Denna DVD tittade jag på häromdagen. Jan Brink visade Tullstorp Dressage Stable som hans anläggning heter, red Briar och en unghäst (3 och ett halvt år) som hette First Wish, sedan tömkörde han Biggles i piaffträning.

Jag kunde inte annat än gapa över vilka lättjobbade hästar det ändå föreföll vara. Briar är väl inte den mest lättridna häst har jag förstått, men vilken lätthet för takt de hade. First Wish såg riktigt trevlig ut, rena fina gångarter och han såg ut att ha lätt för sig. Det var fina hästar, inget snack om den saken.

En sak som jag kom att fundera över, är detta som Jan uttryckte det, att First Wish hade självbärighet. För att visa detta under ridning, så släppte Jan fram tyglarna och FW gick kvar i formen. Nu kan jag inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Har Jan rätt i det han säger, att detta är ett tecken på att hästen är självbärig, att den inte hänger i handen, eller är det ett tecken på att den inte söker fram till handen tillräckligt? Vill man inte att hästen ska följa tygeln, i alla riktningar?

Jag måste fundera på detta, för Jan är inte den första dressyrryttare som talar om att hästen är självbärig när den beter sig på detta viset.