Nu på kvällen var Erik och jag iväg med Titan till ridhuset. Equiterapeuten rådde mig tidigare idag att låta Titan få ta det lite lugnt under helgen, så då tänkte jag att bara åka iväg till ridhuset och göra lite arbete från marken borde vara en god idé.   

Väl i ridhuset började jag leda runt Titan i grimma för att han skulle komma igång. Sedan blev det som så att jag jobbade honom i grimma istället för kapson, just för att med kapsonen spänd runt käken kan han inte gäspa vilket han brukar göra i början av ett pass. Idag gäspade inte Titan, men vilken fart och energi han hade i kroppen! Han kändes ganska fin på volten, nästan överdrivet framåt, men man får tacka och ta emot eftersom det inte är varje dag det inträffar. I volten försökte jag sedan få honom att ta med den jobbiga höger fram runt och förbi vänster fram så att han inte lämnar högerbogen kvar ute ur kroppen så att säga. Lite svårt är det, men Titan kändes ändå uppmärksam på mig, så jag tänkte att vi går över lite till groundwork-delen.

Titan fick således följa mig diagonalt över ridhuset och någonstans på mitten skifta böjning. Han har haft svårt med ställningen i höger varv och gärna velat lägga huvudet på sned där, med nosen inåt. Det får till följd att hela hans kropps rotation blir åt fel håll. De senaste gångerna hemma har jag därför bett Titan om överdriven ställning just i höger varv, så att han hellre lägger huvudet på sned åt andra hållet. Detta verkar ha haft effekt, för idag lade Titan huvudet på sned en aning men med mulen utåt. Som Bent brukar säga så är inte alltid maximalt det bästa, och naturligtvis är det så. Det är inget att eftersträva att hästen lägger huvudet på sned med mulen utåt, men i Titans fall är det åtminstone en förbättring och hans ställning genom kroppen har blivit bättre. Nu gäller det att hitta läget som är mittemellan, möjligen med en anings nosdipp utåt.

Eftersom det gick bra på diagonalerna tog jag med mig Titan i sluta, öppna, diagonalsluta och bakdelsvändningar och sedan förvänd sluta sista biten av långsidan och genom halva kortsidan och där skifta om till andra sidans ställning och böjning och upprepa samma sak åt andra hållet. Titan gjorde mycket fina bakdelsvändningar i höger varv! Han tappade inte högerbogen fullt så mycket som han brukar kunna göra, och han klev på med båda bakbenen och samlade upp sig. Jättefint, verkligen!   

I vänster varv är det svårare att få med högerbogen runt och utan att tappa höger bak, men det gick okej där ändå. Det blir bättre, även om andra sidan fortfarande är mycket bättre centrerad.

Det enda som var mindre trevligt var att Titan var lite ohövlig när jag gick framför honom. Han buffade i grimman och försökte buffa på mig genom att göra så. Lollo, som var med mig till Hällekis, berättade att man genom att gå framför hästen försätter sig i en svag position. Hästen går och driver människan framför sig. När man går baklänges på detta vis så gör åtminstone jag så att jag kurar ihop mig lite. Jag sträcker i vart fall inte på mig. Det kan förstås ses som ett underdånigt tecken av hästen. Man ska vara väl medveten om detta när man placerar sig på detta sätt i förhållande till hästen.

Sist av allt fick Titan springa runt fritt i ridhuset. Jag bad honom trava och galoppera lite grand och han höll sig lite mer nära mig än han vanligtvis brukar göra. Lite mer kontaktsökande, vilket kändes positivt! 

Hemmavid håller vi på att inreda sadelkammaren. Än så länge har några tränshängare kommit upp. 

Idag är det en vecka tills jag och Titan ska åka mot Hällekis inför Bent-kurs den 7-8 december. Jag börjar bli nervös inför det...

För att checka av så Titan inte har några betydande snedheter i sin kropp har jag varit med honom till en equitetapeut idag och kollat av honom så gott det går. Inga större fel direkt utan vi fortsätter att träna.

Vi pratade lite om olika hästars förutsättningar, för onekligen är de olika. Titan som är ganska så grov och tung har svårt för att göra mycket, men gott nog har han ganska bra vinklar i sin bakdel. Det till trots har han en stor, tung framdel som är svår att lyfta upp.

ET sade att det är vanligt att sådana här tunga hästar får problem med sina kroppar i form av artros mm. De är heller inte konstruerade för att gå i samling, dvs lägga över vikt på sin bakdel. De är skapta för att gå i skritt och dra tunga timmerlass. När man så arbetar en sådan här häst och ber den belasta sig bak, så är det riktigt tungt för den. Man får också akta sig så man inte överstiger hästens förmåga, ungefär som om vi själva skulle lägga på oss mer vikt i benpress än vad vår kropp rent fysiologiskt orkar med. En viss vikt kan man träna sig till att orka med, men någonstans finns en gräns där träningen är mer slitsam för kroppen än vad den bygger upp. Det är nog ingen som tror att en elitidrottare kommer vara frisk och fräsch långt upp i ålder om denne tränar på i många år på en väldigt hög nivå. Det är bara att titta på idrottsvärlden så kan man snart läsa om skador som olika personer dragit på sig.

För Titans del så innebär detta att visst kan jag fortsätta träna honom, men jag ska vara aktsam på att höja nivån i små steg och lyssna på när han inte orkar. Ingen vet med säkerhet var ens egen bristningsgräns går. Tyvärr finns det ingen hållfasthetsberäkning gjord på varje individ. När går kroppen sönder? När börjar man bryta ner?