Äntligen har vi kommit upp på hästryggen efter flytten! Pga allt flyttstök och saker som måste ordnas, har ridningen legat på hyllan ända sedan vi flyttade in. Hästarna har inte motionerats ordentligt på lång tid, vilket märktes på deras dåliga flås. *skamsen blick*

Hur som helst, eftersom snön kom bara någon vecka efter att vi flyttat in, så var det väl också en bidragande faktor till att vi inte kom ut. Vägen blir tillkörd och halkig och eftersom hästarna går utan skor nu när de rids så lite, och vi inte haft några broddade boots till Perla, så har vi bara tagit ut dem på små promenader vid hand.

Men, så igår kom alltså första ridturen! Vi hade hittat sadlarna, letat fram träns och schabrak så att vi var någotsånär på banan. Någon gång för länge sedan fick vi hem nya sadelgjordsstroppar till sadlarna. Titan och Perla har likadana sadlar, Griffin Endurance XXW, fast Perlas sadel är lite smalare. Nåväl, Titan har större mage, så då tänkte jag att en 85 cm dressyrgjord borde ju passa med dessa nya långa sadelgjordsstroppar. Icke... Det fattades väl ungefär 2-3 dm för att sadelgjorden skulle nå runt. Perlas 65 cm-gjord fattades det lika mycket på, fast hon har kortare stroppar ska tilläggas. ;)

Erik gick tillbaka till huset och kom ut med en 120 cm lång vanlig sadelgjord. Den räckte gott och väl till Titan (lite väl lång t o m), men Perla fick nöja sig med 85-cm gjorden som Erik med nöd och näppe fick runt henne. (Vi skulle behöva en sadelgjord på ca 100-105 cm till båda hästarna, det tror jag vore lagom.)

Till slut hade vi äntligen fått på hästarna sadlar och träns, och dessutom fått på oss hjälmar, sedan kom vi upp på hästryggen. Vad härligt det var! Hästarna verkade nöjda och glada de med, trots att de fick plumsa i knädjup snö. Vi red runt lite på markerna, skrittade allra mest, men lät hästarna ta en kortare trav och galopp, vilket de gärna var med på. :)

Fastän de var bra svettiga och hade fått upp flåset när vi klev av, så tror jag att de verkligen gillade att få komma ut. De är nyfikna av sig, och det var med spetsade öron de klev runt.

Idag kom vi också ut på en liten ridtur, trots att det blivit mörkt innan vi satt upp. Det gick ändå ganska bra, för månen var halv och lyste ganska så klart. Vi hoppas på att det blir fullmåne och att det är molnfritt då, så blir det superhärligt att rida.

Nu är det säkert lika nöjda och glada hästar som hästägare, som längtansfullt väntar på nästa ridtur! :D

Jag läste nyss en artikel om Moorlands Totilas - den fantastiska hästen som ryttaren Edward Gaal rider på.

Länk till artikeln

I artikeln skrivs det om ifall det rör sig om cirkus eller drömdressyr. Dressyrdomare menar på att man kritiserar alltid de bästa. Det är ingen som kommenterar dem som kommer sist. Kanske beror det på att de som vinner, vinner med spektakulära shower, som knappast kan anses som naturliga rörelser för en häst?

Jag vill minnas att Frieserhästträningar också har varit starkt ifrågasatta. För många år sedan läste jag en hemsk artikel om hur man tränade Frieserhästar för att få dem att röra sig så spektakulärt som de gör. Jag länkar även till denna artikel och hoppas att den väcker intresse. I länken nedan finner ni texten om Frieserhästträning längst ner på sidan. Varning för hemska bilder!

Länk till artikel om frieserhästträning

Notera även artikeln "Träningsmetoder under diskussion", som handlar om rollkur och den ifrågasatta träningsmetoden.

För att återgå till Moorlands Totilas, så sällar jag mig till den skaran som anses att det är cirkus. Det måhända att det är en häst med exceptionella rörelser, men jag tycker inte att det är vacker dressyr inne på tävlingsbanan, för mig ser det ut som en cikrusshow. Är det där ett dressyrprogram som visar rörelser som stärker hästen? Den frågan ställer jag mig.

När jag har sett den hästen röra sig, ser det inte harmoniskt och mjukt ut. Vad är målet? Ska frambenens överarmar vara högre än parallella med marken? I Moorlands Totilas fall är det så, titta när den hästen rör sig, så ser man att hästens överarmar går högre upp än att vara parallella med marken. Vad är målet? Hästars överarmar som pekar rakt upp mot himlen? Har vi kommit till det bästa av det bästa då..?

Det finns faktiskt grupper mot Rollkur på Facebook. Idag råkade jag av en händelse gå in och titta i den grupp som jag är med i, Say no to rollkur. Det finns gräsliga klipp på kända ryttare som tränar sina hästar enligt rollkur. Jag förstår inte - det ser ju inte vackert ut, så varför rida så? Det finns också ganska många klipp, intervjuer mm mot rollkur.

Dressyr är vackert när det utförs i harmoni mellan häst och människa, det ska vara en dans.

Av den blotta anledningen finner jag det motsägelsefullt att rida på rollkursvis - just för att det ser brutalt och gräsligt ut. Så, varför ens utreda ifall det är skadligt eller ej? Det är ju för det första inte ens vackert att se på. :(

Sedan vi flyttade hästarna till "vår gård" (den är vår på fredag!) så har vi noterat hur hästarna verkar må. Titan verkar nöjd och glad, kommer så snart man ropar på honom. Är gärna med på vad man gör och är nyfiken på vad vi står i. Perla däremot, hon saknar nog förra hagen. Hon ser lite uttråkad ut, nästan deprimerad, om man skulle säga vad man ser. I början var hon förstås lika nyfiken på hagen som Titan var och de sprang runt och hade sig. Det gör de förvisso nu med, fastän vi inte ser det så ofta. När Erik och jag fixar med vatten, mockar ligghallen osv, så är Titan gärna med, men Perla drar sig undan lite, står och hänger. Ibland stannar hon kvar i skogen också, verkar inte så jättepigg på att komma. Jag tror att hon sörjer förra hagen, där hon också flörtade duktigt med två valacker i hagen. Lite för intensivt, hon går inte att ha tillsammans med andra valacker än Titan verkar det som, för hon triggar igång dem med sin brunst.

Till våren har vi intentionerna att låta betäcka Perla, förhoppningsvis blir hon lyckligare då, men jag tror verkligen att hon också tycker bättre om när det är lite större flock och mer fart och fläkt liksom.

Titan som däremot verkar vara en enstöring, tycks trivas bäst när det är han och Perla. Han har tytt sig till Perla från första stund, och dessförinnan var det bara ett fullblod som han var riktigt bra kompis med. Titan verkade inte trivas i förra hagen, jag tror att han nästan var lite utstött där, för han var inte alls som de andra hästarna.

Det är väl med hästar som med människor, de är individer och det är inte självklart att alla trivs bra i en stor flock. Perla är dock en individ som tycks göra det, så vi får väl se vad vi kan kompromissa fram mellan henne och Titan.

Åter igen går vågorna höga om rollkur, eller hyperflexion som det också kallas. Jag är inte till fullo insatt i ifall rollkur är exakt detsamma som hyperflexion, men jag har sett utövningarna av både sådant som kallas rollkur och sådant som kallas hyperflexion.

Vad är det då jag ser? Jag ser hästar som lider, klart och tydligt. Det är inga lyckliga välmående hästar som ser stolta ut i blicken. Det är inga förnöjsamt spelande öron och lugna ögon.

Är det så svårt att undgå att se att hästarna lider av det? Måste vi ha en vetenskaplig rapport som baseras på undersökning under lång tid och på välkända institut? Det verkar nästan så. Det ska forskas in absurdum innan det offentligt ska erskännas att hästen t ex mår bra av att vistas utomhus i flock, att den mår bra av att ha fri tillgång på grovfoder etc. Varför kan man inte studera den vilda hästen som djur? Är det så svårt att begripa att en häst är ett djur med instinkter lika väl bevarade som hundar och katter och andra djur som vi håller oss med? Vad skiljer apan på zoo mot den vilda apan i träden? Varför försöker man skapa så naturliga livsbetingelser för djur på zoo, men inte för hästar?

Rollkur och hyperflexion är lätt avgjort djurplågeri. Eftersom de som nyttjar metoden ändå vinner priser så kommer den inte att förbjudas på länge. Inte förrän sponsorer och publik tar avstånd från utövandet så kommer ett förbud inte att sättas. Det tror jag det.

Här är för övrigt länken till tidningen ridsport där det står mer om rollkur och även en del kommentarer till artikeln:

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=261512

Idag har vi flyttat hästarna till vår egna gård. De verkade väldigt nöjda med att ha kommit dit och vandrade förnöjsamt runt i skogen.

Ikväll gjorde Erik och jag en hemsk upptäckt, Titan har fullt med knölar i skapet! Det första som slog oss var cancer! Efter googlande och sökning på Bukefalos hittade vi dock ett inlägg där en häst fått knölar lite varstans på kroppen, och det visade sig vara en allergisk reaktion. Då drog vi oss till minnes att en annan häst i hagen fick utslag tidigare i år, och då fick byta hage. Nu har det varit dåligt med mat i hagen och de har heller inte haft fri tillgång på hö de senaste dagarna. Troligen har Titan ätit av någon giftig växt eller annat, som givit upphov till knölarna.

Vi flyttar hästarna till vår egen gård i morgon, förhoppningsvis försvinner knölarna när vi flyttat hästarna. Om inte annat får vi ta kontakt med veterinär så klart.

  Äntligen har vi hittat en egen gård att bosätta oss på! Inflyttning sker i mitten av november som senast.

I övrigt ligger träningen nere. Sedan Titan blev halt har vi inte tränat något alls. Orsaken till hältan var högst troligen en hovböld som kom ut längst bak vid en ball på vänster fram. Det är inte lätt att skydda det området på hoven och all väta har knappast gjort det bättre. Trots allt gör vi rent varje dag och så småningom försvinner väl ömheten.

På gården finns ingen ridbana, så vi får se hur det blir med träningen framöver. Skönt är dock att äntligen kunna ha hästarna hemma!

Vi har hittat en fin PRE-hingst som nog skulle vara lämplig åt Perla. Nästa år ska vi definitivt betäcka henne, för hon har varit konstant brunstig de senaste två månaderna. Vi har gett henne ett medel som heter Hormone Balance och det verkar fungera, bara det att dosen inte kan hållas så låg som flaskan rekommenderar, utan vi får ge mer för att hon inte ska brunsta igen.