För en tid sedan var jag och tittade på en klubbtävlingsdag i dressyr. Jag har studerat äldre bilder på häst- och ryttarekipage och har noterat att kåporna förr i tiden var relativt korta, och ofta sitter herrarna (för det är oftast herrar på de bilder jag sett) med betydligt kortare läder än vad som är vanligt idag. På sistone har jag inte kunnat undgå att notera de långa sadelkåporna på dagens dressyrsadlar och hade detta särskilt i åtanke när jag tittade på ekipagen den aktuella tävlingsdagen. Jag studerade sadlarna i synnerhet när jag tittade på ekipagen och såg att det fanns flertalet ekipage med väl långa kåpor på sadlarna. Kåporna slutade nedanför ryttarnas vader, och då satt de ändå med ganska långa stigläder.

Detta med längden på sadelkåporna och stigläder får mig att fundera på vilken betydelse det har. För en tid sedan fick jag tillfälle att prova en Fhoenix bomlös dressyrsadel hos en tjej som vi träffade på Bent-kursen. Sadeln var en standardstorlek, jag tror det ska motsvara en engelsk 17"-dressyrsadel. Jag såg Erik rida i sadeln först och såg då inget anmärkningsvärt. När jag själv sedan provade sadeln kände jag omgående att jag inte kom intill hästen pga sadelkåporna. Jag hade i princip bara anklarna nedanför den ganska tjocka kåpan och kunde således inte inverka särdeles bra med mina vader.

Vissa moderna dressyrsadlar kan man få i "single flap"-utförande, dvs med bara en kåpa, det finns ingen undre. Detta ska ge närmare kontakt med hästen. Då funderar jag på att man istället (också) kanske borde ha en sadel med kortare kåpor, och således få mer ben nedanför kåpan, och därigenom kunna inverka bättre på hästen.

Min Branderup Ecuyer har mycket korta kåpor om man jämför den med vanliga dressyrsadlar. Uppskattningsvis når kåpan strax nedanför mitt knä och detta tycker jag är alldeles utmärkt! Jag har hela vaden och nedåt fri till att inverka på hästen. Jag använder inte hälarna, utan främst vaderna när jag vill inverka med skänklarna. Jag upplever det som att det då inte blir så stora svårigheter att de facto inverka, skulle jag försöka använda hälarna hade jag ett fasligt jobb med att få dem intill hästens sidor, särskilt om hästen vore av mindre och nättare modell.

Häromdagen läste jag Avels-extra från tidningen Ridsport. De hade då en liten artikel om hästen Gaspari och hans utmärkta lätthet för piaff och passage. Jag noterade att Yngve Viebke som ryttare hade en sadel som närmast liknar en hoppsadel och väl böjda knäveck. Varför och när kom dressyrsadlar med långa kåpor som tar bort närheten till hästen?

 

mv

21 oktober 2009 14:32

hej, vet att detta är ett gammalt inlägg men googlade och hamnade här. Vad tyckte du om denna bomlösa sadel? Jag har läst lite om den tyckr den verkar okej. Var den bred, stolsits o.s.v? Mvh matilda

http://matildavikstrom.bloggagratis.se

 

Frida

21 oktober 2009 15:08

Fhoenix var en bekväm sadel. Jag har provat den en gång förut faktiskt, på en annan häst. Den är bekväm för ryttaren, men här är några punkter som jag kommit fram till.
1) Den består av så kallad "memory-foam", ungefär samma material som Tempursängarna består av, fast sadelns material är nog lite hårdare, det trycks inte ihop lika mycket som sängarna. Detta gör att sadeln nog lätt sväljer ryttarens små signaler i sadeln. Om man som ryttare vill tynga ner lite mer på ena sittbenet, så sjunker det ner i sadeln. Det blir nog otydlig signal mot hästen då? Jag är ju en ryttare som har AR som huvudinspiration, så för min del innebär det att små hjälper nog kan försvinna.
2) Sadeln är inte bred på en smal häst. Vad som är smal häst, är ju dock relativt. Första gången jag provade sadeln, var på en jättesmal varmblodstravare. Då satt jag väldigt smalt, men väldigt bekvämt. Det var behagligt att sitta på den hästen. Gång nummer två, så var hästen lite bredare, en lipizzaner, sadeln kändes inte besvärande bred. På min egen häst, Titan, skulle den nog däremot kännas ganska bred, för sätet är inte kraftigt uppbyggt. Jag skulle nog säga att sätet är ganska normalt, så har man en väldigt bred häst, gör nog denna sadel inte hästen särskilt mycket smalare. Dock så klart en hel del smalare än barbacka.
3) Jag upplevde det som att jag hamnade väldigt rätt i sadeln, inga tendenser till stolssits. Jag satt enkelt rätt upp och ner, behövde inte jobba mig till en avslappnad bra sits.
4) Om man köper en ny Fhoenix, så bör man se till att kåporna inte blir för långa till en själv. Det är viktigt att kunna inverka rätt med sina skänklar, och om vaderna inte kan ligga intill hästen, är det svårt att ge fina signaler med dem. De sadlarna som jag red i, hade båda två ganska långa kåpor. Själv är jag ungefär 160 cm lång, så jag hade absolut behövt kortare kåpor.
Vänliga hälsningar
Frida

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är åtta år sedan jag senast skrev på denna blogg. Jag skaffade en egen hemsida och bloggade vidare på den ett tag, men nu skriver jag ett inlägg här igen. Jag funderar på att lägga ner hemsidan då jag känner att den har tjänat ut sin roll. Jag hi...

Efter många år på först bloggagratis och under senare år på bloggplatsen så har jag bestämt mig för att flytta bloggen. Jag saknar många funktioner här på bloggplatsen och det är vad som gjort att jag bestämt mig för flytten. Numera ligger min blogg ...

Titan och Perla har fått stå lite åt sidan nu när vi har fokuserat på att förbereda Distinguido inför att åka transport och vara med på kurs. Idag längtade jag dock efter att rida Perla, så det blev hon som fick komma ut först. :-)   Då jag inte ...

Idag fick Erik en avbokning mitt på dagen, så han kom hem och vi åt lunch tillsammans. Efteråt gick vi ut och tränade Distinguido. Idag fortsatte jag träningen med slutan och nu verkar det som att Disto har förstått kombinationerna av hjälperna f...

Nu har det åter igen varit dags för ridsport på TV. I år har jag inte brytt mig om att ens titta på sändningarna, för jag vet att jag mest skulle sitta och bli besviken. Dressyren är inte dressyr i mina ögon, de flesta ryttare har hårt, hårt åtdragna...