Igår kom Marion och jag hem från en veckas vistelse som veckoelever hos Christofer Dahlgren och Rebecca Östh. Tiden där har varit mycket givande och nu har vi båda en hel del att själva träna på inför nästa kurs med Christofer.

Titan och jag fick börja jobba på samlad skritt och trav för att därigenom så småningom närma oss piaffen. Marion filmade tre ridpass, varav ett självständigt, när jag red. Så här i efterhand ser jag hur duktig Titan är och hur han verkligen försöker. Avslöjande nog ser jag också mina egna brister, det är ju jag som ryttare som hindrar hästen från att göra sitt absolut bästa. Jag måste absolut tänka på att sitta rakt upp och ned, jag tenderar annars lätt att tippa framåt i hängsits och det är varken vackert eller särskilt bra. Naturligtvis var det en av anledningarna som hämmade Titan. *rodnar*

Nåväl, det är bra att bli filmad, för på så vis lär man sig vad ens egen inverkan leder till för effekter på hästen. Jag tror att det är viktigt att hålla sig mjuk i kroppen, att inte bli stel. En funktionell sits är viktigt, men ser det illa ut, så är det också oftast illa. Självrannsakan ska man nog alltid bära med sig.

Under veckan fick Marion och jag också tillfälle att se Christofer rida och arbeta sina egna och andras hästar - något som var mycket intressant. Särskilt en hingst, Gary, blev jag väldigt imponerad av. Det som jag tyckte var allra häftigast var den adrenalinnivå som hästarna nådde upp till, för att några sekunder senare vara helt avslappnade när Christofer slutade be om energi. En spänd häst är inte samma sak som en energisk häst.

Så här efteråt känner jag att jag nu kan sluta leta tränare, för nu har jag hittat en tränare som jag tror på och som har har sett vad han kan få sina elever och hästar att utföra. :D