Idag var en av de bättre dagarna med Titan. Jag kände mig lite gladare till mods, kanske för att jag somnade lite tidigare igår än kvällarna innan.

Det har en tendens att bli lite för sent om kvällarna här, inte för att vi har party varje kväll, utan för att vi oftast är klara med stallsysslorna omkring 20-21 ungefär. Därefter vill man duscha, äta lite kvällsmat, uppdatera sig på internet om vad som hänt i världen, prata med sina nära och kära och bara koppla av en stund. Problemet är då att klockan oftast blir bortåt 22 innan man kommer i säng, och när väckarklockan ringer 5.30 så är det bara 7,5 timmars sömn. Ganska lite, eftersom vi har ett väldigt fysiskt jobb. Vi borde komma i säng vid 21-tiden, men det är svårt. Ofta blir det snarare bortåt 23 istället, och då är det 6,5 timmars sömn - på tok för lite!

Idag gick dagens ridpass lite bättre i alla fall. Jag var kanske lite mer avslappnad och glad till sinnet, än jag varit förut. Vänster varv är fortfarande svårt, jag får inte till det. På volt går det ganska fint, men öppna är trixigt. Jag får försöka träna på det i helgen och se om jag kan finna på vad som är orsaken.

Kanske blir det bättre ifall jag stretchar Titan efter träningspasset? Jag gjorde det idag och ska försöka komma ihåg att göra det framöver med, för att se om det kan öka rörligheten i musklerna.

Öppna åt vänster är alltså svårt, då blir Titan stel, går emot vänster hand och tar inte vänster skänkel. Så snart jag går över till en volt går det bättre, men attans, längs långsidan vill det sig inte. Vi får försöka träna i skritt och se om vi kan finna rörelsen bra.

Gerlinde hade sin lektion (på en av sina islandshästar) efter mig, och när hon var färdig pratade Bent lite om hästkulturen på Island. Man kan tro att Island har en rikt bevarad häst- och historiekultur, men så är inte fallet, berättade Bent. Kommer man in till en islänning förväntar man sig att de bor i gamla hus, men de bor i nya hus. Man kan också tro att de ska ha en del gamla saker bevarade, från sin mormor t ex, men de har de väldigt sällan. Husen och alla saker i dem är nya.

Anledningen till detta fenomen, lär ha varit amerikanernas intåg på Island under andra världskriget. För att inte tyskarna skulle lägga beslag på Island och Grönland (som då tillhörde Danmark som var ockuperat av tyskarna) och därmed skaffa sig baser i Atlanten, så vinnlade sig USA om att besitta dessa öar. Alltså kom amerikanska armén dit också.

För er som har sett "Extreme homemakover" (jag tror programmet heter så) där de bygger ett helt nytt hus till en behövande familj, så är det ungefär så det är på Island. Husen kommer dit på långtradare och byggs upp fort och fylls med nya saker. När ett hus är "förbrukat" så bygger man helt enkelt bara ett nytt bredvid det gamla, eftersom det finns gott om land att bygga på.

Man finner inga gamla ting inomhus, på museum kan man hitta en del historia, men inte i islänningarnas egna hus. Allt ska vara nytt och fräscht - amerikaniserat. Inte förväntade jag mig det hos islänningarna.

Bent berättade också om sadlarna. Dessa typiska islandssadlar som man kan köpa lite varstans, och även få med sig från Island, är inte alls gamla isländska sadlar. De kom från Danmark, och är skapta för stora hästar och för långa distanser, därför är bossorna så långa. I gamla exemplar finner man nummer, och de är från armén. Om jag inte missuppfattade Bent, så fick man dem gratis när det inte längre behövdes, när kriget var slut (antar jag).

En gammal isländsk sadel, ser snarare ut som barocksadlarna gör, och är mycket kortare eftersom islandshästarna är så små och korta. Man ska inte alls lägga en lång så kallad "islandssadel" på sin islandshäst.

Ridningen på ovalbana kan man också tro att det är en gammal isländsk kultur, men det kommer från tyskland där en man anlade en sådan bana på sin mark. På island hade man raka banor, där man bara tävlade om att komma först. Man tävlade inte i tölt på det sätt som man gör idag, dvs snabb tölt på ovalbanor, utan det är en senare uppfinning.

Det enda isländska kulturarvet är således hästarna, men även de förändras. Idag vill man ha fram en sporthäst, och det är också vad vi mer och mer ser hos islandshästarna. Rasen är egentligen det enda som finns bevarat.