Direktlänk till inlägg 24 februari 2008

Filosofiska funderingar kring samling och dagens ridpass

Av Frida - 24 februari 2008 00:30

Idag, eller rättare sagt igår (eftersom det är efter midnatt), åkte vi till ridhuset och tränade med Titan. Jag överlägger med mig själv hur det känns och ifall det ska kännas så här. Jag vill kunna rida med gott samvete, även om jag begär svåra saker av Titan, så vill jag att det ska vara stärkande på sikt. Drar jag paralleller till mig själv, så är det tufft att börja träna och sedan att börja höja kraven på sig själv. T ex om jag börjar göra armhävningar så är de första mardrömslika - jag orkar knappt en. Ifall jag är bekväm av mig ser jag ingen anledning till att ens göra en armhävning, särskilt inte ifall ingen har förklarat målet och vitsen med träningen. Successivt, med träning, blir jag starkare och orkar fler armhävningar. Till slut kan jag säkerligen göra armhävningar på en arm, eller med handklapp.

För hästen är det inte självklart varför vi ska rida på denne och då begära saker som den normalt sett inte utsätter sig för. Ingen kan väl påstå att en Nordsvensk valack själv tränar piaff i hagen? När jag sedan då börjar begära något som så småningom ska leda fram till piaff, känns de första stegen som fruktansvärt jobbiga för hästen. Det är en tröskel som man får försöka ta sig förbi varje gång man vill höja ribban och närma sig slutmålet, men det är inte alla gånger lätt. För hästen kan jag heller inte förklara varför han ska försöka göra det jag begär av honom, även om han till slut förstår vad jag är ute efter. I det här läget tror jag att det är viktigt att motivera sin häst, och när man hittar rätt knappar att trycka på och får hästen att göra rätt, ge hästen en motivering till att utföra det ryttaren begär av honom.


Jag försöker nu lägga upp träningspassen som så att jag skrittar fram i raskt tempo ca 5-10 minuter och lägger sedan in lite trav i lättridning samt lite galopp. Efter det anser jag att uppvärmningen som regel är avklarad och efter det kommer den egentliga träningen.


Jag finner det svårt att fullständigt anpassa min sits till samling. Om jag ska forma min kropp optimalt, så som Titan ska forma sin, så ska jag ju sätta mig mer på rumpan, som om jag fått ett knytnävsslag i magen. Att göra det utan att spänna mig och bli stel i rygg/sits är inte det lättaste. Jag blir irriterad på mig själv för att jag vet att jag stör Titan, varje tygeltag som inte rör sig i takt med hans huvud kommer att medföra en taktstörning hos honom och en ovilja att gå fram till min hand. Egentligen är det så att det är bättre ju mindre jag gör, men samtidigt behöver jag i nuläget påminna om att han ska vara energisk och tänka framåt. Om jag åker häst för mycket, så blir det inte mycket uträttat heller. :(


Titan måste svara på förhållningar och även skänkelns impuls att gå framåt. Jag experimenterar med lite olika sätt för att göra förhållningar, halter, ryggningar och gå framåt igen, jag har inte riktigt hittat rätt logiskt sätt för oss att ta oss helt igenom den biten och jag vill inte tjata för mycket under varje träningpsass heller. Jag vill att energin ska komma bakifrån, så i igångsättningarna anser jag att det är viktigt att han sätter fart med bakbenen så att säga, han ska ta i bakifrån.


Nu har jag provat med att i avsaktningar försöka hitta tempot i hela min kropp, ta förhållningar i tygeln i takt med Titans huvudrörelser, dvs min tygelkontakt blir kraftigare tills förhållningen/avsaktningen gått igenom, sedan mjuknar jag igen.

När jag ska göra halt, förhåller jag i tygeln, ger sedan eftergift när Titan står stilla. När jag vill backa/rygga tar jag i tygeln och vid behov använder jag skänklarna något tillbakadragna för att få mer aktivitet i bakbenen. När jag vill sluta rygga, lättar jag på handen och givetvis benen ifall jag använt dem. När jag vill rida framåt lättar jag på handen och använder skänklarna i sin normalposition.

Jag vet inte ifall detta är det bästa systemet, men jag känner att jag måste försöka särskilja förhållningar, halter och ryggningar samt framåtgående åt på ett vettigt sätt. Jag måste på något vis också kunna förändra t ex takten och tempot i rörelsen.


När det gäller det aktiva samlingsarbetet, så måste jag kunna minska tempot med bibehållen takt. Jag behöver kunna byta takt, få mer sättning i rörelsen, ifall frambenen går under Titan måste jag kunna få fram dem, ifall inte bakbenen kliver in mot tyngdpunkten måste jag kunna få dem till det.

Det bästa sättet jag i nuläget kan tänka mig att gå mot piaffen på ett aktivt sätt, är att själv sätta mig på rumpan men låta den följa TItans rygg, räta ut svanken och föra mina skänklar något framåt. Handen använder jag vid behov till att förhålla i tygeln och minska tempot, skänklarna till att öka aktiviteten i Titans ben. Detta sätt är i alla fall hur jag tänker mig att jag kan åstadkomma samling.

Ifall Titan tenderar att triangulera, tänker jag mig bäst att han först och främst måste ha mer energi i kroppen och tänka mer uppåt med framdelen, så då höjer jag handen något och ger en eftergift när han svarar på min höjning.

Om Titan inte sätter sig baktill, använder jag spöet att touchera svansroten med.

Ifall bakbenen inte kliver fram mot tyngdpunkten, eller om han trycker upp korset lägger jag till mina skänklar eller spöet mot Titans lår.

Så här tänker jag, det är det bästa jag har kommit fram till själv i alla fall, några förslag från andra har jag inte fått.


Det här är det sätt som jag provar på just nu, jag utvärderar ständigt och Erik får vara min kontrollant hur det ser ut ifrån marken. Ibland har vi filmkameran till vår hjälp. Det är verkligen inte lätt att träna utan en tränare, just nu skulle jag faktiskt vilja ha tillgång till en tränare och rida ett antal pass för så att jag kan känna in mig i hur det ska kännas på riktigt.


Idag tyckte jag ändå att vi fick till några riktigt bra samlingsarbeten. Erik filmade en del och det såg bra ut när vi tittade på sekvenserna. När det blir rätt, så svingar Titans rygg från sida till sida och han känns lätt framtill. Samtidigt ligger han då på gränsen till vad han tycker är rimligt att stå ut med och är vi inte helt på kurs med varandra försöker han ta sig ur rörelsen antingen genom att springa framåt eller resa sig. För att undvika detta får jag vara noggrann med att alla förutsättningar är rätt. Rätt tempo och takt, rätt ömsesidig eftergift - jag måste ge honom tygelns hängande frihet och han måste ta emot den utan att ta bettet. Jag måste sitta korrekt och inte störa honom. Då, kan Titan göra fina ansatser till bra samling.

Jag känner när det känns bra, men samtidigt är det som en labyrint, att hitta rätt vägar för att ta sig fram till målet, vissa vägar är återvändsgrändar och då måste jag börja om.


Det jag upplever som allra svårast, är att hitta tillräckligt med energi för att jobba med samlingen. Är det för mycket avslappning, dvs för lite adrenalin, så blir det inte taktrent, det blir trav på stället, uppskjutande kors, triangulerande mm. Det ska vara avslappnat, men samtidigt måste hästen bli taggad och beredd att skjuta iväg uppåt också. Det är en svår balansgång och jag tror att jag själv är min mest kritiska granskare i nuläget. Jag vill verkligen att det ska se bra ut och jag nöjer mig inte med mindre. På grund av detta blir jag också arg och besviken när det inte går som jag tänkt mig, för jag vet ju att det är hos mig det brister.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Frida - 11 september 2014 13:25

Efter många år på först bloggagratis och under senare år på bloggplatsen så har jag bestämt mig för att flytta bloggen. Jag saknar många funktioner här på bloggplatsen och det är vad som gjort att jag bestämt mig för flytten. Numera ligger min blogg ...

Av Frida - 31 augusti 2014 18:07

Titan och Perla har fått stå lite åt sidan nu när vi har fokuserat på att förbereda Distinguido inför att åka transport och vara med på kurs. Idag längtade jag dock efter att rida Perla, så det blev hon som fick komma ut först. :-)   Då jag inte ...

Av Frida - 28 augusti 2014 21:52


Idag fick Erik en avbokning mitt på dagen, så han kom hem och vi åt lunch tillsammans. Efteråt gick vi ut och tränade Distinguido. Idag fortsatte jag träningen med slutan och nu verkar det som att Disto har förstått kombinationerna av hjälperna f...

Av Frida - 28 augusti 2014 16:04


Nu har det åter igen varit dags för ridsport på TV. I år har jag inte brytt mig om att ens titta på sändningarna, för jag vet att jag mest skulle sitta och bli besviken. Dressyren är inte dressyr i mina ögon, de flesta ryttare har hårt, hårt åtdragna...

Av Frida - 25 augusti 2014 14:21


Distinguido blir tryggare och lugnare för varje träningspass. :-) Han mig också oftast gnäggande och hummande i hagen när jag kommer för att hämta honom, det är en härlig syn. :-) När jag nu borstar honom slappnar han också av mer och mer, han stå...

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2008 >>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se