Idag kom sommarvärmen tillbaka ett kort litet tag. Jag hade nog gärna haft lite höstkyla måste jag säga, det blev lite värmechock både för mig och för hästarna idag.

Efter att ha inhämtat ganska mycket inspiration på sistone har det funnits en del nya idéer om vad jag kan göra med hästarna, som kan stärka upp dem och göra det lättare för dem i andra rörelser. Nu har det varit två Bent-kurser två helger i rad som Erik och jag har varit med på, igår kom vi hem från den som hölls i Gottröra. Det är alltid intressant att lyssna på Bent och vad han har att säga. Jag tar väldigt personligt till mig det han säger, och han får mig att tänka efter faktiskt. Själva undervisningen är också intressant att titta på, men det ska erkännas att i ett kyligt ridhus och med många timmars sittande så måste man ta pauser då och då, det går inte att koncentrera sig så lång tid i sträck. Bent talade på teorin om att man har mätt hur lång tid en människa kan koncentrera sig, och världsrekordet är 18 minuter utan att tappa fokus! Det ger en del att tänka på när det kommer till inlärning och även undervisning...

Något som var mycket tänkvärt var när Bent sade "För vems ögon rider du?". Han berättade att i början när det satt en dressyrmänniska och tittade på honom, så försökte han visa fram riktigt flott ökad trav, när en "barockmänniska" tittade på honom försökte han visa fram vad han trodde den ville se, och så vidare. Bent kom till slut underfund med att förmodligen var människorna där för att titta på vad han gjorde, inte vad de själva ägnade sig åt, så därför tänkte han om. Han försökte rida och föreställa sig att det var hans gamla ridmästare som tittade på honom, och försökte träna på ett sådant vis som de hade blivit nöjda med. Detta är mycket tänkvärt och kan nog göra att man lugnar ner sig när man har åskådare under sitt träningspass. Detta är också vad jag ska försöka ha i åtanke när jag tränar mina hästar framöver. Det är inte alla dagar man tycker att träningen går särskilt bra, men strunta i det och försök göra det bästa av dagen istället. Om din plan för dagen inte fungerar, försök göra något annat istället så att hästen får en positiv upplevelse av träningen ändå, och spar det svåra till en annan dag, då hästen kanske är lite piggare eller lite lugnare, mjukare i kroppen eller vad det nu kan vara som felar.   

För Glorias del började jag som alltid med att stå stilla, ställa henne åt båda hållen och försöka få henne att ta halten lite mer med sig in i kroppen och få lite mer skankböjning. Jag försökte ha hennes balans mellan hennes framben så att hon får tyngdpunkten mellan sina bakben istället för att vikten åker ut över ena frambenet eller mest mot det ena bakbenet. Hon gjorde ganska fint ifrån sig. Det är framsteg från i början när hon hade väldigt litet tålamod med att stå still.

I longeringen bad jag henne kliva in med sitt inre bakben och även få med det yttre bak i sluta. Vänster varv är hennes lättare varv just nu, hon får lättare med sig höger bak i slutan och hon ställer/böjer sig lättare i vänster varv. I höger varv är det lite svårare, både med överträdelse med inner bak och att få ställning i nacken/mjukhet i halsen och hålla inner bog på plats, det blir mer korrigeringar i höger varv. Hon får med sig vänster bak in i slutan, men blir lite tung på inner/höger bog och lite rak i kroppen. Vi får jobba mer på ställning i nacken. När jag ändrade position och gick baklänges framför henne så hittar hon ställningen lättare, jag upplevde det inte som något direkt problem då, men i longeringsposition känns det som att hon skjuter ut höger bog. Nåja, jag får kanske gå lite närmre henne i höger varv och peta med spöet på hennes bog så får vi se om det ändrar sig.

Gloria har inga problem med travupptagningar nu. Det känns som att hon går och väntar på att jag ska ge travsignal och jag behöver inte be henne hålla igång så mycket. Hon travar också med longerlinan hängandes mellan mig och henne och hon tränger inte inåt eller drar utåt. Hon följer volten ganska väl för att ha arbetats så lite. 

Första gångerna när jag longerade Gloria hade hon väldigt svårt att röra sig framåt över huvud taget. Hon är en tydlig LBI-häst. Hon vill helst stå still, och hon är inte nyfiken på att göra en massa saker, hon är inte av naturen ambitiös.   Hästar är olika, och Gloria är speciell på sitt vis. Det som blir min uppgift är att se till att hon VILL röra sig framåt och att jag inte gör det för jobbigt för henne, inte tjatar för mycket på henne och låter henne få pauser. Idag glömde jag godispåsen, men sist jag tränade Gloria hade jag en påse med hästgodis och hon fick en bit så fort hon gjorde rätt. Det verkade faktiskt tydligt få henne mer motiverad, så nästa gång ska jag se till att ta med mig godiset så att hon fortsätter vara intresserad av att få det där goda. 

Gloria rör sig lätt i kroppen, hon har inget direkt som tar emot, bara man får henne att vilja, så kan hon nog göra ganska mycket tror jag.

Perla var idag lika ambitiös som alltid. Hon blir så eldig på ridbanan, sådan är hon sällan när man rider ut. Hon blir taggad när man rider ut och den andra hästen galopperar iväg, då vill hon också, särskilt när hon märker att hennes ryttare snart ger henne en signal om att ge sig iväg. Normalt sett annars ute när man skrittar, travar och galopperar så är hon inte så extremt hetsig, som hon är på ridbanan. Idag var alltså som vanligt, Perla var framåt och taggad. Perla har lärt sig bra att gå i sluta i vänster varv, höger är svårare. Hon vill dock gärna göra slutan så extrem som möjligt och tappar då inner baks framkliv, så nu får jag passa så att hon fortfarande riktar båda bakbenen inunder sig i slutan. I höger varv är det väl lite mer balanserat, hon kliver inte för mycket i sluta, snarare lite för lite ibland. Däremot tenderar hon att tappa vänster bog ut, men idag lyckades jag ta in den genom att peka med spöet mot den. Jag får se upp så att linan är hängandes och att hon inte drar utåt i höger varv, passa hennes ytter bog där.

Sluta kan hon göra i både skritt och trav på volt, kanske inte de mest perfekta, men vi jobbar på det. 

Galoppen i vänster varv kan vara riktigt fin, hon erbjuder samlad galopp, men vill helst dra iväg i racer-galopp förstås. Hon vill, vill, vill springa! Höger galopp är svår, några steg kan hon få till i hyfsat tempo men sedan ränner hon iväg. Det är svårt för jag vill inte bromsa upp henne för mycket så att hon får svårt för galopp. Jag gjorde det misstaget tidigare och bannade henne för galoppen när hon tog den istället för att trava. Hon blev då väldigt spänd och fick svårt att galoppera, eftersom hon trodde hon skulle få ovett för det. Nu börjar hon igen att bjuda på den och i bättre kvalitet gång för gång. Med Perla är det viktigt att få henne att vänta, men om hon gör för mycket får man vänligt be henne att avbryta, och berömma väldigt mycket när hon gör exakt det man vill. Hon vill vara till lags, men hon vill samtidigt springa och få utlopp för sin energi.

När Perla har gjort något bra (vilket hon så klart för det mesta gör ) så berömmer jag henne förstås och går fram till henne, eller låter henne komma fram till mig. Hon uppskattar närhet och vill gärna stå tätt inpå. En del kanske tycker att det är olämpligt, men jag låter henne vara så nära och jag stryker och klappar på henne, omfamnar hennes hals och berömmer henne med orden. Perla är en häst som reagerar starkt på människans tillstånd. Är jag i obalans blir det väldigt svårt att få henne att tagga ner, hon känner av människors känslotillstånd väldigt väl, hypersensibel skulle jag kalla henne. När man är upprörd är det ingen idé att träna Perla för då springer hon etter värre och det har jag fått erfara några gånger. Hon är en häst som får lära mig att kontrollera mina känslor.

Efter Bent-kurserna har jag börjat rida Titan på stång och kapson. Tidigare har jag tyckt att han bara hänger sig på kapsonen och att ett bett fungerar bättre att resa upp honom på. Efter att ha hört Bent tala om kapsonens inverkan på nosryggen och bak till skankerna på hästen har jag dock försökt tänka och göra om. Titan har svårt för skankböjning och jag upplever honom som tung på handen. Med kapsonen kanske jag kan få halvhalterna att gå igenom bättre och få bättre aktivitet i hans bakben, där motorn sitter.

Faktum är att det inte har gått så illa på kapson som jag trott. Stången verkar han också mindre missnöjd med än ett tränsbett. Tränsbettet upplevde jag på sistone som att han hängde sig på, och visst, då ska ens skänklar gå in och be bakbenen att träda inunder bättre, men det är svårt på Titan som är byggd med en enorm framdel. Dessutom har han på sistone blivit lite för fet tyvärr, nu försöker jag få honom att smalna av, men det tar tid.

Jag försöker nu använda kapsonen till att resa upp hans framdel med, stången för att lösgöra munnen/nacken. Han ska bära sitt huvud/hals själv så klart och när han gör det släpper jag efter på tyglarna och försöker låta det tillståndet bestå.

På volt blir Titan fort trött, så det är ingen mening att rida för länge på volten, utan jag försöker att komma ut till långsidorna nu och rida öppna, se till att han kommer bort från inner tygel och att han får med sig inner bak. Slutan likaså, men jag aktar mig mer för slutan nu för att undvika att han hamnar på inner fram som han så gärna tenderar att göra. Öppnan är en bättre rörelse, slutan kan man rida när man rider mot piruett eller diagonalsluta, men enbart sluta längs långsidan tycker jag kan tendera att få en framtung häst att bli mer framtung, den lutar sig lätt mot väggen med ytter fram och hänger på inner fram istället för att gripa in med ytter bak, om inte halsen är tillräckligt upprest.

Nåväl, Titan gick ganska fint och jag red också några halva vändningar i trav vilket också gick fint. Jag vände nästan direkt så fort jag kommit in lite grand från långsidan och då kan hända att Titan inte blev lika trött som när man rider lite för många steg i diagonalsluta. Han kändes ganska lätt ändå i vändningarna. 

Galoppen i vänster varv går ganska fint på volt, höger måhända vara lite svårare, men samtidigt tycker jag att han kan samla galoppen och vända bättre i höger varv. Jag red serpentinbågar över ridbanan och gjorde avbrott och bytte galopp på medellinjen, Titan blev lite mer taggad av denna övning än att bara galoppera på varv efter varv. Sedan red jag galopp längs långsidorna, diagonalsluta in mot mitten, vände runt bakdelen och red tillbaka mot långsidan. Svårt i vänster varv! Lite lättare i höger varv, så höger galopp var lättare i denna övning.

Det sista jag gjorde var att göra en växling mellan galopperna och vända runt honom i galopp och det gjorde han riktigt fint, så där slutade jag för dagen!   

Efter att ha sett dokumentären om Buck Brannaman började jag fundera på vad jag gjort under alla år, varifrån jag hämtat inspiration. Jag berättade i förra inlägget om när jag såg Leslie Desmond för några år sedan och den clinicen jag var på då var mycket bra. Leslie har ett bra sätt att umgås med hästar, hon älskar hästar och drar och sliter inte i dem, slår inte efter dem med repet osv.

Jag googlade och hittade in till Leslies hemsida och fann att det är en clinic med henne i Knutby nu den 15-16 september, så jag tog kontakt med tjejen som anordnar clinicen och anmälde mig och Titan dit.

För den som vill anmäla sig finns mer info på Facebook

http://www.facebook.com/events/404371132945074/

och även på http://www.kaptensstallet.se/

Jag hoppas på att kunna få med mig lite verktyg ifån denna clinic.    Du som är intresserad, passa på att anmäla dig du också, för Leslie kommer inte särskilt ofta till Sverige då hon bor i USA.

Jag tror att det var några fler än jag som såg dokumentären "Buck" på SVT tidigare i veckan. Den ligger kvar på SVT Play en knapp månad till, så för dem som vill finns ännu chansen att se programmet.

Reaktionerna på denna dokumentär har varit blandade. En del tycker att den var hemsk, andra att den var jättebra. Olika personer lägger olika värderingar i dokumentären beroende på deras egna bakgrund.

Det finns många hästmänniskor som är kända för sin hästhantering och många av dem har startat egna skolor. Klaus Ferdinand Hempfling, Pat Parelli, Monty Roberts, Alexander Nevzorov m. fl. De har alla mer eller mindre sitt egna sätt att hantera hästar på. Jag minns ganska väl när jag läste i någon av KFH:s böcker om att han inte ville vara elak mot hästen, utan klappade den länge och väl, och till slut blev han ordentligt biten. Något i den stilen var det, det han ville få fram var att umgås med hästar innebär inte att vi ska se dem som gosedjur, för då kan det likväl sluta illa...

Hur det än är, är man den människa man är. Som med allt annat har en del människor mer medfödd känsla i kroppen för saker och ting de intresserar sig för, medan andra får lära sig en viss teknik. Man kan beundra andra personer, idolisera dem, men själv aldrig någonsin vara kapabel till att bli likadan, och inte är det meningen att vi ska bli en kopia av någon annan? Man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv, och jag tror ingen har som motto att de ska göra saker och ting på ett sätt de inte tror på. Var och en utvecklas av de erfarenheter de skaffar sig genom livet. Bucks barndom var inte den raraste man kan tänka sig. Detta framkom i dokumentären, och den hingst som attackerade Bucks medhjälpare jämför också Buck med sin egen barndom. Får man en dålig uppväxt och ingen hjälper en upp så kan det sluta illa.

http://houston.culturemap.com/newsdetail/07-06-11-the-real-life-horse-whisperer-ties-horse-problems-to-people-problems-in-Buck/

Nu är jag inte helt bekant med hur inridning av hästar normalt sett går till i USA, men i dokumentären ges lite exempel på det, och det inkluderade en hel del otrevligheter. Buck har ett annat sätt, och nog har han förändrat många hästmänniskors syn på hästar. Dokumentären var i första hand om honom som person, inte hur han rider in och hanterar hästar över lag. Vad jag förstod så har Buck lärt sig mycket av Tom Dorrance. För många år sedan var jag på en liten clinic med Leslie Desmond, som lärt sig av Bill Dorrance (Erik fick förresten boken "True Horsemanship Through Feel" med Bill Dorrance och Leslie Desmond). Både Tom och Bill Dorrance (de var bröder) kan anses vara skaparna utav den moderna natural horsemanship-rörelsen, så jag tror att hästvärlden har mycket att tacka dem för. De har tillfört något annorlunda i hästhanteringen, än hur den gängse var dessförinnan. Därifrån utvecklas saker naturligtvis vidare, men jag tror faktiskt att just Tom och Bill haft stor betydelse i historien.

Om ingen vågar prova något nytt, så blir vi mer eller mindre kopior av varandra...   

Efter mycket resande under vår semester så är vi nu åter igen hemma och tillbaka i vardagen.

Nu ska man inte klaga när solen väl lyser, men idag var det faktiskt lite besvärligt att träna Perla på ridbanan när solen stod så lågt att den bländade mig. Det är svårt att se vad hästen gör då, och samtidigt tror jag att hästen blir bländad när man själv inte blir det.

Jag tränade i vart fall Perla på longen, med kapson. Tränade på underträdelse med inner bak och ytter bak. I vänster varv går det riktigt fint, men i höger varv faller hon på sin höger bog så jag får korrigera den ganska mycket. Det blir bättre och bättre, men just när jag ber henne om sluta på volt så tappar hon ställningen i nacken, faller på innerbogen och närmar sig istället mig med inner bog istället för ytter bak som är tanken. Svårt var det, men till slut fick vi till det, både i skritt och trav, men mer träning behövs.   

Galoppen fattar hon fint i vänster varv. Vänster varv som var så väldigt svårt att galoppera i tidigare i våras och som jag verkligen fick träna på hos Christofer. Nu går galoppen fint och inte i 180km/h, så det är ett framsteg.    I vänster varv är nu galoppen svårare eftersom hon skjuter ut höger bog, och därför tenderar hastigheten att bli högre här, men vi fick till samlad trav i vänster varv och även några galoppfattningar, fast de behöver bli mycket bättre.

Det sista vi gjorde var trav i höger varv och hon kunde gå in i slutan utan att falla på bogen, det var fint! 

Till en början tänkte jag att Erik skulle rida Titan idag, så han fick klä på sig ridkläder. När jag såg vilket humör Titan var på, insåg jag dock att det inte skulle fungera bra för mig att undervisa, utan jag måste rida honom själv så att jag kan korrigera honom på rätt sätt och i rätt ögonblick. Titan såg väldigt seg och slö ut, då är han inte lättriden.

När jag satt upp tror jag att Titan genast märkte att det skulle bli andra bullar av än han tänkt sig. Med en gång fick jag mer energi i honom bara av att sitta upp, utan att behöva använda spöet eller skänklarna särdeles mycket. Jag vill inte att han ska gå och hänga på bogarna utan att han kommer upp sig mer i formen. Jag hade kandarbetsling på honom (men nästa gång ska jag prova det tredelade med parerstänger enbart) men red nästan enbart på bridongen. Det stör mig lite att jag måste trä kandarkedjan genom bridongringarna, annars klämmer kedjan bridongen. Detta sätt att sätta kedjan gör dock att varje gång jag tar i bridongen, så blir det även en inverkan i kandarstången och det är jag inte så förtjust i. Nästa gång blir det som sagt annan betsling.

Jag red Titan i ganska hög form, bad honom att samla skritten och skritta energiskt men med förhållandevis korta steg. Inte ta långa kliv och bara hamna på bogen. Jag ville inte att han skulle börja takta, det är jobbigare att skritta samlat och i hög form, än att gå in i något slags tramp men få hamna på bogarna. Han försökte stundom att börja trampa, men då sade jag ifrån, bromsade upp honom och bad om samlad skritt igen, det tyckte Titan var jobbigt. Jag kände att han var på väg att hetsa upp sig och explodera iväg, men jag lät honom inte göra det utan bad honom lugna sig och lyssna, så det blev inte mer än att jag fick känslan av att han blev upprörd. Han sansade sig och efter några steg var han lugn igen, istället försökte han ta varje chans till att hänga på bogarna. Så fort jag bytte ställning, sträcker han sig automatiskt nedåt, men då får jag vara snabb och behålla formen hög och inte låta honom dyka ner.

I skritten red jag längs långsidorna, böjd rakt fram, öppna, sluta, diagonalsluta, skrittpiruett, förvänd sluta. För att Titan ska kunna göra en skrittpiruett måste han vara samlad i skritten, kliva fram med sina bakben, men inte ta för långa kliv med dem samt lyfta sina bogar. Han har svårt för att lyfta sina bogar, så piruetterna var absolut det svåraste idag. Jag kan väl inte riktigt säga att det blev piruetter, mer bakdelsvändningar, men i alla fall, intentionen är att det så småningom ska bli bra skrittpiruetter.

I öppnan längs långsidan var jag noga med att han inte skulle hänga på innertygeln. I vänster varv har han lite svårt med ställningen. Jag funderar på att prova kapson igen, kanske nästa gång, för att förtydliga ställningen i nacken. Jag kanske kan rida på tränsbett plus kapson, funkar det inte så är det väl bara att knäppa bort kapsonen. Annars gjorde han ganska bra öppna i höger varv, jag kunde behålla skänkeln vid sadelgjorden.

I vänster varv var ställningen bättre, han hängde faktiskt inte särskilt mycket på innertygeln och jag kände att jag kom ner på innersidan. Diagnalsluta undan höger skänkel är inte helt hundra, jag tror det är den svagare vänster bak som spökar och att han tycker att det är jobbigt att ta vikt på den. Piruetterna kan absolut bli mycket bättre.

Jag red en del förvänd sluta på volt och det var riktigt jobbigt tyckte Titan, särskilt i höger volt, men det gick bra ändå.

I trav gjorde jag ungefär samma samma sak. Det blir ganska kort trav, men det är mycket för att han inte ska dyka nedåt på sina bogar och för att han lyfta sina framben lite snabbare. Han kändes mjuk och fin.   Lite svårt med takten i vänster varv längs långsidan i böjd rakt fram och öppna tyckte jag, men jag får känna mer nästa gång.

Sist av allt travade jag i lite mer avslappnad form, lite öppna och diagonalslutor, han kändes mjuk och samarbetsvillig, bekväm med arbetet.

När jag satt av släppte han ut snoppen, och det brukar vara ett gott tecken på att han varit tillfreds med träningspasset, han såg ganska belåten ut faktiskt.   

Nu har veckan som veckoelev hos Christofer Dahlgren förflutit. Det har verkligen varit några intensiva dagar, först sommarakademien i Danmark och så nu denna vecka i Hällekis. Jag är trött, men känner mig inspirerad till häst!  Både Titan och Perla har jobbat på duktigt, de har varit lyhörda och försökt klura ut vad de ska göra. Det var bra att få ta instruktioner från Christofer och släppa kraven på mig själv och hästarna, jag lägger inte lika mycket värderingar i det hästarna gör när jag blir instruerad.

Med Titan tittade vi på samlingen. Christofer sade att det är viktigt att jag är noggrann med att Titan inte går in och börjar trampa i spänning, då han hamnar på bogen istället. Vi inriktade oss på att få Titan att gå i ren skritt, men försöka samla den och därur komma rätt in i trav/halva steg, samt att från trav gå ner i samlad trav och ner till halva steg. Jag upptäckte att mina gamla kunskaper från när jag läste på Katrin Wallbergs utbildningsskala kom till nytta, jag erinrade mig hur vi en gång började träna Titan för att han skulle gå upp i trav och det var just att lägga till innerskänkeln när ytter fram lyfts, för att ge en signal till inner bak att lyftas samtidigt. Jag tror att Titan också hittade tillbaka till det minnet, för han kändes avslappnad i kroppen och svarade mer på taktförändring än framåt, när jag fokuserade på vad vi skulle göra.

Därutöver tittade vi på galoppen, red sluta och öppna på volt. Jag kände det som att Titan förstod vad han skulle göra och vissa sekvenser lyckades jag även få med bogen in så att galoppen kom mer mot piruettvändning.

Vi tränade på att Titan ska sträcka sig mot ytter tygel och att jag inte ska tjuvhålla i innertygeln. Särskilt i öppna på långsidan syns detta. Det blir så när jag tycker att Titan tappar ställningen i nacken, men jag får försöka hålla min innerhöft framförd för att på så vis hålla hans ställning i kroppen på plats och inte bry mig alltför mycket om det jag ser framför mig. Ta yttertygeln mot halsen och verkligen föra in bogen, så att det blir shoulder in, inte haunces out.   Det var väldigt nyttigt att åter igen rida skolorna på rakt spår, jag har inte gjort det på länge nu utan koncentrerat mig på voltarbetet. Jag tror det är dags att åter igen tänka på jobbet på raka spår för att det är lättare att se vad som är och vad som inte är, på raka spår. Böjd rakt fram är mycket nyttigt att ha koll på också, och det görs bra på raka spår.   

Vi red också galopp på raka spår, hela långa ridhuset ner i böjd rakt fram och även öppna och sluta. En övning där var att rida galopp, gå in i diagonalsluta mot medellinjen (men stoppa upp en kort bit innanför spåret), flytta bakdelen så att ny diagonalsluta får sin riktning mot spåret igen. Det blir alltså diagonalsluta in mot medellinjen, förflyttning av bakdel (tänk förvänd galopp) och så diagonalsluta igen tillbaka mot spåret. Underligt nog gjorde Titan detta bäst i höger galopp, den som varit så uppenbart dålig tidigare.

Perla red jag första passet, men efter att ha sett Christofer jobba Ixion så utmärkt på longerlina och även instruera en av veckoeleverna som var där samtidigt som jag, så ville jag gärna få undervisning i hur att jobba Perla på longen. Jag tror att det kan stärka upp henne bättre än om jag sitter på, i alla fall till en början. Det är lättare att lära in signalerna från marken och det finns så mycket att göra från marken.

Jag tränade på öppna och sluta med kapson och longerlina. Öppna är inga problem att gå bredvid henne, men hon har en tendens att falla ut med ytter bog. För att motverka det är det bra om man kan lära hästen att ta med sig ytter bak in mot volten, så att man kan få kontroll på både bakdel och framdel från longen. Med hjälp av att kunna inverka på båda bakbenen kan man så småningom också börja samla hästen på longen. Christofer har verkligen gjort ett jättebra jobb med Ixion på den korta stund han har haft honom. Repetition och konsekvens gör underverk.   

Det blev resterande bara pass från marken med Perla och hon fattar snabbt. Dock började hon gissa sig till att hon skulle flytta sin innerbog mot mig, så jag fick förtydliga och återgå till kortare lina ibland. Hon har inte helt klart för sig exakt vad jag vill, när jag i mitt tycke ber henne om att flytta med sig ytter bak in och samtidigt behålla ställningen i kroppen och inner höft framförd, men det är bara att fortsätta öva tror jag.   

Vi jobbade henne även lite längs spåret. Provade att diagonalisera hennes skritt, men hon gillade inte spöet på bakbenet och började kicka mot det eller lyfta inner bak högt, så jag flyttade spöet ovanför svansroten istället och försökte ändra takten. Perla gjorde faktiskt några väldigt fina halva steg och kom till och med in i piaff vid ett tillfälle, hon har travtakt i kroppen. Dock blir hon ganska hetsig när man jobbar med detta, så vi ska jobba på att hon behåller lugnet och hellre går mer framåt i skritten och sedan upp till trav. Jag tror dock att jag ska göra samma som vi gjorde med Titan, dvs att bara använda inner skänkel (handen i skänkelläget från marken) till en början för att lära in travupptagning, därefter kunna använda spöet när hon svarar bra på travtakten.

Sista passet jobbade vi Perla vid hand. jag fick prova att befinna mig på hennes yttersida och kunna göra öppna och sluta därifrån, samt piruettvändning. Oj så svårt, men kul! Jag hade inte helt koll på tekniken, men Christofer förklarade bra och visade när jag inte fick det rätt - jättebra!   

Jag är väldigt nöjd med veckan och känner mig glad och tillfreds med hästträningen!   

Några ridturer ute i de vackra omgivningarna kunde vi inte ta oss för pga det myckna regnet under veckan, däremot kunde vi själva ta en promenad. Vacker natur, inte sant?

Igår kom vi tillbaka från några dagars vistelse i Danmark då vi deltagit i den årliga sommarakademien inom Ridderskapet för akademisk ridkonst. Några mycket trevliga och intressanta dagar.   

Det som grumlade dagarna i Danmark var rapporterna från OS i London och då tänker jag främst på hästsporten. Jag fick veta att Patrik Kittel blivit anmäld för djurplågeri, vilket jag säkert tror är på väl grundade syner. Det är knappast någon hemlighet att Patrik ser ut att använda sig av rollkür som träningsmetod, den som framför allt Anky von Grunsven gav ett ansikte åt för ett antal år sedan.

På nätet cirkulerar nu flertalet bilder på Patrik Kittel när han rider Scandic på OS-området, och ilskan mot ridningen är stor. Även Adelinde Cornelissen på Parzival verkar ägna sig åt rollkür och dessutom flera otrevliga bilder mitt inför domarna, men de verkar inte reagera. Sorgligt.   

Här ses bilder på Adelinde och Parzival:

Adelinde och Parzival på uppvärmningen

Patrik på Scandic:

På Facebook finns det två grupper som jag tycker är intressanta:

Classical Horsemanship

No-Rollkur.com

Gå gärna med i dessa två grupper om ni är med på Facebook. Där finns mycket givande diskussioner och bilder. På den första gruppen diskuteras även gamla bilder på klassiska mästare. Just nu går förstås vågorna höga om OS i London och rollkür.

På sommarakademien kom några av oss att diskutera vad som är djurplågeri. Det finns grupper som verkar för att hästar inte ska ridas alls, och när man tar del av hur illa det verkligen är på sina håll i världen, blir jag stundtals benägen att hålla med.

Ingen kan kalla det naturligt att vi rider på en häst, men hästen har betytt oerhört mycket för människan i historien, liksom många andra djur. Jag vill tro att de flesta människor är goda och inte har onda avsikter. Jag känner ändå att den människa som medvetet börjar ägna sig åt rollkür knappast sätter sin hästs hälsa i främsta rummet. Ära och berömmelse och naturligtvis pengar är det som hägrar och så snart pengar är inblandade i hästsporten så kommer människors allra sämsta sidor fram verkar det som. Ändamålen helgar medlen, tycks vara mångas devis.

Denna video på Anky och Idool förtjänar dessvärre att bli för evigt ihågkommen, för att ingen ska glömma...:

http://www.myvideo.de/watch/6971982/Anky_van_Gunsven_Idool_Training_in_Sydney

Nu var det åter igen ett tag sedan jag skrev i bloggen. Det är inte alla dagar jag riktigt har modet uppe att skriva, jag lider av en otrolig prestationsångest. När jag känner att saker och ting inte flyter så bra, vill jag inte vara med. Träningen med hästarna har varit blandad. Pga värmen blir Titan väldigt trött och orkar så lite. Han försöker så gott han kan, men jag förstår om han inte orkar med sin stora kroppskonstruktion.

Perla red jag ganska länge på ett hackamore och jag tyckte att det fungerade bra.    Dock hade jag svårt att få till rätt ställning i nacken på henne, och särskilt i hennes svårare vänster varv blev det till slut omöjligt att lösgöra henne i nacken och få rätt ställning på hackamoret. Hon är en väldigt energisk häst, gränsfall het på ridbanan tror jag man kan säga. Hon blev väldigt laddad och tycker det är så kul att springa, så till slut kände jag att jag inte hade kontroll på henne längre, utan ridningen blev på hennes villkor. Hon gick utåtställd i vänster varv när jag skulle fatta galopp och hon längde heller inte ut halsen så som jag önskade utan hon krullade ihop sig om jag tog i tyglarna, eller sprang fortare om jag längde ut dem. Hon tycker galopp är så roligt och ville därför galoppera i tid och otid, vilket inte lämpar sig när man ska jobba sig starkare mer kontrollerat.

Jag övergick därför till stång och kapson, vilket fick andra konsekvenser. Hon var het och framåt och när jag bromsade i stången och kapsonen slog hon upp huvudet och gick emot stången. Det kändes inte trevligt att rida när hon reagerade så starkt och emot stången, så jag bytte igen.

Jag växlade till en portugisisk unghäststång och satte en tygel i mundelen och en i stångens skänkel. Mestadels red jag enbart på mundelen, dvs utan hävstång. Detta var Perla väldigt obekväm på, så jag red inte många gånger på den betslingen. Bettet var så lätt att hon drog upp det i munnen och försökte nappa tag i skänklarna när ringarna störde hennes läppar.

Nu har jag åter igen satt på en stång (akademisk stång) och har en kapson med fast järn som är väldigt tydlig gentemot hästen. Denna kombination har jag ridit på några gånger nu och den verkar störa henne mindre. Enda kruxet är att jag inte kan lyfta hennes huvud på denna betsling, men jag får försöka rida att rida med hängande tygel och vänja mig av med den kontakt jag vanligtvis har på ett tränsbett och lita på att hon inte behöver lyftas i formen. Inte helt lätt, ska erkännas.   

Igår var vi ute på resande fot hela dagen. Erik och jag åkte på morgonen till Enköping för att besöka Katarina på Rotbrunna häst- och kursgård. Jag har under lång tid undrat över de iberiska hästarna och velat bekanta mig med dem. Tack vare Katarina fick jag möjlighet att besöka deras gård och se deras Lusitanohästar, samt även prova att rida ett par av dem.   Nu har jag sett mer av Lusitanon i verkligheten och vet lite mer om rasen.

Tidigare har jag varit på besök hos Camilla på Stall Liljegården och sett hennes P.R.E-hästar och även fått prova att rida en av hennes hästar.

Jag hade nog förväntat mig att hästarna skulle vara känsligare än vad de var, men det beror ju också på individen. Tidigare har jag varit så skrämd och trott att i stort sett alla iberiska hästar är som att sätta sig på en krutdurk, men så var det inte. Visst finns det undantag, det förstår jag, men generellt sett är nog dessa hästar inte särskilt mycket annorlunda än Nordsvenskar. Det finns överladdade exemplar, som knappt går att sätta sig upp på, än mindre vidröra med skänklarna, sedan finns det dem som är det rakt motsatta som knappt rör sig framåt alls. Ett mellanting vore trevligt att ha.

Sannolikheten att finna bra ridhästar i de iberiska hästarna är däremot klart annorlunda än hos körraserna. De flesta har bra arbetsgångarter ifrån grunden som det inte behöver jobbas så mycket med. Det har varit roligt att se båda dessa raser och jag är ganska säker på att min framtida häst kommer att bli av ena eller andra iberiska rasen.   

Väl hemma igår var både Erik och jag alldeles uttröttade av timmarna i bilen och alla intryck, men efter några timmars tupplur hade vi återhämtat oss så pass att vi kände oss utvilade nog att träna lite häst.   

På grund av den sena timmen tog vi upp Titan och Aventajado samtidigt, annars brukar vi försöka undvika det, så att hästarna får vara ifrån varandra och inte hela tiden vara tillsammans. Erik hämtade Eponan vi har och provade den på Vento. Den såg faktiskt ut att passa riktigt bra!  Erik hade därför den sadeln på Vento igår när han red honom.

Jag hade som vanligt min Chezz Iberico på Titan. Jag måste säga att den sadeln är väldigt prisvärd, om något, den ger också en bra sits och nära kontakt med hästen samtidigt som sätet på den inte är halt.

Efter förra träningspasset med Titan, som kändes totalt katastrof   och jag mådde så fruktansvärt dåligt över, så gick han igår ganska fint. Titan gör så gott han kan, men han orkar inte alltid. Det är då en svår balansgång ifall jag ska försöka pusha honom lite till, eller om han verkligen inte orkar. Han är bekväm av sig, så det är svårt att avgöra hur pass "ihärdig" jag ska vara mot honom. Igår var jag ganska snäll, jag bad honom och han försökte och jag accepterade hur resultatet blev, men ibland bad jag honom om lite mer och han försökte då lite till, då nöjde jag mig. Skulle jag låta Titan helt och hållet bestämma kvaliteten på rörelsen så skulle han skutta omkring jämfota i galopp i terre-a-terre-liknande rörelser med sänkt rygg och uppkastat huvud. Han försöker att göra matte nöjd, men har inte de fysiska förutsättningarna för att med lätthet göra det jag önskar. En häst med bättre fysiska förutsättningar finner inte samma övning lika svår och jobbig...

Vento skötte sig bra igår. Erik gjorde mest basic-övningar, typ gångarterna på volt, just för att känna hur Epona kändes. Den kändes bra under hela ridpasset och såg också ut att ligga kvar på sin plats när ridpasset var slut, så det blir nog bra det där.   

Bild på "Humle och Dumle".  Notera de vackra öronen, de turades om att ha dem så där fånigt halvt åt sidorna/bakåt och inte alls se glada ut på bild. Som en unge som inte vill vara med på kort, he-he...