Idag fick jag hem en Hidalgo Valencia II på prov! Om jag gillar den kommer jag att behålla den, men än så länge har jag bara packat upp den ur kartongen och tittat på den.   

Tillsammans med sadeln följde två par uppsättningar paneler. Ett par C-formade, som verkar vara ullstoppade. Dessa paneler är lite kortare än sadelns längd, och helst skulle jag vilja att de vore lika långa som sadeln för att det inte ska se assymetriskt ut. Dessutom så tenderar ju sadeln också att tippa bakåt om panelerna är för korta, har jag en gissning om.

Jag beställde med ett par stigläder också och de ser trevliga ut och känns mjuka och fina. Jag får kolla och se hur de passar till min längd. Om de är lagom, så behåller jag nog dem.

En sadelgjord beställde jag också, men den kommer jag att returnera eftersom den inte nämvärt skiljer sig åt från de jag redan har. Jag har hittat en mycket intressant gjord här: www.equi-soft.com

Den gjorden skulle jag vilja ha, jag tror att den är väldigt bekväm för hästen. Den ser väldigt high-tech ut, men funktionen tror jag på.  

Annars lunkar livet på här hemma. Det är lugnt och ordnat i hagen, alla hästar verkar trivas med varandra och det känns skönt.

Vecka 31 var Erik och jag i Danmark på riddarveckan. Det står lite om själva evenemanget på ridderskapets hemsida: http://knighthoodoftheacademicartofriding.eu/ om man vill läsa mer om vad som pågick.

Vi åkte ner på onsdagen och kom lagom dit för att titta på kvällsträningen. Kvällsträningen var en trevlig tillställning. Under en del spelade en tjej gitarr medan Bent red, senare var det en tjej som spelade fiol till när Bent visade sina hästar. De var väldigt duktiga på att spela båda två, men särskilt imponerade blev vi av hon som spelade fiol, det var väldigt vackert och skickligt spelat! :D Hästarna var trevliga att se på, men allra mest imponerad blir jag nog alltid av Corazon som är så vacker!!    Vi åt efter föreställningen pizza och åkte sedan för att övernatta på det vandrarhem vi bodde på. Vandrarhemmet i sig var inte det fräschaste boende som vi bott på, så nästa år kommer vi att boka annat boende. Sängarna bestod av extrasängar, det kändes lite väl spartanskt.

På torsdagmorgonen började Bent träna sina hästar klockan 10. Han pratade då mycket om vad han gjorde, vad som var bra och vad som gick mindre bra, en undervisning från ryggen så att säga. Det är alltid intressant att höra någon som rider kommentera sin egen ridning live, då kan man förstå vad som försöker uppnås och vari tyngdpunkten i träningen ligger.

Senare på eftermiddagen var det dags för föreläsning. Denna gång pratade Bent om utrustning och om varför man väljer en viss utrustning. Han menade på att det ska vara så lätt som möjligt att åstadkomma rätt sak med utrustningen, att den ska vara ett lämpligt verktyg. T ex är det viktigt att förstå hur den valda utrustningen inverkar på hästen. Tränsbett exempelvis inverkar på underkäken, medan en kapson inverkar på skallen. Stången inverkar på nacken och i munnen. När man väljer ett verktyg är det viktigt att man förstår hur man ska använda det och vad för effekter man uppnår med det.
På kvällen var det sedan grillning på schemat, mycket god mat och det blev sent innan vi for mot vandrarhemmet för att sova.

Fredag morgon förlöpte på samma vis som torsdag morgon, Bent tränade sina hästar medan han talade om vad han gjorde. Eftermiddagen höll Hanna Engström en liten stund i där vi fick känna vår kropp bättre, bli mer medvetna, genom olika övningar.
Kvällen innebar åter igen grillning, men nu åkte vi hem tidigare för att vara utvilade inför lördag morgon, då riddarmötet skulle hållas.

Lördag morgon klockan 10 började riddarmötet. Här upptogs nu alla nya väpnare och riddare och alla fick emotta sin pin (däribland jag) eller spöknopp. Nu är jag alltså formellt upptagen i riddarsällskapet. :-)
På mötet diskuterades sedan olika frågor, bl a hur man ska kunna framhålla sig som tränare, även fastän man inte är riddare. Det har ju varit lite som så att så fort man är riddare, är man automatiskt lämplig att undervisa andra. För dem som inte har så lätta hästar, eller kanske har andra saker som hindrar dem från att kunna göra ett riddarprov, så finns nu möjligheten att göra flera olika prov och bl a visa fram en person som genomför ett godkänt väpnarprov. Därigenom kan man påvisa sin lämplighet som tränare, utan att pressa sin egen häst till att prestera något som man får pusha den in i. Bra, tycker jag.

Nu är hela min semester från mitt vardagliga jobb över och det är första arbetsveckan efter 3 veckors ledighet. Under denna ledighet har det inte varit mycket fri tid så att säga. Erik och jag har styrt med att byta tak på en byggnad på gården. Vi är inte klara ännu, men nu är det uppskattningsvis högst en veckas jobb till på den.

Under våren/senvintern hade vi snickare här som bytte taket på ladan, och ännu återstår en del jobb på ladan för att få den i riktigt bra skick, dock regnar det inte längre in i den...

Vi har fått hästtillskott på gården! Kamelia och Igor finns nu bland oss, och det är vi så glada för!  

Kamelia är en 8-årig Shagyaarab-dam. Hon är helt vit skimmel, och ganska försiktig i sin framtoning. Hon gör nog allt man ber henne om, även om hon kan vara osäker. Henne kommer jag att träna mycket från marken på ridbanan där vi ska träna formgivning och avslappning, varvat med uteritter.

Igor är en 21 årig halvblod/arab-herre i sina bästa år. Han är en riktig dressyrfarbror som kan det mesta. Häromveckan när Erik och jag red ut så provade Erik att byta galopp och tjolahopp, Igor bytte glatt galopp! Igor kan så mycket att vi inte har hunnit utforska allt han kan ännu.

Jag har just läst färdigt boken Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt. I grova drag handlar det om hur intag av socker och stärkelse gör att blodsockret skjuter i höjden och får insulinet att följa med upp för att hålla blodsockret någotsånär stabilt. De som utvecklar diabetes lider av att blodsockret blir för högt och då skadar det de små blodkärlen i kroppen. Diabetiker bör äta en lågkolhydratkost.

Om vi tittar på hästsidan har vi diabetiker där med, i form av insulinresistenta hästar. De karakteriseras utseendemässigt av att de har fettdepåer längs mankammen, vid bogbladen, vid svansroten (och kanske någon mer stans som jag har glömt). De drabbas ofta av fång.

En insulinresistent häst bör ju då med samma resonemang som för människor, äta lågkolhydratkost. Dagens grässorter har hög halt av kolhydrater, lättlösliga sådana. För hästarnas väl och ve borde vi väl odla grässorter som är har naturligt låga halter av kolhydrater. Jag har läst att just ängsgröe ska ha det, men vilka fler grässorter finns det?

Följer man logiken i "Matrevolutionen" så ger också en kost med höga halter av kolhydrater större hunger när blodsockret sjunker. Borde det inte fungera likadant på en häst? Det sägs att IR-hästar har en omåttlig hunger, och slutar aldrig äta. Även fastän de äter lite gräs, men det är gräs som har höga halter av kolhydrater, så borde de fungera likadant som människor och fortfarande ha hungerskänslor. Om de istället fick äta föda fattig på kolhydrater, skulle de kanske nöja sig och bli mätta på mindre mängder föda, även om de nu är djur som äter de flesta av dygnets timmar. IR-hästar har ett nästan maniskt behov av att äta, tycker jag det ser ut som. De glufsar i sig gräset. "Normala" hästar äter inte lika hetsigt.

Värt att fundera på...

Nu är Erik och jag äkta makar! :) Det innebär också att vi kan pusta ut lite grand och jag kan ta itu med saker som jag legat efter med, bl a en del på sidan akademiskridkonst.se. Just nu blir det dock inte, för nu är det läggdags. God natt!   

Vi har inte tränat med hästarna idag, men vi har satt hage och bytt däck på hästtransporten!  

Här är ett foto från uteritten i förrgår med Perla.

Idag hände det grejor.   Den 14 maj ska jag vara med på AR-kurs på Vikbolandet, med Bråvikens Akademiska Ridkonstsällskap, och i slutet av juli ska jag vara med på AR-ridläger i Norrköping - jättekul båda två händelserna.

Däremellan blir det en AR-kurs i juni också. Om Perla inte skulle vara koncentrerad och fokuserad nu i maj, så har vi en gång till på oss att jobba med fokus. I höst är det planerat att vi far och är i Danmark under en veckas tid, och då behöver vi träna på nya platser innan.

Om en och en halv vecka så ska Erik och jag gifta oss, så fram till denna första kurs kanske det inte blir så superfokus på att träna, det finns mycket annat som ska klaffa inför vigseln! Perla har dock aldrig varit iväg på kurs, så för henne blir det något nytt, få se vad hon säger om det.

Jag jobbade med både Titan och Perla på ridbanan idag. Tyvärr hann jag inte med att rida ut, annars hade Perla behövt det också. Båda skötte sig fint på ridbanan, även om Titan tenderar att vara lite mer lugn av sig, och Perla lite mer upprörd, så man får balansera dem på olika sätt.   Det gick fint ändå. Titan har lite svårare för sig i vänster varv och Perla lite svårare i höger varv, men de kämpar på och det går bättre och bättre för varje gång.

Erik fotade en del, men tyvärr har vi inte lagt in bilderna på datorn ännu. När det är gjort så kan jag nog lägga in någon bild här.  

Idag tog jag ut Perla på en ridtur i skogen. Hon är så rar och medgörlig, den lilla damen. För varje gång jag tar ut henne, verkar hon knyta an mer och mer till mig, jag får den känslan.

Hon står så snällt och blir borstad. Erik hjälpte mig att borsta henne, jag använde ryktstenen, medan Erik använde vanlig borste på henne. Dessutom letade vi upp pälsglans och hade i det i manen och svansen. Perla har så tjock, fin svans, jag har inte träffat på någon häst med kraftigare svans än hon, men förstås, så många hästar jag har inte träffat. ;-)

Lika snällt låter hon sig sadlas och tränsas och hon står snällt kvar medan osmidiga jag häver mig upp i sadeln, sedan red vi iväg...

I början är hon lite motvillig till att lämna flocken som är kvar i hagen, de ropar efter henne, men så sakteliga tog vi oss framåt på turen. När man har kommit ungefär halva vägen runt rundan, så blir det lite mer framåtanda i henne. Idag tjoade folk vars röster fördes till oss med vinden, det oroade henne lite grand, sedan knarrade det i ett träd och uj, då fick hon brått. Det förstås, hästar är klokare än oss och förstår när det kan vara fara och färde, och träd kan ju ramla omkull.

Nåväl, hon lugnade sig snart och vi fortsatte hemåt.

Den sista biten av sträckan är en mjuk stig, där kändes det som om Perla kunde bjuda på en galopp, så jag gav mjukt en galoppskänkel som hon tog, jag tror hon njöt av att få sträcka ut lite. :-)

En riktigt härlig ridtur, och hon kändes nöjd när vi kom hem.

När Perla sedan fått gå ut i hagen, stod Titan och tittade så efter mig, så jag hämtade grimman och tog ut honom. Han njöt också av att bli borstad och stod så still. I vanliga fall vill han gärna passa på att smita iväg för att äta gräs, men idag fann han sig snällt i att bli borstad och ompysslad. Även han fick man och svans utredda med pälsglans. Titan har riktigt lång svans, den släpar i backen nu.

Eftersom jag var ganska belåten på uteritter, så tränade jag Titan på ridbanan. Vi jobbade på att ha rätt ställning och böjning i nacken, vilket är lite jobbigt i det stelare varvet, men det går framåt. Han är avslappnad i kroppen och när han är det så hänger han ut snoppen.    I slutet tog vi upp lite trav på volt, och sedan längs långsidorna. Han var så duktig så, lille ponken!  

Sedan lät jag honom skritta igen, med fokus på ställning och böjning genom kroppen, för att sluta med en avslappningsövning.  

Det känns bra när hästarna vill komma ut och göra saker. Vore de helt ointresserade så kunde de lika gärna vända och gå i hagen.

Igår blev en intensiv dag gällande häst i alla fall. På morgonen åkte jag mot Gnesta för att träffa Liv och hennes Shagyaarab Kamelia. Vi kommer att vara fodervärdar åt Kamelia, planerat är att hon kommer hit nästa helg, så då blir det tillökning i hästflocken.  

Jag red på Kamelia medan Liv promenerade med sin vovve Tova bredvid. Vi var ute en ganska lång stund, bortåt en och en halv timme tror jag att det blev, allt som allt. Kamelia funderade nog lite vem det var som satt på hennes rygg, men hon tog det ganska bra ändå. Det blir roligt att hon kommer hit, jag tror att hon och Gloria kan bli bra kompisar kanske.

När jag kom hem tog jag ut Titan en sväng på ridbanan. Han är sådan att han gäspar väldigt mycket i början av träningspasset, så därför har jag inte någon kapson på honom då, eftersom det hindrar hans gäspningar. Såvitt jag känner det, så sägs det att spänningar släpper när hästen gäspar, eller att gäspningarna är ett tecken på det, så då får han gå där och gapa en stund. När han sedan har gäspat färdigt så kan man börja jobba lite mer. Eftersom han tenderar att lägga huvudet på sned i vänster varv, så har jag formgivit hans huvudställning väldigt tydligt genom att hålla om det. När vinkling och ställning i huvud och hals blir rätt med avslappning, så kommer också resten av kroppen på rätt plats.

Öppna, sluta, böjd rakt fram gick jättefint i skritt. Sedan tog jag upp honom i trav på volt. Att fatta trav i böjd rakt fram på rakt spår, var lite svårare, så det blev något mellanting mellan tramp och trav. Inte helt taktrent, men det kommer att bli bättre med bättre styrka.   Efter att han gjort en travuppgång i varje varv längs långsidan, så var det nog för dagen tyckte jag.

Perla är så duktig och läraktig. Hon opponerar sig inte lika mycket som Titan kan göra, utan hon är väldigt angelägen om att vara till lags. Så fort jag ställt mig och ska hitta ställning/böjning när jag står framför henne, så vet hon precis vad hon ska göra och följer med så lätt. Hon flyttar sig lätt utåt på volten, så efter det gjorde jag samma sak med henne längs långsidan, dvs öppna, sluta och böjd rakt fram. Sedan travupptagning på volt och längs spåret. Hon tar långa kliv, så för henne är det svårt att trava långsamt nog för att jag ska hinna med, men jag nöjde mig med ett försök i varje varv. Hon tog trav i lugn och sansad takt, så det räckte fint.

Därefter bytte jag träns och lade på sadel, sedan red vi ut! I förrgår när jag red ut på Perla så var hon väldigt motvillig till att gå, och de kvarvarande i hagen skrek i högan sky. Det var också första gången som någon red ut ensam på Perla... Det har visst inte blivit så tidigare... Nåväl, gårdagen gick bra, även om hon var motvillig i början och sedan nästan stressade på.

Igår var motvilligheten mycket mindre och även om hon kände sig lite jagad när vi var på hemväg, så var hon många gånger mer avslappnad än dagen innan. Det är roligt när det går framåt!   

Välkomstkomittén:

Ridbanan är förresten mycket bättre nu! Den är ju torrare eftersom vattnet sjunkit undan. Jag skulle uppskatta att ca 50-60% av ridbanan är användbar nu. När man tittar på den så har de bättre områdena mycket tjockare med paddex, så kanske skulle det räcka med att köpa mer paddex och lägga på där den nu är som tunnast? Undrar om det skulle bättra på bärigheten så pass mycket som det krävs för att den ska kunna bära en traktor?