Jag får då och då önskemål om att lägga upp kurser på akademiskridkonst.se med olika instruktörer, som jag av olika skäl får neka. Det är inte alla gånger så enkelt, men jag försöker att vara saklig och hålla mig till några givna regler. Grundförutsättningen för att jag ska lägga upp en kurs med någon instruktör, är att instruktören är antingen riddare, väpnare eller elev till någon av dessa, och det är för att jag inte ska lägga in mina personliga värderingar om instruktören.

Så här såg Titan och jag ut idag innan vi gav oss ut på en liten ridtur.

Vi har ju inte ridit ut på hela vintern, så idag var det premiär. Eftersom mössen letat sig in i ladan så fick vi i vintras ta in alla sadlar och träns och annat i ridutrustningsväg, därför tog det mig en god stund att plocka fram allt som behövdes inför avfärden.

Ute i skogen var vi inte så länge, vi var inte borta mer än en 45 minuter kanske, och tog bara en kort liten trav, ändå var det jobbigt för Titan, det märks att kondisen inte är den bästa, men vi får jobba på den. :-)

Nästan hemma möttes vi av en välkomstkomitté:

Nästan hemma:

Nu har mycket av snön smält bort ute, fast just natten till idag snöade det, så i morse var det alldeles vitt på backen igen. Nu när det är tidig kväll har dock det mesta av snön försvunnit!   

Vi har haft lite strul med ridbanan under vintern. Tanken med att lägga paddex var ju att ha en frysfri ridbana under så stor del som möjligt under året. Problemet var marken där vi anlade ridbanan, den är väldigt blöt. Vatten som fryser blir till is, och så har också vår ridbana varit i vinter, som en isbana mestadels. Halva ridbanan ligger i skugga vintertid, så just nu är halva täckt av snö/is men den andra halvan är faktiskt användbar just nu.

Det är så att det är en gammal mosse där ridbanan ligger. Dem vi pratade med på Paddex sade att vi inte skulle lägga kross och grus under ridbanan, för då skulle paddexen förlora sin funktion. Tyvärr visste inte de att marken är en gammal mosse, som ligger lågt. Hade de sett marken hade de troligen sagt något annat. Den redan låga marken planades av innan markduken lades på, och då blev ridbanenivån alltså lägre än omkringliggande mark. Det låg några dräneringsrör i marken, men för att koppla på dem kunde dikena inte grävas djupt alls, någon dm nedanför markduken. Längs en långsida finns inget dike alls. Detta grunnar sig i tokig planering av ridbanan från början, vi skulle ha flyttat den någon meter bort, så att det fanns plats för ett dike.

Allt detta sammantaget gjorde att vattnet inte rann bort från ridbanan i höstas, och så blev den helfrusen under vintern.

Mycket klokare, inser vi nu att vi har gjort flera misstag under ridbaneprojektet. Först och främst skulle vi ha valt en bättre plats för ridbanan, då hade vi inte haft några problem med kvarstående vatten över huvud taget.

Om vi nu ändå envisats med att anlägga ridbanan där den nu ligger, så borde vi, istället för att ha skrapat av marken, byggt upp en platå.

Nu när den ligger där den ligger, så har vi först tänkt att gräva djupare dräneringsdiken i hopp om att leda bort fatten. Vi ska försöka ta reda på var högsta och lägsta dräneringsnivån omkring ridbanan är. Vår förhoppning är att leda bort vatten effektivare från marken, så att det inte blir ståendes på så hög nuvå. Långsidan där inget dike finns, där ska vi försöka få ner en dräneringsslang i alla fall.

Bara vi kan få bort vattnet, så att det inte står upp över markdukens nivå, så kanske banan kan fungera.

Problem nummer två med mossen är att den gör att ridbanan känns ungefär som att rida på en vattensäng med grus uppepå. Man får liksom inget avstamp från marken.

Detta har vi tänkt att kunna avhjälpa med att lägga på ytterligare paddex. Dock gör det ingen nytta förrän vi fått bort vattnet från ridbanan.

Om det inte går att dränera effektivare än vad det är idag, så återstår inget annat än att flytta ridbanan, vilket innebär en kostnad på tiotusentals kronor uppskattningsvis...   

Nåväl, just nu har vi använt ridbanan några gånger, den biten som är is och snöfri. Där känns den fast och bra, men frågan är ifall det beror på att underliggande lager är frusna fortfarande. Det kan bero på det, och i så fall lär det visa sig med att banan blir mjukare när sommarvärmen kommer...

Vips så kom snön tillbaka, fortare än den började försvinna för en tid sedan. Nu har vi ca 15-20 cm snö igen och vägen är hopplöst igenblåst. Vi måste vänta tills det har slutat blåsa, innan det är lönt att ploga vägen...   

I förrgår i alla fall, så kom vi iväg med Perla till ridhuset! Det var inga problem att lasta henne, det enda som var besvärligt var halkan framför rampen till hästtransporten, men så snart hon stod där inne så var det okej.

Framme vid ridhuset skulle jag först hjälpa Ilse när hon tränade Arre, sin fina friserhäst.    Erik fick vara ute hos Perla och se till henne, för hon var lite orolig av att behöva stå i transporten själv. Till slut tröttnade hon väl på att vänta, och då beslöt vi att ta in henne i ridhuset istället. Erik fick borsta sitt "skogstroll" så att hon såg någorlunda anständig ut, sedan tränade han lite från marken med henne medan Ilse och jag fortsatte med Arre. När Arres träning var nog för dagen, tog jag över Perla. Oh, så lätt hon formade sig och så gärna hon ville göra rätt!   Vi tränade ju lite i höstas med henne, att hon skulle stå, sänka nacken, ställa och böja sig och så gå på volt. Det satt kvar i minnet och jag behövde bara ställa mig framför henne så visste hon exakt vad hon skulle göra. Vad härligt det är med en sådan häst! Hon är så snabb att hon föregår en, men så är hon också en dam som inte gillar att sägas till, hon vill inte bli korrigerad, och jag tror att det är därför som hon hellre föregår. Hon ogillar att bli petad på, grymtar till lite då, särskilt om hon är brunstig.

Efter några minuters träning med Perla där vi konstaterade att allt sitter, det är bara att fortsätta vidare, så lastade vi och åkte hemåt igen, nöjda och glada!   

Jaja, vintern lider mot sitt slut i alla fall, vi går våren till mötes, även om det går långsamt. Dagarna blir ljusare och temperaturen stiger sakta men säkert. Det enda tråkiga jag kan komma på är att allt det som förut var snö, nu har blivit till is eller hård snö hos oss. Infarten och grusplanen där vi parkerar bilarna är fullständigt nedisad! Det är förenat med stor halkfara att knata omkring mellan huset och bilen i alla fall.

Hagen däremot har klarat sig ganska bra. Lite is är det förstås där hästarna rör sig som mest, men de bajsar en del och bajset fungerar i alla fall som halkskydd, hur äckligt det än kan låta.    Nåväl, när våren och sommaren är här så försvinner skiten ner i marken och tillför näringsämnen.   

Ridbanan är fortfarandet täckt av snö, och is. Det dröjer nog en god stund innan den har tinat upp så pass att den går att använda för träning. Jag längtar efter vårens ordentliga inträdande!

Idag har Gloria och Bruno varit hos oss två dygn. Titan och Perla har accepterat nykomlingarna bra, men rangordningen måste naturligtvis upprätthållas. Som vi tror att det är så är Titan högst i rang, sedan Perla, Bruno och sist Gloria.

Eftersom både Bruno och Gloria är väldigt nyfikna på oss och gärna vill vara med hela tiden, så beslöt vi att ta ut dem på en kort promenad runt gården. Erik tog således på Bruno grimman medan jag tog på Gloria hennes grimma. Sedan var det dags att gå ut ur hagen, medan Perla och Titan fick vara kvar. Perla började genast skrika efter de små, så nog tror jag att det är uppskattat med fler hagkompisar.   

På den korta promenaden tränade vi på att vi som människor ska gå först och att hästen håller sig kvar bakom och stannar på kommando. Det är inte så lätt att få hejd på en häst som går framför en, utan betydligt lättare att få den att stanna om man själv går först. Både Gloria och Bruno förstod snart vad som förväntades av dem och de var helt med på noterna.   

Eftersom det snöar idag blev det inga kort tagna. Det är svårt att ta bra kort när det är grådisigt ute, det finns nog inte många kameror som gillar det. Sedan var vi också upptagna med att hålla i grimskaft och hålla ett öga på hästen i andra änden.

Både Gloria och Bruno vill gärna vara med där det händer saker. Även fastän hagen är stor, så hålls ju människorna bara i en del av det som är synligt, så naturligt uppehåller de sig gärna vid grinden. På grund av all snö som fallit så insåg vi då att det var läge att höja upp staketet vid grinden, så vi fick göra lite underhållsarbete på hagen mitt i vintervädret också, för att inte uppmuntra några utbrytningsförsök.

Nu är det ett dygn sedan Gloria och Bruno kom in i hagen till Titan och Perla. De har funnit sig ganska bra i hagen. Jag tror att det är roligare för hästarna nu att vara några fler, så att det blir mer flockkänsla.

Bruno till vänster och Gloria till höger   :

Titan och Perla har idag fått nytt sällskap i hagen!   

Vi har hämtat hem två nya hästar, Gloria och Bruno. Gloria är en Svensk Ridponny och Bruno är en Fredriksborgsstammad New Forest. Båda två är födda 2009 och kommer från samma uppfödare, och har varit kompisar sedan "barnsben", Gloria är född 25:e maj och Bruno den 26:e.

Det blev en del spring i hagen och jag tror att särskilt Perla uppskattade det nya sällskapet. Förhoppningsvis kan vi ta lite kort på hästarna i morgon när det är ljusare ute.