I helgen var det dags för långtur nummer två, denna gång gick färden mellan Lotorp och Himmelstalund i Norrköping. I ritten deltog Susanne på Nemo, Caroline på Indus och jag på Titan.

Färden startade vid Yxviken i Lotorp, förbipasserande bilar undrade förmodligen vad som var på gång. Vädret var med oss även under denna ritt, det var soligt och riktigt varmt och skönt i luften, men med skönt fläktande vindar.

En stund efter klockan 13 var vi redo att ge oss iväg i en sakta lunk. Jag agerade kartläsare och det var ett ständigt plock med kartan, upp och ner ur sadelväskorna, under färden för att bekräfta att vi var på rätt väg – ingen av oss hade ju färdats längs vägen tidigare.

Efter ett par timmars ridning kom vi således fram till Rejmyrevägen, då hade vi ridit drygt halvvägs, sedan följde ytterligare ridning ända tills vi kom fram till Susannes föräldrars gård.

Väl framme sadlade vi av tre trötta och svettiga hästar, sedan var det dags att släppa ut dem tillsammans i en stor hage. Framåt under kvällen kunde man se att de höll ihop och följde varandra i hagen, de turades om vem som gick först.

När tältet var upprest och vi ätit en god middag var det läggdags. Erik och jag upptäckte då att vår luftmadrass inte höll tätt, så under natten klev gentlemannen Erik upp 5-6 gånger för att pumpa upp luftmadrassen så att vi återigen kunde somna. Det var aningens jobbigt att vakna av att marken kändes hård och knölig och huvudet låg i någon konstig ställning (eftersom kuddelen på madrassen höll tätt).

Jag kan väl inte påstå att jag var värst vidare utvilad på morgonen, men något piggare var jag efter lite frukost då det var dags att sadla på igen.

Ute i hagen fann vi tre relativt utvilade hästar, åtminstone såg de pigga ut. Denna dag beslöt jag mig för att skippa sadelväskorna, eftersom vi bara skulle rida ungefär hälften så långt som gårdagen. Susanne hade koll på vägen så hon fick lotsa oss fram.

Strax efter vi startat vår resa mötte vi på en man som blev gladd över kortegen som strövade förbi utanför hans stuga. Han berömde särskilt Titan och tyckte att han var en mycket fin Nordsvensk. :) Jag tackade allra ödmjukast för berömmet å Titans vägnar innan vi red vidare.

Färden gick nu över Svärtinge-kullarna, innan vi slutligen kom ut på 51:an vid Skogslotten. Vi passerade över vägen och följde sedan cykelvägen för att ta in mot Grimstad gård. Från Grimstad letade vi oss vidare genom Fiskeby, över järnvägen och motorvägen och till slut över Motala Ström framme vid Himmelstalundsfältet. Jag tror nog att de flesta människor tyckte att de mötte en märklig syn, hästar vid Himpan är väl inte så där alldeles vanligt. ;)

Till slut nådde vi fram till vårat mål, vid Mässhallarna!

Där väntade en välkomstkommitté i form av Erik och Susanne och Carolines familj! Sedan återstod endast att transportera Titan hem till en längtande Perla! Återföreningen blev mycket kärvänlig, de hade nog båda två saknat varandra. Jag kunde nog åtminstone konstatera att det såg ut som att Titan har blivit lite smalare efter långritterna, allt som allt har det nog blivit närmare 9-10 mil denna vecka.