Jag är ganska ofta inne på forumet Bukefalos sidor, främst då utrustning, och Klassisk Ridkonst. Från början hette Klassisk RIdkonst-forumet Barock, men sedemera ändrades det namnet eftersom det folk som mestadels höll till inne på den delen av forumet, var en brokig skara.

Jag kan bara dra mig till minnes på den tiden då det var ett Barockforum i sin rätta bemärkelse. Det fanns plats för dem som uppskattade konsten och det vackra i ridningen och klädseln - det var en helhet.

Numera dissikeras allt i bitar stora som atomer. Det pratas om hur man rider korrekt osv. Var är känslan? Det är så mycket teori att jag tror att det är lätt att tappa bort sig i ordflödena. Ju svårare termer och krångligare språk man använder, ju finare anses man vara. Den känslan får åtminstone jag.

Jag läste för en tid sedan Gunnars (ägaren till forumet Bukefalos) motivering till att bland annat flytta om hur underforumen låg, och dessutom slå ihop vissa forum med varandra. Han menade ungefär på att han tyckte att folk skulle tänka över gränserna och lära av varandra. Det låter fint, kan jag hålla med om, men funkar det i praktiken? Måste jag tycka lika som Lisa i Skåne? Måste jag tycka att hennes sätt om hur hon lastar sin häst är bra, bara för att hon tycket det? Måste jag tycka att den och den hoppryttaren är den bäste av dem alla, bara för att Kalle i Småland tycker så?

Jag tycker att man får acceptera att folk har olika vägar att gå i livet. Viss hästhantering/filosofi är så milsvida från en annan att det helt enkelt inte är någon större mening med att just de ska samsas på samma forum, det blir bara ett slags psykologiskt krig, där den som har flest anhängare vinner. Med detta vill jag bara säga att jag saknar den gamla goda tiden på Buke. Numer känner jag mig inte alls särskilt hemma där, särskilt då Klassisk Ridkonst. Jag känner att det mest är vanligt dressyrfolk där, som gärna vill slå hål på myten om Akademisk Ridkonst.

Min teori är att det har blivit så här, för att Barockfolket en gång i grunden var folk som tog avstånd från den moderna dressyren (det som vi oftast ser på tävlingsbanorna). De ville inte liera sig med tävling på hästens bekostnad, de ville träna för att stärka sin häst och ha roligt på vägen, ett sätt som de var övertygade om att det var långt bättre än det gängse sättet som bedrivs på ridskolorna. Det var tillåtet att ha en annan ras, att inte vilja tävla.

Idag när man säger att man rider på en Nordsvensk möts man oftast av storögda blickar. Folk tror helt enkelt inte att det går, just för att det inte är någon som har visat hur duktiga de hästarna faktiskt kan vara. Numera ska alla ha ett halvblod om man ska rida dressyr. Man har hästen för dressyrens skull och inte dressyren för hästens skull.

Inte sagt att man måste välja en annorlunda ras än Svenskt Halvblod (eller Svenskt Varmblod som det idag heter) om man vill rida och kanske då mest är intresserad av att skola sin häst. Vissa människor kanske dock hellre föredrar en annan ras (kanske en korsning) för att de faller för just den individen.

Om man ser på det så här: Antingen skaffar man en häst för att man har ambitioner att komma långt inom dressyren. Man vill rida piaff och passage och syns på tävlingsbanorna - bli känd. Eller så vill man rida skolor ovan mark som levad, kapriole, terre-a-terre. Målet är viktigare än vägen dit. Då kvittar kanske kemin mellan häst och människa om man är tillräckligt duktig, man kanske helt enkelt inte har några favorithästar. Då kanske man ska titta på hästens kapacitet, välja en häst med lättast förutsättningar.

Å andra sidan är man kanske främst ute efter en livskamrat och man har sin filosofi om hur man vill sköta om den hästen. Då spelar valet av ras inte så stor roll, men för den delens skull behöver man ju inte vara fullständigt ointresserad av hur man rider korrekt. Bara för att jag har en mindre talangfull häst, behöver jag ju inte "åka häst". Om jag tror att det finns ett bra sätt att rida min häst på, varför ska jag då inte få använda mig av det?

Jag kan villigt erkänna att en Nordsvensk säkert inte är den lättaste hästen att vilja rida och skola, men för min del skulle jag inte vilja byta bort Titan bara för att det nu råkar förhålla sig som så. Jag är angelägen om att rida honom så korrekt jag kan och skola honom så långt han har kapacitet för - så länge det inte inverkar negativt på honom. Den ridning jag ägnar mig åt på Titan, ska inte skada honom - den ska STÄRKA honom. Jag kan inte svära på exakt hur jag ska bära mig åt eller hur långt hans kapacitet sträcker sig, men nog är den längre än till att kunna skritt, trav, galopp. Hans vilja är både en nackdel men också en fördel. Får man honom mot sig, då är det inte roligt, men får man honom med sig så är det fantastiskt! :D Jag upplever det som att Titan försöker fundera ut vad det är jag vill. Han vill vara till lags, såvida han inte anser att det jag begär är för jobbigt, men då visar han mig det och jag får lära mig av det.

 

skogsfrun

7 juli 2007 10:32

Intressanta funderingar. Skogsfrun är förespråkare för klassisk ridkonst som Spanska Hovridskolans och anser att det idag teoretiseras för mycket istället för att rida, rida och särskilt balansridningen är eftersatt. Ditt val av häst är din ensak, men helt klart hade du fått mycket gratis* med t.ex en Andalusier eller Lipizzaner!
Målet i all ridning bör vara att vid varje ridtillfälle sträva efter att förbättra sig själv och hästen. För hästens del att den går i rätt form för att lättare bära upp ryttaren vikt, att den är lösgjord och smidig. Vi har endast islänningarna kvar nu men vi promenadrider* aldrig utan jobbar med hästarna hela tiden.
Att inte ha för bråttom är A och O, det man inte kan utföra i skritt kan man heller inte göra i trav. Om hästen missförstår har ofta hjälperna varit oklara, felen är alltid att söka hos ryttaren!

http://barasaras

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är åtta år sedan jag senast skrev på denna blogg. Jag skaffade en egen hemsida och bloggade vidare på den ett tag, men nu skriver jag ett inlägg här igen. Jag funderar på att lägga ner hemsidan då jag känner att den har tjänat ut sin roll. Jag hi...

Efter många år på först bloggagratis och under senare år på bloggplatsen så har jag bestämt mig för att flytta bloggen. Jag saknar många funktioner här på bloggplatsen och det är vad som gjort att jag bestämt mig för flytten. Numera ligger min blogg ...

Titan och Perla har fått stå lite åt sidan nu när vi har fokuserat på att förbereda Distinguido inför att åka transport och vara med på kurs. Idag längtade jag dock efter att rida Perla, så det blev hon som fick komma ut först. :-)   Då jag inte ...

Idag fick Erik en avbokning mitt på dagen, så han kom hem och vi åt lunch tillsammans. Efteråt gick vi ut och tränade Distinguido. Idag fortsatte jag träningen med slutan och nu verkar det som att Disto har förstått kombinationerna av hjälperna f...

Nu har det åter igen varit dags för ridsport på TV. I år har jag inte brytt mig om att ens titta på sändningarna, för jag vet att jag mest skulle sitta och bli besviken. Dressyren är inte dressyr i mina ögon, de flesta ryttare har hårt, hårt åtdragna...