute lite som de vill? Vilka kor skulle inte trivas bra med att få vandra fritt på markerna, så som de gör om somrarna? Vilka grisar skulle inte må bra av att få röra sig fritt och kunna bygga sina egna bon ute i naturen?

En väninna till mig har studerat bland annat grisars beteende, och berättade för mig att grisen egentligen är ett mycket renligt djur. Hon hade häpnadsväckande mycket information om grisars naturliga beteende, när de får möjlighet till det. Jag hyser ingen tvivel om att de flesta tamdjur skulle kunna må mycket bättre och bli lugnare av att få leva så nära sin naturliga livsmiljö som möjligt. Saken är bara den att människor är uppvuxna med traditioner om hur man håller djur, och dessa traditioner sitter djupt rotade och medför att vi lätt känner oss hotade den dagen då någon ifrågasätter vår djurhållning.

Titan är en Nordsvensk Brukshäst och en mycket grov sådan. Detta har fått till följd av att många människor tycker att han är alltför fet. Visst, jag håller med om att han är i överhull, men varje gång någon påpekar det, känns det som att jag är en dålig hästmänniska. Jag är väldigt less på att höra detta...

Nordsvensk Brukshäst är en hästras som är avlad för att klara sig på lite mat. Jämförelsevis med t ex Ardennerhästen, behöver Nordsvensken betydligt mindre mat för att uträtta samma arbete. Förvisso är Ardennerhästen till sin storlek större och kan kanske dra tyngre lass än en Nordsvensk, men betänk då hur smidig och nätt en Nordsvensk kan vara, och samtidigt klara av att arbeta långa dagar i skogen.

Förr i tiden ville man helt enkelt inte att en arbetshäst skulle kräva enorma mängder mat, för det fanns knappt så att det räckte av den varan till alla djur på gården. Kanske avlade man då indirekt på individer som i dagens samhälle inte alls mår bra av den kost som oftast erbjuds våra hästar, det vill säga "riktigt stuterihö" med höga värden av både energi och protein. Förr i tiden fick hästen ofta klara sig på skräphö, det finast höet fick korna som skulle producera mjölk och kött. Hästen skulle "bara" arbeta.

Om man har en lättfödd häst på fri tillgång av grovfoder, vill det till att detta grovfoder är magert för att hästen inte ska fetta på sig för mycket. De senaste åren har Titan och Perla gått på fri tillgång av hö, i vintras var nog höet ganska magert, för de höll sig fina i hull trots fri tillgång och att de ändå inte reds. När sommaren kom och de släpptes i sommarhagen, skenade fettet på dem dock. På några få veckor svällde de upp som elefanter, men när vi äntligen fick bort dem därifrån och till ett magrare sommarbete, tog det inte så lång tid förrän hästarna syntes magrare. Nu när höstmånaderna åter igen har kommit och hö har ställts ut, har det synesvis varit alltför kraftigt åt våra två, med resultat att de båda har svällt upp. De är inte lika feta som i somras, men runda är de. Proportionerligt sett har nog Perla svällt upp mest. De andra hästarna i hagen, fyra halvblodshästar, har inte alls svällt upp så kraftigt, så skillnaden är stor mellan hur lättfödda de är.

Självklart är det så att det är skillnad mellan olika hästraser. Ta ett engelskt fullblod t ex, de måste ofta ha stora mängder mat för att inte se ut som spjälstaket.

Det är så klart inte hälsosamt för en häst att vara tjock, men när man inte har möjlighet att välja eget foder, vad ska man göra då? Det är inte vi som vill ha hästarna runda, men de blir så av fel mat, så enkelt är det. Inte kan man få alla andra att följa ens egna önskemål heller, om våra håller sig fina i hull, så blir troligen de andra hästarna magra och måste tillskottfodras. Det är en svår balansgång.

Hur det än är, när Titan är i fin form, så kommer han aldrig att vara i samma hull som ett halvblod. Ett halvblod har en annan grundbyggnad, som helt enkelt inte är så kraftig. En Nordsvensk i lagom hull, kommer ändå att se fet ut i jämförelsevis med ett halvblod i lagom hull.

Nu när vi snart har ett eget ställe, kan vi välja hö med omsorg, och det känns bra. När vi så småningom kan ta eget hö, har vi tänkt att satsa på mineraliserat ängshö, dvs hö som består av många olika sorters gräs och som innehåller bättre halter av mineraler och vitaminer, än vad som vanligtvis kanske förekommer. Detta ängshö torde det inte vara några större problem att ge hästarna fri tillgång av.

Under ganska lång tid har ifrågasättandet av Akademisk Ridkonst på forumet Bukefalos varit tämligen stort. Jag vet inte när det började, det kom väl successivt antar jag. Det har nog hela tiden funnits med några kritiska röster, men nu för tiden tycker jag att de kritiska debattörerna synes vara fler än anhängarna till AR.

Jag undrar vad man får ut av detta debatterande mot AR? Jag är mycket väl införstådd i att utövarna av AR kanske inte alltid är de skickligaste ryttarna, men å andra sidan finns dessa personer inom alla andra inriktningar också: Western, vanlig dressyr, hoppning, fälttävlan och så vidare. Det finns nog ingen gren där utövarna är perfekta ryttare och gör allting perfekt rätt.

Jag är inte perfekt, och min häst är heller inte perfekt, i varje fall inte om man ska se till att skapa det ultimata dressyrekipaget, som kan göra precis allting bäst i hela världen. Jag är som jag är, men jag lär mig ständigt. Min häst är skapt som han är, men han anpassar sig efter mig och det verkar som om han gör så bra han kan när han är på det humöret. Jag har inget behov av att ständigt klanka ner på dem som jag ser som dåliga ryttare, eller dåliga hästskötare. Jag behöver inte tala om för andra hur de ska göra, eller inte göra. Gör det mig eller dem lyckligast om jag tillrättavisar någon? Det ska man nog fråga sig, ger man "hjälp" för att vara vänlig, eller visa att man kan bättre?

Jag är så less på Klassisk Ridkonst-forumet på Bukefalos, och känner inget som helst behov av att uttrycka mig där längre. Det finns så mycket trevligare människor runt omkring mig, som jag kan prata om ridning med, på ett nyanserat sätt. Allt är inte svart eller vitt, men det tycks ha undgått somliga. Jag tycker att det är hemskt tråkigt när det finns en elit, som på något vis vill framhålla sig bättre än de som rider "vanlig dressyr", AR, Western eller vad det nu må vara, de framställer sig själva som om de är de mest intelligenta personerna i världen.

Det senaste jag nu läste på Klassisk Ridkonst, är det eviga tjatet om stångbettets varande eller icke varande. Vi har den ena sidan, som försöker förklara sin syn på stångbett och varför de använder den. Det spelar dock inte någon roll hur många förklaringar de har, för den andra sidan har bestämt sig för att ett stångbett är vansinne att använda, så länge man inte rider Grand Prix dressyr, eller motsvarande. Då ska hästen givetvis vara utbildad och klara av att gå ett sådant dressyrprogram med 70% ungefär. (Sagt med viss ironi i rösten.) Nåväl, ungefär så låter det.

Jag är ingen förespråkare av vare sig stångbett eller graman, men jag tror att var och en måste få göra den upplevelsen. Det tog mig tid att förstå och inse skillnaden och att fundera mycket själv. Dock kan det vara så att vissa hästar är mer eller mindre oridbara på andra bett än stångbett. Vi hade en gång i tiden en kallblodstravare som gått många år på travet. Han gick förvisso att rida på vanligt tränsbett, men han hade en så djupt rotad erfarenhet av hur han skulle svara på tränsbett, att det verkade som en onödig kamp att envisas med tränsbett, det framkallade ofta bara än mer stress hos honom, då det säkert påminde honom om hur han skulle svara på tränsbett under i stort sett hela sitt liv. Nåväl, han var en häst som avvek från normalen, han hade säkert varit annorlunda om han sluppit travet i sitt liv.

Jag har sett folk som rider på stångbett och/eller kapson, de har också tränat för AR-tränare. Det finns de som i mina ögon absolut borde byta betsling, men så länge de själva inte tycker det, så kommer de heller inte att göra det. Det kan också vara hästar som har en viss negativ erfarenhet med sig i bagaget, från vanliga tränsbett, så man ska inte döma hunden efter håren alla gånger.

De gånger som jag kan tycka att det är motiverat att fortsätta rida på stångbett, är i de fall där hästen sedan tidigare har varit inlärd att svara på ett visst sätt med tränsbett, och det väsentligt skiljer sig från hur man nu vill att den ska svara. Ju längre tid hästen lärts svara på ett visst sätt, ju svårare är det att lära om.

Vissa hästar är mer eller mindre omöjliga att rida på bettlösa (typ sidepull, kapson etc) alternativ också, några av dem är tunga och hårda och svarar dåligt på bettlöst, några av dem rent ogillar det bettlösa alternativet. Ett sätt kan då vara att träna, och träna och träna på att hästen ska acceptera och svara på det bettlösa. Nackdelen med bettlöst träns, är att man inte längre kan påverka hästens tunga och mungipor. Jag har inte ridit särskilt mycket med bettlöst, så jag ska inte yttra mig alltför mycket om det. När jag red Titan på ett bettlöst träns, så funkade det hyfsat, dock kunde han bli väldigt stark på det, och tja, ju mildare betsling man har och ju mer egensinnig häst (lyssnar inte på ryttaren i alla situationer) ju svårare är det att rida på det. När jag har ridit Titan på ponny-hackamore, så har det gått rätt bra, men stark kan han bli på det ändå. Med storhäst-hackamore (mycket kraftigare hävstång) så blev han nästan förbannad så starkt det var. Jag kunde få stopp på honom, absolut, men han blev nästan otäckt irriterad på dess skärpa. Släpper jag upp någon annan än Erik på Titan, på en äng eller så, då kan det nog sluta hur som helst... Titan har så mycket egna idéer för sig, att om man inte aktiverar honom mer eller mindre hela tiden, så hittar han på hyss. Han är så stor och blir så stark, att vill han sätta iväg, tja då har man inte mycket att sätta emot själv. Det måste vara en person med mycket egen vilja som rider Titan, annars kör han med ryttaren, lyssnar inte etc. Den perfekta dressyrhästen? Nej, jag skulle inte tro det...

Hur som helst, det jag vill säga med ovanstående, är att man vet inte hurdan vare sig häst eller ryttare är och har för bakgrund. Vissa är kanske också nöjda med att rida runt så länge hästen inte protesterar och det känns trevligt på ryggen. Några vill inte ta en kamp med hästen, utan låter hellre hästen få bestämma/diktera villkoren. Kanske ser inte ryttaren det andra ser? Kanske tycker ryttaren att hästen rör sig bra och trevligt?

Jämförelsevis kan jag säga att när jag har iakttagit Western-ekipage på ganska hög nivå och som ofta vinner tävlingar, så ser jag stora brister med hur jag vill att ridning ska se ut. Men, westernryttaren (och domaren) VILL kanske att det ska se ut så där... Jag får då acceptera att det är deras ridning och de som sätter upp reglerna för hur det ska se ut. Jag skulle faktiskt också vilja jämföra AR med Western, de två ridstilarna är nog mer lika, än vad tävlingsdressyr och AR är.

Härförleden talade jag med en bekant om hästar och ridning, efter att ha sett Edward Gals ritt på hästen Moorland´s Totilas, med häpnadsväckande 90,750% i dressyr-EM och därmed slagit världsrekord i högsta poäng på dressyrtävling. Edward Gal var i blåsväder för några år sedan, när han figurerade på bilder på Theresa Sandins hemsida Sustainable Dressage. Theresa skriver djupt och biomekaniskt ingående om träningsmetoden rollkur. Träningsmetoden har kanske fallit i glömska hos de flesta, eftersom debatten kring den har tystnat. Somliga av de ryttare som då använde metoden, har senare påstått att de ej längre använder den. Edward var en av de ryttare som anklagades för att använda sig av rollkur.

Vilka ryttare som använder den idag, vågar knappt nämnas. Även fastän folk med säkerhet på diverse olika tävlingar klart och tydligt ser olika ryttare rida på sätt som skulle klassas som rollkur, så ifrågasätts det inte längre, debatten har effektivt tystats ner.

Jämför Edward Gals vinnande ritt mot en ritt av Hubertus Schmidt. Det jag ser på Edwards häst, är en häst som rör sig extremt. Hästens överarmar är inte bara parallella mot marken, utan de är till och med vända uppåt, innan frambenen börjar röra sig mot marken. Detta kan knappast påstås vara ett naturligt rörelsesätt för en häst, oavsett vad somliga vill få det till. Jag skulle aldrig tro att denna hästen skulle röra sig på detta vis i hagen.

Visst är det så att det finns talangfulla hästar, hästar som av hästägare får stort värde på grund av deras gångarter. Klart finns det bättre och sämre hästar, allt beroende på vad man har tänkt att ha dem till. Till exempel såg jag ju hingsten First Wish på en video med Jan Brink. First Wish var då ganska ung, tror han var 3 eller 4 år på videon och rörde sig fantastiskt mjukt. Det är klart att en sådan häst betingar ett högre värde på hästmarknaden, än ett vanligt halvblod med ej särskilt häpnadsväckande rörelsemönster.

Dressyr för mig, är en häst som rör sig mjukt och svävande, som en dans i klassisk balett. Jag vill inte se ett aerobic-pass, som är vad jag anser att man ser av Edward Gals ritt på hästen Moorland´s Totilas.

På Bukefalos dyker det då och då upp trådar då användare ifrågasätter AR-ryttares användnade av stång, ibland kombinerat med kapson.

Nu har återigen en sådan tråd väckts. Jag kan förstå att folk reagerar över användandet av stång, och jag gör det själv. Jag har blivit rekommenderad att använda stång och kapson på Titan, och en period red jag med det, dock blev resultatet inte som jag tänkt mig, så jag återgick till mina tränsbett. Det ska sägas att jag varierar en hel del mellan olika tränsbett, allt utifrån hur jag känner just denna dag. Det senaste bettet som jag har använt mig av, är det så kallade Pee Wee bettet. Dock tycker jag att det är i kortaste laget för Titan, så när jag anser mig ha råd, ska jag köpa ett till i en större storlek till honom.

Huruvida Pee Wee bettet är lämpat för ridbaneridning kan jag för tillfället inte yttra mig om, eftersom jag inte har provat det på ridbanan ännu. Bettet har ju en rak mundel, som Titan inte protesterar emot, mundelen tar väldigt liten plats i hästens mun.

De flesta andra ledade bett har Titan knaprat på, mer eller mindre. Knaprandet uppstår utan att man tar i bettet, så det tyder väl på att han inte är helt nöjd med det. När en häst dessutom knaprar på ett bett, så förstör hästen sina tänder, så det är ett högst icke önskvärt beteende. De bett som han inte försöker dra upp i munnen är de som är raka, utan leder vill säga.

Ett stångbett som jag faktiskt testat att rida med, var en portugisisk unghäststång. Den har inte så lång hävstång, och när jag provade att rida på det red jag förstås enhändigt. Vi provade att rida väpnarprogrammet, och resultatet var väl hyfsat. Det finns mycket att jobba på, men jag fick ändå en känsla för hur Titan kändes när jag bad om specifika övningar på specifika platser på ridbanan. Det är skillnad när man känner att; Här är det dags för lite öppna, här gör vi halt, här travar vi etc. När man rider ett program kan man inte lägga in en volt för att det känns som att det behövs, utan då får man stå ut med att känslan inte är perfekt och fortsätta ändå.

Hur som helst, nu har jag kommit ifrån ämnet lite... Jo, när det gäller stångbett så är det för mig på det viset att jag försöker känna av hur hästen fungerar på ett visst bett, en viss sadling mm. Om jag känner att det är något som inte stämmer, så försöker jag att byta ut den delen. När jag red på stångbett kände jag att jag inte längre hade ett verktyg att kunna resa upp Titan med. Alla förhållningar i tygeln gjorde att han sjönk än lägre med sitt huvud. Visst, om man då ser till att få mer energi i bakkärran så kan man få en mer upprest form på hästen, men för egen del så föredrar jag att spara stångbettet tills jag inte behöver använda mig av en bromsande funktion i bettet. När man kan rida hästen på helt hängande tygel, och kan bromsa med sätet samt ev andra hjälper än handen till hästens mun, då kan man sätta in en stång för att det är vackert och ändå ha kvar möjligheten att med en omärklig rörelse be hästen att länga sin hals ännu mer. En lätt, lätt kramning i tygeln och omedelbar eftergift. Tygeln inverkar då också lite längre ner på hästens hals, än om man har tränsbett, tygeln kommer närmare bogarna.

Det viktigaste är att ständigt vara ifrågasättande och kritisk till sitt val av verktyg. Är de rakt igenom positiva? Hur är känslan från hästen och hur vill jag att den ska vara? Är det något som känns svårare med nuvarande val av utrustning, än det tidigare? Finns det något jag kan förbättra? Hur ser det ut när vi framförs som ekipage? Ser det vackert och kraftfullt ut?

På förekommen anledning har Erik och jag haft funderingar kring benställningar idag

Frågan är vilken betydelse detta har för hästen. Om man tänker sig den unga hästen, så är det ganska naturligt att den är fransysk till viss mån, dvs att hela frambenen är vridna utåt. När hästen växer och breddar sig, så följer benen med, bogbladen vinklas utåt och hästen blir rak i benen. Om hästen blir fet däremot, så blir resultatet oftast att hästen blir inåttåad. Går hästen ner i vikt så blir den mindre påtagligt inåttåad. Titan är en sådan häst. Ju fetare han är, ju värre ser hans benställning ut. Just nu är han i överhull, men inte i extremt överhull.

Om man sedan går vidare till benrörelser, så är det oftast icke önskvärt att en häst biljarderar, men om man lyssnar till Bent Branderup, så talar han om detta på ett lite annorlunda sätt. Ifall hästen biljarderar när den rör sig, men hoven sätts ner i marken och därefter inte skruvas, så gör detta inget. Däremot är det värre om hästen skruvar när den har hovarna i marken, eftersom leder då är belastade av hästens vikt. Bent har en poäng i detta, tror jag allt. Jag tror inte att våra två hästar skruvar när de har hovarna i marken, men jag ska iaktta detta framöver.